Del II Sid 1. SAJ på ingång i Våmb - och Brandstorps by i nordväst

1905. Den stora svängen runt och i utkanten av gården Persbergs ägor når Våmbs by i den nordöstra kanten av själva byn. Innan dess har den passerat ett bra stycke nedanför Brandstorps gård (före storskiftet Brandstorps by).

"Det hände ofta att det kom löv på spåren och att lokets hjul slirade på rälerna vid färd upp mot Våmb. För att råda bot på slirandet hade loken en liten låda med varm sand framför hjulen, en låda som kunde skötas av lokföraren. Han sandade spåren vid behov."
(info Claes Funck, 2013)

Brandstorp skrevs inte bara för gården Brandstorp utan för en större trakt som Brandstorps by utgjort innan storskiftet. De båda gamla Varnhemsvägarnas förhållande till varandra syns bra på den här generalstabskartan. Den gamla Kungavägen via Brandstorp går som ett svart streck i den övre delen av bilden och 1870 års Varnhemsväg som en gul sträng mitt i bilden. De möts i väster vid platsen där sedan Brandstorps hållplats skapades för SAJ och öster på väg in i Skövde. I stort sett har Varnhemsvägen vid Våmb flyttats mer söderut vid varje vägbygge fram till riksväg 49 1960-61. Västra stambanan skymtar ner t h.

Flygbild 1931 från Sydväst. Gullhögen har ännu inte hunnit riktigt fram till järnvägsbanken som ses ringlande mitt i bilden och gårdar både på den västra och östra sidan finns fortfarande kvar. Även om det är långt bort syns här Vaddfabriken, Skyttesledet och Svenningstorp. Korsningen med "1870 års Varnhemsväg" finns i mitten av bilden, som sedan går ner förbi Persberg mot höger i bild. (Prickad svart och vit). Den allra äldsta Varnhemsvägen passerade vid Skyttesledet  innan den svänger upp förbi Sveningsgården upp mot Brandstorp utanför bild t v. Vid överfarten med Varnhemsvägen syns banvaktsstugan söder om SAJ-spåret nära korsningen. Banvaktarstugan var nr 2 från Skövde räknat på SAJ-banan.

 

(Bild Västergötlands Museum - bildarkviet/bildnummer: A145051:1629)

GRINDVAKT VID SVENNINGSGÅRDEN - GULLHÖGENANSTÄLLD

Från Svenningsgården går en väg österut som når SAJ vid randen av dagbrotten vid den här tiden. Den hade egen grindvakt anställd av Gullhögen under 1950-1960-talet.

På kartan från 1960 kan man se Gullhögenöverfarten i svängen upp mot Våmb.

Ett foto av mera sällsynt slag. Det visar ett litet tanklok, SJ S2p 3089, f d HSJ 11, med persontåg mot Axvall troligen våren 1954, enligt uppgift ett av de sista ångtågen på banan. Fotograf är den sedan 2012 avlidne antikvariatsbokhandlaren Arne Jacobsson i Skövde. SAJ-banan inringar delar av Gullhögens dagbrott.

(Bilden och tåguppgifter förmedlade av Christer Torgersson, Malmö 2013)


Tåget befinner sig i kröken strax ovan och snett emot Vattenverk och Vaddfabrik vid den övergång för vilken Gullhögen hade egen anställd grindvakt fr o m 1949.

 

 

Ingemar Holmberg pratade med Lars Frisk, som nämnde att hans kusin Stures mamma, Saga Frisk, också varit banvakt, och han såg att hon var omnämnd  i texten under rubirken Våmbs by. Ingemar ringde Sture och han bidrog med ett foto ur "Gullkornet", Gullhögens bruks personaltidning. På baksidan av en tidning från 1961 var en bild på Saga när hon vinkade av sista tåget. De har också scannat ett brev från Gullhögens bruk som hon fick innan anställning - se nedan!

 

Gullhögen startade sin trafik med lastbilar över järnvägen just vid denna övergång i mitten av november 1949 - först med SJ's hjälp och sedan efter att ha passerat läkarundersökningen med ett intyg till bolaget anställdes Saga Frisk i slutet av samma år och hon stannade ända till det sista tåget 1961.


(Bild ur "Gullkornet", Gullhögens bruks personaltidning, 1961 - förmedlad av Sture Frisk via Ingemar Holmberg)

 

 

 

 

 

 

Man kan se att Grindvakt var ett viktigt yrke som föregicks av grundlig läarundersökning med intyg! Här ett autentiskt brev från den blivande arbetgivaren med begäran om ett sådant intyg och att man i vänta på detta tar hjälp av SJ för grindvakteriet så länge. SJ hade just tagit över den gamla SAJ-banan 1948.

 

(Brev från sonen Sture Frisk via Ingemar Holmberg, Skövde)






























HISTORIEN OM GRINDVAKTEN SAGA FRISK'S GRINDVAKTSKUR VID SVENNINGSTORP FRÅN 1940-TALET

Inledningen på en artikel i Varnhemsbygden årgång 1995 av Arne "Skultorparn" Andersson, Skultorp.

Fortsättningen på artikeln ger följande:

"En dag fick jag syn på den gamla kuren. (Jag var anställd på Gullhögen då.) Efter ett visst parlamenterande med avdelningschefen fick jag köpa kuren för den symboliska summan av 5 kronor. En arbetskamrat, Mauritz Juhlin, som körde kranbil, hjälpte mig med transporten. En solig dag i maj var den placerad på sommarstugetomten i Ljungstorp. Det var då den enda byggnad som fanns där. Där tjänstgjorde den sedan som kök i ett par år. Man kunde sitta två stycken i den om man samsades väl om utrymmet. Ett gammalt fotogenkök utgjorde enda värmekälla."

Under flera år tjänsgjorde kuren som en fast punkt vid röjning av tomten och sommarstugebygget. När köket kunde flyttas inomhus, så blev kuren "ledig" och kom att transformeras till ett förstklassigt utedass!

Kuren dvs dasset togs sedan över av Verna Andersson och Alf Brage  i samband med övertagande av tomt och sommarstuga. När deras husbygge var klart flyttades kuren till Klevens såg, där den gick en ny epok till mötes och har väl fyllt sin plats och när artikeln skrevs 1995 hade den fortfarande en framtid!

(Allt material från Varnhemsbygden 1995)

GULLHÖGEN HAR TAGIT MARKEN FÖR SVENNINGSGÅRDEN M FL GÅRDAR OCH HUS VÄSTER OM SAJ

Cementindustrin har lagt SAJ på en en hög kalkbro över Gullhögenområdet och här tagit sig en bra bit in på andra sidan av SAJ-banan och Våmb.

(Bild tillhandahållen av Verna Andersson, Ljungstorp)

1960 fanns SAJ-banans banvall kvar (och än idag som cykelbana) som en dramatisk avdelare av det stora dagbrottet för Gullhögen cementfabrik. Här från andra hållet. Foto Claes Funck, copyright

Ny Tid 24/1 1961 tycks också fånga det lite spöklika med överfarten över dagbrotten vid Gullhögen, som illustration till den diskussion kring banans vara eller inte vara som då fortfarande pågick trots att definitivt nedläggningsbelsut redan var fattat.

(Urklipp från Skölds husarkiv, Broddetorp, 2012)

BRANSTORPS BY & BRANDSTORPS GÅRD

Branstorps by var den av olika gårdssamlingar som var en by i Våmbs socken förutom Våmbs by innan storskiftet. Efter skiftet fanns en större gård kvar med namnet Brandstorp, samt tre andra gårdar nära denna. Brandstorp kom att ge namn åt den hållplats som skapades väster om Våmb på SAJ-banan, ett stycke efter att kalkgenomskärningen genom Våmbs by och Varnhemsvägens passage vid Broholm hade passerats. På karta från 1816 kallas platsen för "Bråntorp" - se här! I skifteshandlingarna kallas byn för Branstorp. Alldeles nära Brandstorp gick också den allra äldsta Varnhemsvägen som var en del av den "Gamla Kungsvägen" över Billingen via Skyttesledet.

 

Flygbild 1938 över Brandstorp.  Foto AB Flygtrrafik, Dals Långed

Marianne Brage berättar:
Bilden av "Sjöbergsgården"/Brandstorps gård visar byggnaderna som fanns för den gården, varav allt idag är borta!!

 

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A45051:1976)

Brandstorps gårdssamling 1938 från luften. I mitten går Brandstorpsvägen mellan Våmbskleven och Skövde, idag svängd bort från brottet rakt i öster - högerut på bilden. Foto AB Flygtrafik, Dalslånged

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145051:1976)

 

*******************************************************************************

Marianne Brage, boende i området under 1948-1968;

Utanför bildens högra hörn låg "Johanssons" hus - ladugården syns längst upp till höger i bild. Där föddes Marianne 1948 av Alva och Yngve Brage, med arbete på Rockwoolfabriken, och hennes bror Roland född 1938 - samma år som bilden togs. I början av 1960-talet flyttade familjen till "Sjöbergsgården" eller själva Brandstorps gård, överst i bilden. Därefter flyttade familjen till "Kjellbergshuset", där föräldrarna bodde till i början av 1980-talet. 1968 började Marianne arbeta på Stora Ekeberg och lämnade Brandstorp och Våmb.

I huset till höger i bild bodde arbetaren Nils och Anna-Lisa Eriksson med döttrarna Kerstin och Anita. Systern till Nils bodde i högra övre delen av huset.

Huset i mitten beboddes på undervåningen av Sven och Ulla Larsson med barnen Maj-Britt och Sven-Erik. De hade jordbruket och ladugården till vänster. Ovanpå hyrde maken Larsson med fru Anna-Stina Larsson med barnen Jan-Olof och Bengt-Olof.

Överst i bilden till vänster skymtar huset till Dunkers och i det vita huset fanns ett äldre par.

Idag finns inget kvar av byggnaderna på bilden!!

 

****************************************************************************

 

1960 ÅRS KARTA ÖVER BRANDSTORPSHUSEN PÅ FLYGBILDEN

Lantmäteriet Historiska Kartor, 1960 års ekonomiska karta. Lantmäteriet Historiska Kartor, 1960 års ekonomiska karta.

Kerstin Lindberg, född Eriksson, boende i området under 1947-1965;

"Jag växte upp på den gård som syns på flygfotot ovan, den ligger längst ner till höger i bilden. 1945 föddes jag i Torsborg, Våmb, ett hus som låg mitt emot Gösta Johanssons speceriaffär.

I det vita huset (funkisstil) som finns på fotot här ovan bodde ett par; Edna och Frans Pettersson. De flyttade i början på 70-talet till lägenhet i Hentorp.

Angående gårdarnas namn, så hette  vår gård Brandstorp 1, eller med fastighetsbeteckningen Brandstorp 1 till 4, syftande på de 4 gårdarna på bilden ovan. Vanligtvis så kallade man namnen på husen häruppe som Erikssons, Larssons, Anderssons eller Sjöbergs, Johanssons eller Påhlmans.

Mina farföräldrar, Gustaf och Augusta Eriksson, tillsammans med farfars  syster Lovisa Eriksson, köpte gården 1918. De hade tidigare bott i Lillegården i Våmb.

Lovisa var småskollärarinna i gamla Våmbskolan. Hon var ogift och levde hela sitt liv med sin bror och svägerska och de 6 barnen, varav min far Nils, alltid kallad Nisse, var en av dem. Min far var 14 år då de flyttade till Brandstorp. Han bodde där till 1928 då han emigrerade till USA, han återvände dock till Sverige 1937 och från 1939 skötte han gården åt sina föräldrar och gammel faster Lovisa. "Di gamle" avled alla under åren 1941, 42 och 43. Lovisa blev 81 år gammal, då hon var född 1861. Under några år efter mina farföräldrars död hyrdes gården ut och min far bodde då i Våmb.

Mina föräldrar, Nisse och Annalisa född Pallman, flyttade till gården i Brandstorp, från Våmb, i maj 1947, två år efter jag föddes. År 1950 föddes min syster Anita, som bodde där till slutet av 60talet. Själv lämnade jag gården 1965. År 1981 flyttade mina föräldrar till lägenhet på Norra Bergvägen i Skövde.

Brandstorp by var något av en litet Bullerby. Det finns mycket att att berätta om hur vi barn lekte, åkte skidor i de små backarna, eller åkte skridskor på små frusna vattenpölar.

Brandstorps gård kallades av min far alltid för "Sjöbergs", där bodde en kvinna som förr tog emot kvinnor obemärkt, dvs gravida kvinnor som efter att de fött barnet adopterade det."

Erikssons - Brandstorp 1:4

Bilder från Kerstin Lindberg, Sigtuna - uppväxt i Erikssonska gården ovan, Brandstorp 1. Bilder från Kerstin Lindberg, Sigtuna - uppväxt i Erikssonska gården ovan, Brandstorp 1.

Bild från Brandstorp 1:4, 1918-1920, med några ur familjen Eriksson. Det är Kerstins farfar Gustaf längst till höger och gammelfaster Lovisa till vänster. Fyra av de sex barnen finns med på bilden med med Kerstins pappa Nisse längst bak i hatt. De övriga hetter Sven, Maria och Åke. Bilden är tagen från Brandstorpsvägen mot husets framsida.

Gården hade före 1918 brukats inom samma släkt i ca 100 år. Ombyggnaden uppfördes 1915, ladugården 1928. Det fanns när det begav sig 3 hästar, 7 nötkreatur, 2 svin och även ett antal får. Gården hade en areal om 20 ha, varav 10 ha var skog.






Kerstins farfar Gustaf Eriksson som ung.

Brandstorp 1:4 från tidigt 1920-tal med tillbyggd glasveranda och balkong. Till vänster står magasinet eller även kallat brygghuset.

Anna-Lisa Eriksson med sina flickor Kerstin och Anita i trädgården 1955 med utsikt över marker som idag inte finns! Markerna liksom huset är borta sedan länge.

Brandstorp 1:4 som det såg ut 1976.

Kerstin och Anita Eriksson med pappa Nisse på skidorna. En vanlig sysselsättning för barn och vuxna här upp i Våmb. Bilden tagen vintern 1956 strax utanför Erikssons trädgård i Brandstorp. Boningshuset ligger precis till vänster, men syns inte på bilden. I bakgrunden syns potatiskällaren där vinterpotatisen förvarades. Längst bak i bilden döljer sig gamla Brandstorpsvägen som gick ner till Skövde, förbi Svenningsgården, Skyttes ledet och Vaddfabriken. Det låg en transformatorstation på vänster sida om vägen längst ut till höger på bilden. På gärdet där familjen står, som sluttade ner mot "mossen" åkte de ibland skidor eller åkte på skarsnön med en masonitbit under baken. Detta var ju före pulkornas tid.                                                         (Berättelse från Kerstin Lindberg, Sigtuna, 2014 - dottern Kerstin på bilden)

Artikel ur SLA 1976 från Kerstin Lindberg som bodde i gården rakt fram till vänster på bilden. Den är också sedan länge borta. Artikel ur SLA 1976 från Kerstin Lindberg som bodde i gården rakt fram till vänster på bilden. Den är också sedan länge borta.

En tidsbild från förändringarna. Här har just den nya vägdelen förbi brottet flyttats  norr och västerut.

      MODERN KARTA VISAR HUR VÄGEN SKARS AV OCH GÅRDARNA FÖRSVANN

     På en några år gammal karta fanns bara "Sjöberghuset", som nu kallades bara Brandstorp, och "Johanssons ladugård" kvar här
    uppe och vägen blev avskuren just vid "Erikssonsgården" och lades om 1976 rakt över "Johanssonska boningshuset. Förra året
    eldades det sista huset i samlingen upp av brandkåren som en övning.

Brages i Johanssonska gården

"Johanssons" här hyrde Rockwoolarbetaren Yngve och Alva Brage. Huset idag helt borta liksom ladugård. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014. "Johanssons" här hyrde Rockwoolarbetaren Yngve och Alva Brage. Huset idag helt borta liksom ladugård. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014.

Utanför förra bildens högra hörn låg "Johanssons" hus, men med ladugården synlig. Här är "Johanssons" hus och brygghus på Mariannes bild från barndomen. Där föddes Marianne 1948 av Alva och Yngve Brage, med arbete på Rockwoolfabriken, och hennes bror Roland född 1938 - samma år som förra bilden ovan togs.


I början av 1960-talet flyttade familjen till "Sjöbergsgården" eller själva Brandstorps gård, överst i bilden, därefter i mitten av 1960-talet till "Kjellbergshuset". 1968 började Marianne arbeta på Stora Ekeberg och lämnade Brandstorp och Våmb.

"Johanssonska" huset 1960. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014 "Johanssonska" huset 1960. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014

Marianne Brage i sin begynnade tonår framför Johanssons hus, nu sedan länge rivet!

Foto från "Johanssons" hus/gård 1952-53. Bild från Marianne Brage, Vartofta 2014. Foto från "Johanssons" hus/gård 1952-53. Bild från Marianne Brage, Vartofta 2014.

Marianne Brage fyra-fem år gammal framför brygghuset på gården.

Brandstorp har mycket stora kulturvärden som är förknippade med kulturlandskapet och den kvarvarande delen av bymiljön. Byn har ett mycket karaktäristiskt kulturlandskap för platåbergsbygden med delvis bevarade, troligen medeltida strukturer från den oskiftade tresädesbyn såsom byläge, bytomt med delvis kvarliggande gårdslägen, vägnät/f.d. fägator, gärdesindelning etc, delvis överlagrat av ett välbevarat stenmursindelat skifteslandskap från 1700-1800-tal. Även en äldre ängskaraktär är fortfarande upplevelsemässig; t.ex. i f.d. ängsgärden och det västra åkergärdet. Våmb 30:133/f.d. Brandstorp 1:7 är en fint sammanhållen gårdsmiljö med stenmur och trädgård kring manbyggnad (1880-tal), en särskild ekonomigård (1900-tal) kring framfartsvägen och timrad smedja/brygghus (sent 1800-tal) vid bäcken. Tillsammans med ladugården på f.d. 1:8 (1934) upplevs gården som en enda agrar miljö med genuin karaktär av mindre bondgård.

 

(Bild och text från Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012 Våmbs socken, Skövde kommun Catharina Henriksson, Erik Holmström, Maria Norrman Kulturmiljö, Västergötlands museum - kan hämtas via länk nedan!)

Mer om Brandstorp;

Marianne Brage;

Huset kallades på vår tid alltid för "Sjöbergsgården" och hit flyttade Marianns familj i början på 1960-talet. Marianne bodde i rummet på ovanvåningens lägenhet. I väster bodde sommarhyresgäster sedan lång tid. Marianne med familj bodde här till mitten av 1960-talet, då de flyttade till "Kjellbergshuset".

Ägare till gården var då Andersson innan Gullhögen köpte huset på 1970-talet. Ladugården och ägorna hyrdes av Gullhögen av Hjalmar Andersson tills den revs.


Boningshuset såg Marianne brinna upp i TV-nyheterna som brandövning för brandkåren 2013!

Gullhögen har planerat att fotsätta brytning i dagbrott på dessa ägor.

Brandstorps gård färgsatt annorlunda på 1960-talet. Yngve och Alva Brage på trappan till verandan under sin hyrestid i huset. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014 Brandstorps gård färgsatt annorlunda på 1960-talet. Yngve och Alva Brage på trappan till verandan under sin hyrestid i huset. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014

Yngve och Alva Brage på trappan till verandan 1962 på Brandstorps gård, av dem kallad "Sjöbergsgården". Huset uppeldat 2013 som en övning för Brandkåren med Cementa som ägare sedan många år.

Husets färgsättning ändrades och fönster byttes ut fram mot 1970-talet och idag finns det alltså inte alls längre kvar  - uppeldat som övningsobjekt för brandkåren 2013.

BRANDSTORPS BY - SKIFTESKARTA 1793

Klicka på kartan för se hela kartan för Branstorps storskifte! Klicka på kartan för se hela kartan för Branstorps storskifte!

Branstorps by storskifteskarta 1793. Branstorp var en egen by och som sådan storskiftades den inom sina ägor. Den "Gamla Kungavägen" & Äldsta Varnhemsvägen går i söderkant av byns område med en bygata rakt in i byn ända till den sista byggnaden. Se hela storskifteskartan här!

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

Här syns hur de fyra gårdarna ligger tätt samlade i bäckravinens östsluttning. Utanför inägorna angränsar Våmbs by i söder, kronoparken Billingen i väster och norr samt i nordost Käpplunda bys ängsgärden. Brandstorp var i likhet med Våmb en tresädesby med åkermarken samlad i tre gärden. Här fanns även tre särhägnade ängsgärden.

 

Bytomten var 1793 trång och välutnyttjad, bygatan som motsvarar dagens södra framfartsväg delade bebyggelsen i två delar. Krydd- och kålgårdarna som uppenbarligen låg på bytån följde bebyggelsens västsida ner mot bäcken. Samtliga gårdars byggnader var mer eller mindre sammanbyggda i stora längor, karaktäristiskt för centrala Västergötland. Måns Håkansgården samt Erik och Anders Andersgården i söder var mycket tätt förenade, troligen med gemensamma man- och fägårdar. Lars Persgårdens längor i mitten var mer sammanhållna till en enhet medan Sven Andersgårdens byggnader var en mindre enhet lite för sig i nordost. En separat byggnad låg för sig i sydväst vid bäcken, kanske byns smedja eller brygghus. Någon kvarn finns visserligen inte markerad på storskifteskartan, men en idag avgränsad utvidgning med två parallella fåror där vattenflödet är strömt, jämte det intilliggande namnet Kvarnängen, talar starkt för att en vattenkvarn. (Vilken kan ses på den motsatta sidan av bäcken med dämmestenar utmärkta  på en uppförstorad karta som denna! - min kommentar)
 

(Text från Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012 Våmbs socken, Skövde kommun Catharina Henriksson, Erik Holmström, Maria Norrman Kulturmiljö, Västergötlands museum - ladda ner förstudien här!)

Anna Andersson, Våmb född 1850:

 "På farfars tid turades bönderna om att vakta berget på tre ställen där vargarna kunde komma ner till byn. Vakten utgick bara när det var alndjup snö, smällkallt och månsken.En vaktplats var Uppsala-lia ovan Claesborg, en annan Klevet vid Andreassons ovan kyrkan och det tredje var 'Hökastet', ett klev i backgårdens klippe.

 

Uppe i Brandstorp fick man vara på sin vakt. Där låg vid tiden bara 8 soldattorp. Långt in på berget vid Brunnhemsgränsen låg ett torp kallat 'Ryssens'. Den sista kvinnan där blev tagen av vargen på 1820-talet. De fann hennes kläder vid 'Store sten'.

(Texten ingår en serie böcker "Billingen längesen" av Verna Andersson, Arne Andersson och Alf Brage - den fjärde boken, år 2000; Förlag Verna Anderssson & Alf Brage)

PERSBERGS EGENDOM - 1916, DÄREFTER GULLHÖGENS BRUK

Klicka på bilden för att nå hemsidan! Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige (1882-1883) Klicka på bilden för att nå hemsidan! Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige (1882-1883)

Persbergsvillan är beläget i den sydöstra delen av Våmb och kunde endast ses på håll från SAJ-banan, men eftersom ägorna var de som utgjorde grunden för SAJ-bygget mellan Våmb och Skövde är det rimligt att visa också några bilder från själva gården. Persbergs gård utgjorde tillsammans med C(K)laesborgs gård de två största gårdarna inom den gamla Våmbs socken, vilka tillkom i samband med de storskiften som förvandlade bygden.

 

200 – 300m norr om kyrkan har en gård, Gullhögen, legat. Gården är enligt Linde tydligen namngiven efter en gravhög, där man skall ha funnit en kula av guld, ca 2 cm i diameter. Upphittaren tog hand om den, men rapporterade den senare som "försvunnen".

Gården hör efter skiftet under Persberg.

 

Bankabolet - enligt ortsnamnsregistret "Banka" syftande på bankar, kullar, kuperad mark och bol på boställe tillhörde också Persberg. Så småningom blev Gullhögens bruk namnet på Persberg, Gullhögen och Bankabolet enligt ortsnamnsregistret.

Bild 1938 från flyg. Persbergs egendom Våmb. Notera läget för Varnhemsvägen i allén t h.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145051:1979)

 

Ur bebyggelseregistret: "Skövde Våmb 30:76; Persberg; Villans byggnadsår enligt uppgift 1884, arkitekt okänd, byggherre Anders Torstensson. Persbergsvillan uppfördes av läkaren A Torstensson som tidigare arbetat vid Mössebergs kurort i Falköping. Enligt uppgift är Persberg en kopia av den villa han bodde i på kurorten. På Persberg lär Torstensson ha ordinerat patienter att sitta och andas in den svaveldioxidhaltiga röken från Carlsro kalkbruk som då ansågs hälsobringande. Persberg är byggt i utpräglad panelarkitektur med fasader av liggande fasspontpanel som fältindelats med horisontella och vertikala listverk. Det livfulla taket har kraftiga språng burna av profilerade konsoler och är idag täckt med falsad plåt. Hörntornet är alltjämt klätt med tidstypisk fjällbeklädnad. Andra karakteristiska detaljer är de riktornerade fönsteromfattningarna och snickeridetaljerna i gavelröstena. Villan har en fri planlösning, som vid byggnadstiden började ersätta de sedan länge vanliga salsplanerna.

 

År 1916 förvärvades Persberg av AB Gullhögens bruk, huset kom därefter att fungera som disponentvilla fram till 1950-talet, då det återgick i enskild ägo. I nitten av 1930-talet tillbyggdes villan mot öster med ett "blomsterrum" och mot sydväst med flera rum. Arkitekt var Wilhelm Andersson. Troligtvis förenklades också éntrepartiet vid detta tillfälle. Villan är omgiven av en stor, parkliknande trädgård.

 

Norr om Persberg ligger den före detta ladugården av kalksten med faluröd träöverbyggnad, enligt uppgift byggd 1917. -2006: Inga synliga förändringar exteriört. Klass 1."

Persbergsvägen 1 och den av läkaren Anders Otto Torstensson (född 4/1 1832) uppförda nyuppförda villan 1884, där sonen Olof Thorstensson, född 1864 flyttar in samma år från Göteborg och sedan åter och via Amerika återvänder innan han 1889 flyttar till Fägred.

Otto Torstensson flyttade till Persberg den 23/3 1898 från Kristine församling, Göteborg enligt husförhörslängd med fru och 4 gemensamma barn och 2 från hans tidigare äktenskap. Han avled 23/3 1898. Påminnelse om uppgifterna från Edith Bjerner. Otto var hennes farmors morfars far.

Persberg annonserades som ett ställe "varifrån patienter kunde andas in den "hälsosamma" kalkröken från de näraliggande kalkbrotten". Villan uppförd som en kopia av den villa han tidigare bebott på Mösseberg, Falköping. Bilden troligen på Torstensson själv och hans familj från tiden innan sekelskiftet och hans död 1898.

 

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105250)

 

 

 

 

Detalj från villans torn fotat i nutid.

(Bild  Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105280)

CLAESBORGS GÅRD - DEL AV VÅMB

Klasborgs egendom längre söderut en sammanläggning av utflyttade gårdar från Våmbs by.  Här major Follin som tar damerna ut med häst och vagn kring sekelskiftet.  Fotograf: Eriksén

Skövde Stadsmuseum: Bild nr 105.262


 

(Finns också på Västergötlands Museum - bildarkivet - bildnummer: A60864:B)

 

Det första huset på Claesborg, Wåmb ca 1890. Foto Eriksén

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60860:B)

Här med stora entréuppfarten samma år. Foto Eriksén

(Bild Väzstergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60861:A)

Häradsekonomiska kartan 1877 visar Våmb-området med Claesborgs gård.  Claesborg skapades vid storskiftet av Våmbs by och man ser på kartan att väganslutningen i frösta hand går mot Våmbs by och inte mot Skövde. På kartan ser man de andra stora gårdarna västerut från Skövde. Persberg och Carlsro (se sida här om Carlsro!)                                                                                       

(Lantmäteriet Historiska kartor)

Kontaktformulär för denna sidan: 
(av säkerhetsskäl loggas alla ip-adresser) 
(din e-postadress lämnas aldrig ut!)