Del II Sid 2. Wåmbs by & Våmbs socken

Sidan har följande klickabara rubriker:

- GÅRDARNA I WÅMBS BY                                                                                                                          <— Tillbaka till föregående sida!
- VÅMBS OLIKA NAMN                                                                                                                                                     Till sidans botten! —>
- VÅMBS KYRKA
- TIDIGA BILDER - BYN KRING VÅMBOBÄCKEN & KYRKAN
- SAJ'S GENOMFART FRÅN SKÖVDE GENOM VÅMBS BY - BANVAKTSSTUGAN I VÅMB
- LOKFÖRARE SAJ: SETH JÖNSSON MED SIN MAKA STINA, VÅMB
- VÅMB FRÅN LUFTEN 1954
- VÅMBS FOLKSKOLA 1938
- KALKNEDSKÄRNINGEN FÖR SAJ-SPÅREN I VÅMB
- SAJ LÄMNAR VÅMB - BROHOLMEN NÄSTA
 

Häradsekonomiska kartan 1877 visar Våmbobäckens (Våmbo = innevånare i Våmb) betydelse för byggnation och försörjning. Bäcken är markerad som ett betydande vattendrag snett över kartbilden från väster mot öster. Nedanför bron för Våmbobäcken ser man "2nne Qvarnar" utmärkta.  Det ser ut som om det fanns också en markering väster om bron. Två - tre kvarnar fanns alltså utmärkta  på kartan i slutet av 1800-talet. Då stavades byns namn med "W".

 

"Twaå quernaströmma ij Voms sogn" - Två kvarnströmmar i Våmbs socken - skrivet 1540 (ortsnamnsregistret)

 

Den relativt nybyggda 1870 års Varnhemsväg syns också norröver på kartan med en dragning mot nordost efter passagen i höjd med Persberg. Carlsro-allén från norr syns tydligt utmärkt ner t h. "Wåmbs by" dröjer sig kvar från äldre kartunderlag. Den nyare ortsbeteckningen Våmb utgår från kyrkan i byn, som blir nästa steg i kartnamnbeteckningar på orter med kyrkobyggnader.

 

Enligt jordeboken 1561 var byn då en storby med 14 gårdar och minst en kvarn. Fler kvarnar har sedan funnits vid Våmbsbäcken som rinner genom byn.

GÅRDARNA I WÅMBS BY

Karta 1692 före alla skiften. Då låg gårdarna samlade runt i första hand bäcken i Våmbs by. Nedan framgår att det då fanns  4 kvarnar förtecknade. På kartan finns 5 utmärkta! Alltså 5 kvarnar i den lilla Våmbobäcken!  
För hela kartan och alla dess roliga detaljer - se här!         
                                                 

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

Numreringen och benämning på kartan:         Förutom numrering står följande gårdar på kartan:

(Svårartad stavning!)

 

Nr 1 ähr Bengt Dals gård                                                    Gullhögen norr om kyrkan                         

     2 Giästgifvargården                                                         Stomen (prästegård)

     3 Lilla gården                                                                   Sveninggård

     4 under Smedzgård                                                         Brogården

     5 ähr Månssa gård                                                           Banckebohl

     6 Smedzgårdens quarn                                                    Backegården

     7 Smedzgården (utanför kartan)

     8 Crono allas Donations quarnen

     9 quarnen till giästgifvaregården

   10 ähr Quarn till bägge backagårdarna                            LÄS MER OM DE GAMLA GÅRDARNA I VÅMB HÄR!

   

N 1 ähr 4 giärda stallar om 1 lass: ängagierdet

 

Utsikt åt söder från Våmbs kyrktorn med Backegårdens ladugård i förgrunden 1890-tal.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A71929)

Våmbs kyrka i horisonten från sydost 1936 - dvs det motsattsa hållet från tidigare bild. Foto Anonsen

(Bild Trafikverket, Sveriges Järnvägsmuseum, www.samlingsportalen.se bildnummer: Jvm.KBAA04355)

1892. Våmbs by från norr/nordväst med den slingrande Våmbobäcken i förgrunden t h och Brogården (Karlsro) syns nära byns bro över bäcken. Alldeles t h i bilden syns del av Backgården, som tidigt hade sin kvarn i Våmbobäcken nordväst om kyrkan enligt karta från 1692.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103284)

 

Ur Skövde KMP: "Våmb är en medeltida före detta storby, starkt omvandlad vid 1800-talets laga skifte. Medeltida odlingsbygd med djup förhistorisk förankring, starkt präglad av 1700-talets storskifte och 1800-talets laga skiftetsomvandling. Inslag av förhistoriska fornlämningar. Kulturlandskap med äldre odlingslandskapsstrukturer väl bibehållna, såväl från den oskiftade byn som från sent 1700- och 1800- tal.

 

Stora inslag av byns gamla äng återfinns i det vidsträckta naturreservatet Klasborgs och Våmbs ängar sydväst om byn. Välbevarat skiftespräglat odlingslandskap med småskaliga odlings- och betesstrukturer, bl.a. flera inslag av stenmurar, fägator etc. På den gamla byns tomt präglas kvarvarande äldre bebyggelstruktur främst av den synnerligen värdefulla medeltida kyrkomiljön samt f.d storgård med välbevarad sen 1800- talsbebyggelse, samt enstaka inslag av bevarad tåbebyggelse. 1900-talsbebyggelse som ger utryck för stenindustrins stora expansion. Bevarad järnvägsvall från det sena 1800-talets stora järnvägsutbyggnad i Skaraborg.

 

Våmbs kyrkby ligger i det pass som delar av Billingen från Sydbillingen. Omgivningarna är en utpräglad kambrosilurbygd, där den karaktäristiska mångfalden i platåbergsnaturen kommer allra mest till uttryck i Klasborgs och Våmbs ängar väster och sydväst om byn. I sluttningen nedanför Billingens barrskogsklädda diabasplatå finns den storblockiga rasbranten med lövskog. Längre ner vidtar yppig ädellövskog längs de mycket artrika sluttningarna kring bäckar och beteshagar.

 

Ett till stor del småskaligt odlingslandskap finns även nordväst om byn. Byn har medeltida anor och var på 1500- talet en storby som senare förändrades starkt när nästan alla gårdar flyttades ut från byn vid 1800-talets laga skifte.

 

T.ex. är Klasborgs egendom längre söderut en sammanläggning av utflyttade gårdar i Våmbs by. Bebyggelsen vid byn är idag av blandad ålder och utformmning. Sockenkyrkan från 1100-talet, kyrkstugan på bytån och Persbergs gårdsbebyggelse från sent 1800- och tidigt 1900-tal är idag den främsta äldre bebyggelsen.

 

Skattegårdsmiljön strax norr om byn karaktäriseras av tre utskiftade små gårdar med karaktäristiskt bebyggelsemönster samt välbevarade 1800- och 1900-talsbyggnader. Under 1900-talet har gårdarna hamnat i skärningspunkten mellan Billingssluttningens gamla odlingslandskap och stenindustrins produktionslandskap. Byn låg i fortfarande i sent 1800-tal i ett starkt agrart präglat kulturlandskap på Billingssluttningen, där dock en småskalig kalkbrytning för kalkframställning i fältugnar börjat utvecklas från binäring till en industri.

 

Utvecklingen av Gullhögens (Cementa) kalkindustri under 1900-talet har kommit att sätta mycket stora spår i kyrkbyn med omgivningar. Fornlämningar har borttagits och bondgårdsbebyggelse har rivits som en följd av industrins expansion. Det mycket stora dagbrottet omger idag byn på ett par sidor.

 

Gullhögens egendom i Våmb hade drivits som ett jordbruk fram till 1906, då man i större skala började bränna kalk i fältugnar. År 1916 bildades AB Gullhögens Bruk, och 1923-24 anlades den första cementfabriken. Ett egnahemsområde började på 1920- talet växa upp som en bruksmiljö i nordost mellan kyrkbyn och kalkbruket. Där ligger ett trettiotal bostadshus, de flesta uppförda ca 1925-35. Fastigheterna är avstyckade från Svenningsgården och tillkom under den period då AB Gullhögens Bruk moderniserades och upplevde ett ekonomiskt uppsving. Området ligger invid f.d. Skövde-Axvalls järnväg (1904-1961). Det uttagna omtrådet innefattar järnvägsravinen i sin helhet, men egnahemsområdet endast delvis.

 

Riksväg 49 Skara-Skövde har en sentida dragning väster om byn. Vägen delar av bybebyggelsen från byns gamla inägomark i naturreservatet Klasborgs och Våmbs ängar i liderna på andra sidan vägen. Det småskaliga, mycket artrika kulturlandskapet har en ålderdomlig ängs- och betesprägel samt även odlingsstrukturer. Kulturmiljön har avgränsats något jämfört med naturreservatet t.ex. ingår inte Cementas nerlagda dagbrott sydost om byn.

 

Närmiljö Våmb omfattar framför allt befintlig bybebyggelse med anslutande kulturlandskap i norr/nordväst på Skaravägens ovansida. Närmiljö Våmbs ängar omfattar delar av byns gamla västra gärde söder/sydväst om byn. Delområdet är mycket långsträckt och följer naturreservatets avgränsning längs Billingens platåsluttning. Närmiljöns nordöstra del ligger utanför reservatet och präglas av småskaligt kulturlandskap närmast sydost om byn."



Våmbmiljö 1892.
Fotograf P. A. Eriksén, Skövde

1915. Våmbs by från öster från 1870 års Varnhemsväg som korsar SAJ utom bild t h. Brogården (Karlsro) i nästan ensamt majestät nära bron över bäcken. Backegården har sin plats på höjden t v om kyrkan.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103285)

Karta 1960 visar SAJ-svängen i norra delen av Våmbs by med korsande av 1870 års Varnhemsväg både vid infart och utfart från byn. Den alldeles nybyggda riksväg 49:an är redan utmärkt snett t v i bilden. På kartan finns också en banvaktsstuga utmärkt med Bv söder om och vid överfarten av Varnhemsvägen. Cementas stora dagbrott syns på vardera sidan av SAJ-banan och har tagit flera gårdar nära den gamla byn. Persbergs ladugård uppförd 1917 syns som en L-formad byggnad i svart ner t h, nära Varnhemsvägens allé ner mot Skövdehållet.

(Lantmäteriet Historiska kartor)

VÅMBS OLIKA NAMN

Svensk etymologisk ordbok / 1153 (1922) Author: Elof Hellquist, projekt Runeberg. Klicka på textbild för länk! Svensk etymologisk ordbok / 1153 (1922) Author: Elof Hellquist, projekt Runeberg. Klicka på textbild för länk!

Våmb har ursprungligen hetat Va-hem. Va betydde "vrå", och hem, dvs. gård eller by, har i Västergötland, med sitt säregna och vackra språk, uttalats –um, som i Vedum, Ugglum m.fl. Namntypen anses ha varit produktiv på 300-talet och starkt levande under följande århundraden. Den hänger därmed samman med den tid vi fick fast bosättning; man byggde gårdar, som var bebodda större delen av året. Det kan i den tidens glesbebyggda landskap mycket väl ha funnits fäboddrift. Det är här, vid Våmb, vi har att söka centrum för järnåldersbebyggelsen i dessa trakter. Det är också här man har de lätta sandjordar, som föredrogs vid denna tid innan man fått redskap, som kunde göra lerjordar brukningsbara.

(http://wotto.wikispaces)

OLIKA VÅMBNAMN

 

VA-HEM (300-talet) , VAAM (17/4 1307), WAM (1270-1299, 1390), WAEM (1458), VOM (1458), WAAM (1405, 1473), WÅMB (1540), VOMS (1540), WÅMZ (1560), WÅM (1565 ), WÅMZ BIJ (1659), WÅMBH (1750), WÅMS BY (1773), VÅMBSBY (1877-82), VAMB, VOHM, WÅMLE, WÅRFRUHEM, VÅRFRUHEM,, .... 

 

Våm i dess olika skepnader är troligen benämningen på den ursprungliga kil in mot passet över Billingen, i vilken dagens Våmb ligger, skriver Gunnar LInde 1946. 1950 skriver L. M. Svenningsson att Våm = välvd, buktig, bukig.

 

1926 skrev Sahlgren, NoB s. 177: "Namnet har i modern tid, för att undvika associationerna med kreatursmagen, stundom snyggats upp till Vårfruhem"

 

1940 var det slut med alla olika namn på Våmb, som då en tid kallats bl a Vårfruhem (jmfr 1856 års karta för Skövde! - Wårfruhems socken):

 

"Jämligt Kunglig ämbetsskrivelse den 23 augusti 1940 skall denna socken benämnas Våmb."

 

1946 skriver Gunnar Linde: "Namnet Vårfruhem användes ej."

(Alla uppgifter hämtade från ortsnamnsregistret: http://www.sofi.se/ortnamnsregistret )

I GT's/Expressens webb-tidining 2012-11-30 kan man läsa hur den moderna vetenskapen beskriver namnet Våmb:

 

Bara någon kilometer utanför Skövde ligger det lilla samhället Våmb med cirka 150 invånare.
– Den äldsta formen av socknens stavning är Vam och kommer från 1270-talet. Det är första gången det förekommer i skrift, men det är möjligt att det kan vara mycket äldre än så, säger Katharina Leibring, namnforskare på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Uppsala.

Namnet tros vara en sammansättning där förleden va- betyder 'vrå eller hörn' och efterleden är en förenkling av hem som betydde just 'hem eller gård'. Efterleden är vanligt förekommande i flera västgötska ortsnamn som Varnhem, Bolum, Bjällum och Häggum.
– Så man kan säga att namnet betyder ungefär Gården i hörnet, det är inte roligare än så. Men det är klart att det är en trevligare tolkning än att det skulle komma av komage, säger Katharina Leibring.

(Text från GT's digitala tidning 2012-11-30 - hemsidan: http://www.expressen.se/gt/kultur/vad-betyder-ordet-vamb/)

Bron över kalknedbrytningen för Skövde Axvalls Järnväg - vägen från bron över Våmbobäcken ut mot Skattegården norrut.

Wåmle som namn för Våmb dyker upp t ex på detta vykort avsänt 1905. Tågbild SAJ i kalknedskärningen våren 1904. Namnet Wåmle förekommer också i boken "Sista aftonen på Östanborg", Första delen, 1833. Där beskrivs den enda stig som finns över berget från Varnhem enligt följande:

 

"Ty nära Klostret går rakt öster upföre en liten ridväg öfver berget. Det finns ej mera än en stuga mellan Klostret och Wåmle på hela skogen och den ligger ändå icke bredvid vägen, utan på sidan till vänster när man kommer upföre alla de stora backarna. Nils Jonssons stuga är det. Det går icke mera än en smal gångstig upföre bergskanten dit, men deruppe är en stor gräsplan med vackra björkar. Der dansar man vid midsommaraftonen ifrån socknarna här nere, och de som icke orka att dansa, de dricka ur källan utmed stigen."

P. E. Lindskog, "Kort Beskrifning af Skara Stift" (1816): "Allmogen som mycket älskar att förkorta orden, kallar denna Socken och Kyrka för Wåm. Kyrkan har blott gudtjänst 4 gånger om året. Här är ett torn med en Klåcka".

VÅMBS KYRKA

 

Våmbs lilla romanska kyrka hör till landets mest kända medeltida kyrkor. Den välproportionerade kyrkan är byggd på 1100-talet och bevarar det tidstypiska utseendet med långhus, kor och halvrund absid.

 

Våmbs socken omedelbart väster om Skövde är den västligaste socknen i Kåkinds härad. Den drygt 15 kvkm stora ytan består i norr huvudsakligen av skogs- och mossmarker på Billingen och dess sluttningar i passet där vägen mot Varnhem och Skara går fram. Till Våmb hör också några mindre enklaver på Billingen, utanför det egentliga sockenområdet, varav en alldeles norr om Simsjön i sydväst. Här har ett stort område med fritidshus vuxit upp under 1900-talet.

 

Jordbruket har allt mer fått stå tillbaka för andra näringar, stora stenbrott och kalkbruk mm finns eller har funnits i socknens centrala delar. Närheten till Skövde har gjort att socknens östra delar bebyggts med bostadshus.

 

Viktigare större gårdar i socknen har tidigare varit Persberg och Klasborg. Före skiftet på 1800-talet var bebyggelsen i Våmb samlad till kyrkbyn och Brandstorps by, i dag är gårdarna mera spridda längs sluttningarna i passet genom Billingen. Från 1904 till 1961 gick även Sköfde- Axvalls Järnväg i dalgången mellan Nord- och Sydbillingen. En hållplats fanns då vid Våmbskleven. Sedan rälsen revs upp har banvallen i senare tid iordningställts till gång- och cykelväg.

(Text från Thomas Carlquist, länsmuseet Skara, boken; "Kulturhistoriskt värdefulla byggnader & miljöer...; Skövde; Landsbygden)

 (Skövde släktforskarförening; http://www.skovdesff.com)

    

(Bild Västergötlands Museum - bildarkviet/bildnummer: 38203)

Västergötlands Museum bild nr A42147 Fotograf: 	Albert Granqvist Västergötlands Museum bild nr A42147 Fotograf: Albert Granqvist

"Uppe på Billingen utmed vägen som leder mellan Skövde och Varnhem har Våmbs lilla vackra kyrka legat sedan den enligt legenden restes av den heliga Helena under 1130-talet. Enligt sägnen skall kyrkan ha byggts på platsen för ett tidigare hednatempel som legat här under mer än 500 år, i den stora byn Wam eller Wåm som Våmb hette på 1270-talet. Enligt Lindskog kallades kyrkan för Wårfruhems kyrka" (under delar av 1800-talet - min kommentar).

(Text från http://wadbring.com/historia/undersidor/vamb.htm)

Ur bebyggelseregistret: (Historiken kompletterad vid inventering 2002)

 

Våmbs kyrka uppfördes under tidig medeltid, troligen under slutet av 1100-talet. Tornet är något senare, troligen från cirka 1200. Kryssvalven är troligen senmedeltida. Från ca 1200 stammar kyrkans dopfunt samt en liljesten. De bevarade träskulpturerna stammar från 1200, - 1300- respektive 1400-talet. I Peringskiölds Momenta från 1670-talet har kyrkans torn sadeltak. 1773 fick kyrkan sin predikstol.

 

Kyrkan renoverades 1790 och putsades invändigt samt fick takmålningar i form av nät och bandbågar. Vid 1800-talets slut var kyrkan mycket förfallen. En insamling ledde 1897-1898 till att kyrkan kunde upprustas. Murar lagades och förstärktes med järn, väggar lagades och grunden förstärktes. Man tog bort en läktare i väster samt den gamla predikstolen. Bänkar byttes ut mot stolar. Väggarna invändigt vitkalkades, förutom nedre partiet, där murverket blottades. Ett vapenhus i söder revs och ett nytt vapenhus inreddes i tornet. I exteriören blottades de tidigare putsade murarna.

 

1923 - 1924 genomfördes en restaurering under ledning av Axel Forssén. Ett orgelpodium byggdes i sydväst. Altaret ommurades. Ny dörr insattes mellan vapenhus och långhus. Den gamla predikstolen insattes åter. Kyrkogården planerades.

 

1932 installerades ångvärme. Axel Forssén ledde även en restaurering

 

1944-1946. Invändigt putsades nu väggarna och i vapenhus slogs ett tunnvalv. Tidigare hade vapenhuset täckts av ett lågt trätak. Nya bänkar från Törlings snickerifabrik, altarring och nya innanfönster insattes. Kyrkogården utvidgades åt norr och elektricitet installerades.

 

Ny orgel från O Hammarberg kom 1952 och under 1950-talet bekämpades skadeinsekter. 1960 rengjordes och bättringsmålades interiören av KJR Johansson. 1974 utvidgades kyrkogården motväster. Gångarna i öst - västlig riktning förlängdes och murar kompletterades. Troligen ombyggdes samtidigt nuvarande ekonomibyggnad.

 

1996 ordnades textilförvaring i de främsta bänkskärmarna samt i tornrummet. En ny orgel från Walter Thur Orglebyggen AB installerades. 2000 rengjordes och konserverades predikstol och medeltida skulpturer. 2001 utbyttes takspånen och nya vindskivor, och nockbrädor uppsattes.

Före sekelskiftets renovering av kyrkan med det yttre södra vapenhuset kvar. Tegeltaket i förfall.

(BIld Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103271)

Före sekelskiftets renovering med läktare.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer:103300)

 

 

 

 

Bild av kyrkan norr/nordvästifrån med Våmbobäcken och Backegården.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103283)

 (Bild Skövde Stadsmuseum - bidnummer: 103296)

Kyrkan under svårt förfall  strax innan sekelskiftet delvis tegeltak.

 

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103280)

Interiör före sekelskiftesrenoveringen. Bänkar coh takmålningar.

 

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103301)

Interiör efter sekleskiftesrenoveringen med blottade murar och vitkalkat tak. Predikostolen bort och enklare bänkar.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer:103299)

1923-24 ändrades åter interiören med återinsatt predikostol. Korskrank. Altaret ommurades.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 102298)

1944-46 var det dags igen. Vitkalkning och nymurning och nya bänkar. Altarring.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103297)

Ur bebyggelseregistret:  I den till stor del skogsklädda socknen  Våmb på Billingen har funnits och finns ännu stora stenbrott och kalkbruk. Av den tidigare byn Brandstorp är endast några få gårdar bevarade. En mindre kyrkby återstår, trots 1800-talets skifte, i anslutning till Våmbs kyrka. Kyrkan är placerad på en markerad höjd på Billingens östra sluttning omedelbart väster om riksväg 49 från Skövde mot Skara. Byn och kyrkan nås söderifrån via Våmbsvägen. Vägen kantas av villor. En brant uppförslutande avfartsväg, "Kyrkbacken", leder fram till en parkeringsplats söder om kyrkan. På andra sidan "Kyrkbacken" ligger en relativt nybyggd skola med asfalterad skolgård mot norr. Norr om kyrkan går en mindre uppfart till en av kyrkans grindar. Utanför norra kyrkogårdsmuren slingrar sig Våmbsbäcken, kantad av en tät lövskogsdunge. Norr om bäcken ligger en rödmålad gård med tillhörande ladugård. En bro nordöst om kyrkan leder till denna gård, varpå vägen fortsätter till Våmbs norra delar. Mellan stadskärnan och Våmbs kyrka ligger kalkindustrin Cementa. KYRKSTUGAN - I sluttningen mellan kyrkogården och Våmbsvägen i öster ligger den s.k. Kyrkstugan med tillhörande uthus. Byggnaden disponeras av församlingen för kyrklig verksamhet och som personalrum. Det rödmålade parhuset, troligen från 1800-talets slut, är klätt med faluröd panel och har tegeltäckt sadeltak samt vita, spröjsade fönster. Huset ligger i en trädgård med bl. a. fruktträd, inramad av en kallmurad stenmur.

TIDIGA BILDER - BYN KRING VÅMBOBÄCKEN & KYRKAN

Ryggåsstugor öster om kyrkan vid sekelskiftet.
Foto Karl Fredrik, Andersson, Hasselbladskamera - utbildad hos Ludvig Ericson 1893-94, ateljé i Skultorp, f 1865 - d 1949. Bilden tagen 1901-05-13.

 

Ur boken "Dokument i svart & Vitt" , Karl Anders Andersson, 1981: "Det ena huset var vid sekelskiftet bebott och det andra tycks har fungerat som uthus. Det var riktiga ryyggåsstugor under torvtak och med höga skorstenar murade av kalkstenshällar. Här bodde förre soldaten, änkeman Fredrik Svening Ahlbom, född i Ryd 1817 och hans son Gustaf Vilhelm Fredriksson, född i Våmbs församling 1841. Marken där husen låg tillhörde Backgården, men kallades efter husägaren för Ahlbomslyckan. Den gamle soldaten avled 1902, hans son 1906. Därefter revs byggnaderna och gav plats för villabebyggelse. Ahlbom skall ha haft många barn - ett tiotalt syskon hade på 1800-talet vuxit upp och trängts i stugans begränsade utrymmen."

 

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105253)

Ungdomar roar sig i Våmbobäckens nordvästra damm ovanför kyrkan. En damm för reglering av den första kvarnens tillflöde nära kyrkan. Foto P A Eriksén

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103288)

En variation av det romtantiska fotot ovan gjordes till handkolorerat vykort. Detta avsänt 1903.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105271)

1890-talets första del - före 1894. Foto av kvinnlig fotograf (med paraply mot solen för att se bra in i kameran) som i sin tur fotograferar kvinna med kor som dricker i Våmbobäcken under 1890-talets första år och alltså före renoveringen av kyrkan, då södra vapenhuset finns kvar. Den gamla trätäckta bron med stenunderlag finns ännu över Våmbobäcken. En häftig vårflod 1894 sopade med sig stora delar av bron, så att det i stort sett krävdes en nybyggnation (med den gamla som grund). Backgården längst upp t v. En bild med den sprättiga unga mannen, den stoltserande damen och den ryggböjda pigan.

Just nedanför den övre dammen på den första bilden hittar man den lilla stugan alldeles nedanför och norr om kyrkan. Bakom syns en gammal kvarnbyggnad med Billingen rakt i väster. Bild troligen tidigt 1890-tal.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105273)

På bilden den 1894 nyrenoverade bron helt i sten med borttaget staket . Ersatt 1940 med en starkare bro i armerad och gjuten betong. Byns viktiga bro återigen, nu som vykort 1901 troligen av en något äldre bild, sommartid med mindre vattenflöde.  Wåmb har fotografen skrivit under bron. Människor, hästar och kor hade stor nytta av denna bymittsbro. Fotograf P A Eriksén (Bildstämpel troligen för vykort)

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103292)

Bilden kring1900-talet med SAJ i norr utanför bild t h. Stugan tycks redan här fått en utbyggnad mot bäcken, med tak bakom kon på bron. Dämmen i bäcken reglerar vattnet för nedanför liggande kvarnar. Det tycks vara mjölkningsdags med kor på väg över bron. Foto Karl Fr. Andersson, Skultorp

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105289)

Samma motiv sommaren 1902 alldeles väster om bron. Ett populärt motiv på vykort.                (Vykort från Verna Anderssons samling, Ljungstorp, 2013)

Foto från bron uppströms Våmbobäcken mot väster med kvarnbyggnad bakom byggnad mitt i bilden vid strömfåran. Vapenhuset för kyrkan skymtar på södersidan så bilden är tagen före sekelskiftesrenoveringen. Den lilla stugan har dock fått sig en behövlig renovering med ny målarfärg! Gården t h är Brogården (senare Karlsro). Fotograf Ludvig Ericson

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnr: 103306)

En ännu senare bild från samma plats. Backgården har byggt en ny ekonomibyggnad närmare kyrkan upp t v. Dammanordningen är mer välordnad. Huset bakom den lilla "kyrkstugan" är en gammal kvarn.

(Bild från Skövde Stadsmuseum- bildnummer: 105261)

1890-tal. En vårdag innan löven slagit ut. De nedre kvarnarna i Våmbobäcken vid sekleskiftet en vårdag. Kvarnarna revs på 1890-talet. Fotograf Ludvig Ericson

Arkivtext: " Det finns tre kvarnar i Våmb men ingen är igång"

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103910)

 

Lite annat perspektiv 1892 med samma kvarn men med mycket mer forsande vatten! Våmbobäcken kunde bli riktigt vild.

(Bild förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp)

Ännu längre ner i Våmbobäcken fanns denna gångbro mitt emot nybygget med tinnar och torn som syns t h i bild. Det är villan på Persberg som uppfördes 1884. Det syns att den här i bäcken lättåtkomliga kalkstenen har tagits för byggen.

(Bild Skövde Stadmuseum - bildnummer: 105266)

SAJ'S GENOMFART FRÅN SKÖVDE GENOM VÅMBS BY

Banvaktsstugan i Våmb

Förste banvakten var Löv med sin fru Anna, som då skötte grindvaktssysslan tillsammans med sin make ända fram till 1944, då Knut Karlsson född 1912 flyttade in som ny banvakt 32 år gammal med sin fru Eivor född 1915. De fick barnen Rolf,  Karin, Egon, Inger och Evy. Knuts pappa Gustav Karlsson var banvakt i Stenberget till 1945, så ett år var de båda banvakter samtidigt åt SAJ.

 

Lövs flyttade till sitt nybyggda hus nära bron vid Våmbobäcken - första på höger sida efter bron från kyrkan räknat. Därifrån hade Anna Löv kvar sin grindvaktssyssla i Våmb tillsammans med Knuts maka Eivor. Maken Löv blev senare taxi-chaufför i Skövde. I Löv's hus bor idag Bertil Johansson. Grindvakt i Våmb och Broholm var under 1950-talet också Vivian Eklund som var bosatt i Våmbs by. En färgstark person med kraftig kroppsbyggnad, markant uppnäsa, glatt humör och fylld av humor.

 

Knut var enligt många ungdomar för tiden en riktig innovatör. Han byggde t ex på en lättviktsmotor på dressinen, så att han slapp trampa. Visserligen blev den farlig senare, när rälsbussarna kom på spåret. De var tystare och hördes inte lika bra som ångloken. Vid ett tillfälle såg Egon pappa Knut komma farande på spåret i kalkrännan fram till vägövergången vid banvaktsstugan och kasta sig av dressinen och dra den av spåret i en rörelse. Strax därefter kom rälsbussen farande över korsningen. Det innebar slutet för Knuts motordrivna dressin. Järnvägsledningen tvingade honom att montera bort motorn.

 

Under Knuts tid byggdes banvaktsstugan ut med en 'flygel', då familjen växte. Den har sedan under 2000-talet byggs ut ytterligare.

 

1961, när SAJ's sista tåg hade gått, så övergick han till arbete på Västra Stambanan. Där var han med och gjorde den första helsvetsade rälsen. Han blev några år senare arbetsledare för spårupptagningen på SAJ-banan 1963 och Skövdetidningen skriver:

"Fadern byggde Skövde Axvalls järnväg - sonen river upp rälsen." 1972 gick Knut i pension, 60 år gammal men fortsatte att hyra banvaktsstugan av Skövde Kommun som nu hade återvunnit marken för SAJ-banan och dess tidigare exproprierade områden just här. Han gjorde så till 1993  då han avled i en ålder av 81 år.

 

Sonen Egon Karlsson köpte då stugan av kommunen och hade den en bit in på 2000-talet.

 

Alv Svensson, Skövde berättar om en händelse där Knut blev förvånad:

 

"En i övrigt mycket skötsam yngling från Våmb gjorde sig vid ett tillfälle skyldig till "egenmäktigt förfogande" av "SAJ" egendom.
Han hade med rälsbussen tagit sig till Ökull mellan Axvall och Varnhem. Där anordnades under -50 och -60-talen hembygdsfester med dans. Ynglingen hade träffat en ung dam och visst ömsesidigt tycke uppstod, varför han vederfors den stora ynnesten att få följa henne hem. Av många anledningar drog emellertid eskortuppdraget ut på tiden så sista rälsbussen till Skövde hade för länge sedan gått när ynglingen kom fram till hållplatsen. Där stod en trampdressin parkerad bredvid spåret. Ynglingen hade nyligen fått en bra anställning i Skövde och han ville absolut inte missköta sig genom att komma för sent till arbetet. Efter viss beslutsvånda lyfte han därför upp dressinen på spåret och anträdde den mödosamma färden över Billingen. Banvakten Knut Karlsson kunde nog aldrig begripa varför han plötsligt hade en extra dressin!" (Vem var månne denna yngling!?)

 

(Uppgiftslämnare Egon Karlsson, Skövde och Ingemar Holmberg, Skövde samt Alv Svensson, Skövde)

Överfarten Våmb med Dahls speceributik t v och motorvagn med post- och godsvagn sist i tåget på väg mot Skövde. 1940-tal. Fotot taget från banvaktsstugans uppfart. Slipers köptes upp av banvakt Knut Karlsson och användes till ved och såldes vidare. Någon form av lykta för järnvägen finns t h i bild. Foto Knut Karlsson, Våmb - copyright/ Kent Friman

(Bild från Egon Karlsson, Skövde)

Grindvakten i Våmb Eivor Karlsson poserar inför rälsbussen från Skövde i korsningen med Varnhemsvägen med dottern Karin - 1950-tal. Någon form av materialbod finns vid spåret i bakgrunden. Eivor bär också en bred armbindel med ett nummer på. Foto Knut Karlsson, Våmb - copyright/ Kent Friman

(Bild från Egon Kalrsson, son, Skövde)

Banvaktsstugan i Våmb ligger ännu på sin plats väster idag Persbergsvägen i  korsningen mellan SAJ och 1870 års Varnhemsväg (idag Persbergsvägen). Moderniserad på 1950-talet med en tillbyggnad, som senare har förlängts. T v typritning gavelextriör på banvaktsstuga för SAJ godkänd 1903. Strax efter denna plats går spåren in i den kalknedskärning som gjordes för att minska lutningen på sträckan upp mot Billingen.

Korsningen mellan SAJ och 1870 års Varnhemsväg idag. Nu korsning mellan cykelbana och Persbergsvägen. Lite t v in på SAJ-banan börjar kalknedskärningens kanter att synas.

Banvaktstugan idag och SAJ som cykelbana. Grindstolparna tycks vara desamma som under SAJ-tiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grindvakten Eivor Karlsson på väg in till banvaktsstugan i Våmb. Foto maken banvakten Knut Karlsson - copyright/ Kent Friman

(Bild från sonen Egon Karlsson, Skövde)

Banvakt Gustav Karlsson, Stenberget - här nära korsningen med Varnhemsvägen i Våmb med Skövde i bakgrunden och nära sonen Knut Karlssons banvaktstuga 1944. Det år de båda arbetade för SAJ, innan Gustav blev torpare i Kleven, Ljungstorp. Foto Knut Karlsson - copyright/ Kent Friman

(Bild från Egon Karlsson, sonsonen, Skövde)

Kjell Eliasson har sänt in en bild på sin mamma Ingrid Eliasson som sitter inne på gården vid banvaktskjulet som hör till banvaktsstugan där banvakt Karlsson bodde med familj. Banvallen ligger bakom banvaktar stugan (och det här skjulet) och man kan här t v se en banarbetare gå västerut på SAJ-spåret - kanske banvakten Knut Karlsson själv!?

 

Kjell berättar:

 

"Ingrid Eliasson var anställd som extra grindvakt med "postering" i Våmb och hon "postade" även neri berget på Gullhögen där lastbilarna körde sten, tror att hon jobbade 8-10 år med detta. Lite osäker, men bilden är från sommaren 1950, och hon höll på mellan 1948-58. Hon delade "postningen" med Saga Frisk och Anna Löv kommer jag ihåg!

 

Var själv med och hjälpte till att stänga grindarna! Jag lyckades bli påkörd av en lastbil i berget på Gullhögen, när jag skulla stänga en bom. Jag var då 12 år! 6 månader på sjukhus med splittrat benbrott! Tur Hugo Bergstrand fanns till hands. Vi bodde närmast Gamla skolan, i Eliero nr3155!"

 

Eliero byggdes 1931 av Frans Eliasson vid folkskolan i Våmb på en 'lägenhet' (tomt) avstyckad från gården Våmb Svenningsgården. Han lät sitt efternamn ingå i nynamnet, liksom han senare lät det ingå i Fransisko, Ljungstorpsvägen dit han flyttade och bodde efter Elierotiden på 1940-talet.

(Uppgifter från ortsnamnsregistret)

LOKFÖRARE SAJ: SETH JÖNSSON MED SIN MAKA STINA, VÅMB

Ur bebyggelseregistret:

 

Byggnadsår 1931, arkitekt okänd, byggherre lokförare Seth Jönsson. Reverterat och spritputsat småhus som vid uppförandet planerades för en lägenhet om 4 rum och kök. Vita fasader med slätputsade omfattningar kring ursprungliga smårutiga fönster. Villan visar kvardröjande drag av nationalromantiken med en inbyggd "veranda" med smårutiga fönster vid entren och en liten raksluten takkupa. Välbevarat i sin helhet med fruktträdgård, grusade gångar och smidesgrind mot Våmbsvägen. -2005: Ny altan vid entren. ny trapp på baksidan. Nytt garage. Tilläggsisolerat + panel. Inventeringsår 2005.

 

Lokförare Seth Jönssons hus idag. Huset är beläget nära gamla SAJ-banan
och bron över kalknedskärningen (idag cykelbana - se bild).

Huset byggdes av Byggmästare Bergkvist, Våmb, som också ritade det.

 

Villan namnades till VIBONETT och byggdes för familjen, men då de först bara var de båda, så lät Stina och Seth hans föräldrar att flytta in på ålderns höst, då de annars bodde i en lägenhet i Skövde. Hans far, Johan Magnus Jönsson (från Småland) hade varit banmästare då det byggdes järnväg i Norrland och innan pensioneringen var han banvakt i Länghem, Borås.

 

På så sätt ansvarade Stina för många i villan och bodde själv med sin Seth på ovanvåningen, där det fanns kök och rum och en hall.

1932 föddes Margareta. Stina blev så småningom engagerad som kyrkvärd och ledamot av kyrkofullmäktige i Skövde utan att ha någon partitillhörighet.

 

Hon kom så att under prosten Johan Hemberg sköta kyrkvärdssysslorna, söndagskola och syföreningen. Stinas kom från gården Skattegården vid kyrkan och bäcken i Våmb. Hennes far var ägaren August Lagerkvist.

(Margareta är uppgiftslämnare 2013-02-25 kring familjen Jönsson.)

 

 

 

Seth och Stina Jönsson utanför den egenbyggda villan i Våmb.

Lokomotiveldare Seth Jönsson, Våmb, sittande och en stationskarl S. T. Thid stående. Lokomotiveldare Seth Jönsson, Våmb, sittande och en stationskarl S. T. Thid stående.

Seth Jönsson född 1899-01-02 i Dädesjö, Kronobergs län gift 16/10 1932 med Sara Stina Lagerqvist, Skattegården Våmb (vid Våmbobäcken) född 1901-09-21 med enda barnet Margareta född 1934-03-06.

 

Margareta gick i realskolan i Skövde med hjälp av cykel (2 x 4 km/dag - ner och uppför berget) och utbildade sig till bibliotekarie i Lund . Senare gift med en präst och blev prästfru. 

 

Ur sammanställningen "Svenska Lokmän" hämtar hon följande upplysningar om fadern:

 

3/5 1915 (då 16 år) - anställd vid SAJ som tillförordnad verkstadsarbetare

1/7 1918  - anställd som extra lokeldare SAJ

1/1 1922 - anställd som lokeldare (från vilken tid bilden är)

1/1 1932 - anställd som lokförare SAJ (de gifte sig 16/10 1932, och de

                 flyttade direkt in i det nybyggda huset)

      1935 - anställd vid VGJ när SAJ köptes av LSSJ som inkorporerades av

                 VGJ (Västgöta Göteborgs Järnvägar)

1/1 1949 - anställd som lokförare SJ, efter att VGJ övertagits av staten.

 

Då hade han gått igenom den kvalificerade utbidlningen till "förare av elektroloken" och körde sedan på Västra Stambanan bl a Gbg - Gårdsjö.

 

Eftersom Seth senare blev placerad i Skara, men inte ville flytta från det vackra huset och läget i Våmb, så köpte han en motorcykel för transporterna över Billingen till Skara t o r. Han tog så småningom körkort innan han fyllt 60 år för att underlätta, men lyckades också få arbeta åt Gullhögen med att köra deras växellok för transporter de sista åren fram till pensioneringen.

 

Han körde sista tåget för SAJ in på stationen i Skövde, där stationskarlarna, växlarna och andra som jobbat med honom tackade honom med smällare på rälsen och skylt med "tack för lugn och säker körning".

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A68703)

(Ur Svenska Lokmän, 1950) (Ur Svenska Lokmän, 1950)

 

 

 

 

 

Seth i tjänst som lokförare på loket Skövde SAJ framför SAJ's godsmagasin, Skövde.



















Lokförare och eldares lönenivåer;

Beträffande statsbanepersonalens löner började efter sekelskiftet någon möjlighet till smärre förbättringar skönjas. Genom lönereglering år 1897 hade visserligen ej någon förbättring av lokomotivpersonalens löner ägt rum. Däremot bestämdes, att resp. löneklasser skulle erhållas efter ett fixerat antal år. Alltså ett framsteg, då lönetilläggen förut tilldelats helt godtyckligt efter vederbörande befäls uppfattning.

De närmaste åren före 1907 beviljades ett dyrtidstillägg av 10 % å den fasta lönen. Vid Iöneregleringen år 1907 fastställdes arvodet för lokomotivförare till lägst 1.200 och högst 2.100 kr samt för eldare till resp. 900 och 1.380 kr per år räknat. Härtill utgick hyresersättning med 20-40 % beroende på dyrortsplacering. Dessutom utgick beklädnadsersättning med 120 kr per år. Hyresersättningen var emellertid maxinlerad för två rum och kök (lokförare) till 650 kr för högsta procentklassen och 550 kr för övriga. För ett rum och kök (eldare) var maximum resp. 400 och 350 kr.


Löneinkomster (3:dje o. 4:de kv. 1922)

Eldares begynnelselön  1.928:00 - 2.390:80 kr (beroende av bangrupp)
Eldares slutlön               2.527:50 - 3.197:00 kr

Förares begynnelselön  2.327:50 - 2.919:00 kr
Förares slutlön               3.125:50 - 4.170:00 kr

Men härtill erhöll personalen sedermera betydande vinster vid de dyrortsförhandlingar, som socialministern i sitt senaste medlingsförslag bestämt skulle äga rum före den 1 juli 1923. Genom dessa förhandlingar tillfördes personalen å dyrorterna avsevärda
löneförbättringar som i vissa fall medförde bättre löneställning än vid tillämpning av 1921 års avtal.

(Ur Svenska Lokmän 1950)

VÅMB FRÅN LUFTEN 1954

Flygfoto slutet av 1950-talet med väster rakt upp i bilden över Gullhögsområdet och Våmb med SAJ som en slingrande orm genom landskapet. T v byggs just nya riksväg 49 och 1870 års Varnhemsväg används fortfarande för infart till Skövde. Undergången vid Gullhögen är ännu inte klar. Den gamla Barndstorpsvägen är ännu kvar i norr (t h) och man kan se hur den möter "Gamla Kungsvägen" vid Skyttesledet och gör gemensam sak upp mot Brandstorp.

(Bild Annero bostadsrättsförening med tack!)

 

"I Våmb bedrevs kalkframställning genom bränning av kalksten och alunskiffer i små fältugnar, samt även stenhuggeri i mindre skala, som bönder och större gårdsägare idkade. Det äldsta kända brottet kan ha varit på allmänningen Stenbrottet, på Persbergs ägor vid Våmbs by, omnämnt 1760. I Våmb fanns även ett stenbrott kallat Svarta Vågen, vid Carlsro, som också kan ha varit ett av de äldsta brotten. 1852 fanns ett kalkstensbrott på Klasborgs egendom. På 1860- och 70-talet ökade stenutvinningen. Olika företagare fick arrendera socknens gemensamma stenbrott. Ursprunget till Cementas verksamhet i Våmb får sökas på Gullhögens egendom. På Gullhögen strax öster om Våmbs by fanns redan vid 1800-talets början en småskalig husbehovsdrift med en kalkugn. Jordbruket dominerade dock egendomen fram till 1906 när kalkbränningen satte fart. Gullhögens kalkbruk låg utanför stadens område till 1952 när Våmb införlivades med Skövde. Carlsro kalkbruk i sydöstra Våmb, var ett stadsnära företag även om området hörde till Våmb. På Carlsro egendom igångsattes kalkbränning jämte ettstenhuggeri redan på 1800-talet. År 1882 utvecklades driften till industriell skala och 1884 etablerades firman som Sköfde Mekaniska Stenhuggeri som kom att bli störst av stenhuggerierna som fanns i Billingen- Falbygdsområdet."

 

(Text ovan från Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012 Våmbs socken, Skövde kommun Catharina Henriksson, Erik Holmström, Maria Norrman Kulturmiljö, Västergötlands museum - kan hämtas via länk nedan!)

VÅMBS FOLKSKOLA 1938

Våmbs skola från luften 1938. Foto AB Flygtrafik, Dals Långed. Det stora huset var tjänstebostad för lärarna med fyra lägenheter. De två folkskolefröknarna Hildur Säll och Rut Nilsson bodde i var sin lägenhet på ena sidan huset och de båda folkskollärarna Nils Hellstrand och Fridolf Fogström med familjer bodde i den andra delen.

 

Belägen sedan gammalt på gården Hofmansgården (rymde lärarbostad och skola på gården).
Namnet Hovmansgården/Hofmansgården försvann tidigt från böckerna om gårdarna i Våmb och indikerar att här ha funnits någon förlänge sedan med knytning till ett kungligt hov - fogde eller anställd vid hovet. Även senare i tid, 1694 fanns här en kammarherre som ägde stora delar av Våmb. Kammarherren Baron Carl Sparre. Carl Sparre, född 16 januari 1648 i Stockholm, död 1716 i Moholm, var en svensk friherre och kammarherre - klicka här!

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145051:1977)

***************************************


Kerstin Lindberg berättar;

Angående Lovisa Eriksson (hennes farfars syster) så var hon småskollärarinna i den folkskola som finns på bilden här ovan från 1938. Kerstin gick själv där under sitt första skolår, men fr om klass 2 var den nya småskolan invid Våmbs kyrka klar och då fortsatte hon där. Under de tre första åren hade hon Hildur Säll som lärare. Hennes syster Anita hade en lärare som hette Stina Björkdahl. Båda två bodde i lärarbostaden som också syns på fotot som det vita två-trevåningshuset.

Kerstin Lindbergs berättelse om småskollärarinan Lovisa Eriksson;

Lovisa var född 1861 i Hagelberg. Föräldrarna hette Erik Magnusson och Johanna Larsdotter. Hon hade minst 3 bröder, varav den ene hette Gustav och som hon som vuxen delade gården här i Bradnstorp med. En annan bror hette Emil. Emil tror jag emigrerade till Australien och en annan broder till USA.

Vid 5 års ålder kom Lovisa till Våmb, där föräldrarna arrenderade Lillegården i Våmb. Lovisa gick då i Skövde södra folkskola, även kallad Dalens skola. Hon blev vid 14 års ålder tillfrågad om att vikariera i Norra Kyrketorps skola. Eftersom hon skötte läraruppgiften bra fick hon blodad tand och sökte 1878 in på Skaraborgs läns landstings seminarium. Jag tror mig minnas att det låg i Stenstorp.

Efter detta fick Lovisa tjänst som ambulerande småskollärarinna i Våmb. På den tiden höll man småskola ena veckan i Våmb, den andra i Öm. När systemet upphörde valde Lovisa Våmb istället för Öm. Våmb hade 40 barn, Öm endast 20.

Första skolan var inhyst i en bondstuga bredvid Skattegården. Den nya folkskolan stod klar 1901 och låg tvärs över vägen på andra sidan om Skattegården. På Lovisas tid undervisade barnen 5 dagar i veckan och 6 timmar om dagen. Vinterlovet sträckte sig från 1 december till 1 mars. Sommarlovet var kort, det var skolfritt endast i augusti. Under varma juli höll man alltså undervisningstid .

Lovisa hade tjänstgjort i 44 år som lärarinna då hon 1923 gick i pension. Klasserna var stora på den tiden, ca 40 - 59 barn . Lovisa hann undervisa ca 1000 barn.

Minnet av  44 åren lär ha varit ljust men också tröttande med så stor klass. Hon lär ha yttrat "Jag tror förr att det går att gå på händer genom berget än att lära dem något". Det berättas att kung Gustav V på sin Eriksgata passerat Våmb och de vinkande skolbarnen  stod med Lovisa vid vägkanten. Kungen frågade då Lovisa om alla barnen var hennes, varvid Lovisa svarade att hon hade dom ihop med Dahlberg (denne var folkskolläraren vid denna tid). Detta yttrande skapade munterhet, då ju Lovisa var ogift. Om nu man skall tro allt, men, som man brukar säga, ingen rök utan eld.

Lovisa fick efter en långvarig och trogen tjänst mottaga Patriotiska Sällskapets medalj i guld.
"

****************************************************

 

Bild från Kerstin Lindberg, Sigtuna, 2014. Lovisa var Kerstins gammelfaster, dvs syster till hennes farfar Gustaf Eriksson i Brandstorp 1, Våmb.

Våmbs skola i närbild. Skolan finns idag inte längre kvar, utan har som så många andra byggnader blivit offer för utvidgad dagbrottsverksamhet från Gullhögen/Cementas sida.

(Bild Västergötlands Museum -bildarkivet/bildnummer: B145048:3804)

Urklipp från Margareta Dahlin, Varnhem, 2017 Urklipp från Margareta Dahlin, Varnhem, 2017

KALKNEDSKÄRNINGEN FÖR SAJ-SPÅREN I VÅMB

Kalkgenomskärningen – ett arbetslag 1903 ett stycke norr om Våmbs kyrka i det djupaste partiet för att minska lutningen och komma ner till den största acceptabla lutningen om 16,7 promille, dvs 16, 7 meter per kilometer, för att komma upp och ner för Billingen enligt koncessionen och de lok man hade beställt.

Du hittar fotot hos Sveriges Järnvägsmuseum här: http://www.samlingsportalen.se

Kalkgenomskärningen – ett arbetslag 1903 ett stycke norr om Våmbs kyrka i det djupaste partiet för att minska lutningen och komma ner till den största acceptabla lutningen om 16,7 promille, dvs 16, 7 meter per kilometer, för att komma upp och ner för Billingen enligt koncessionen och de lok man hade beställt.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103294)

Här ser man 1905 resultatet vid bron över SAJ i Våmbs centrala delar rakt norrut från kyrkan. Skattegårdsvägen ut från byn. SAJ-tåget med lok nr 2, VARNHEM, på väg mot överfarten av Varnhemsvägen och vidare mot Skövde.

(Bild från Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103713)

 

Alv Svensson, Skövde vet att berätta följande:

 

"När tåget passerade under viadukten i Våmbs by var det ibland slynglar som tävlade om vem som kunde pissa i lokets skorsten."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Direkt till en bild nästan 60 år senare - upptagning av rälsen.

 

(Bild ur Skara Järnvägsblad, Tidning för Skara-Lundsbrunns Järnvägar, Nr 1, 2002)

Här från andra hållet 1905 och tåg på väg mot Skövde.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer:103716)

Återigen vid bron men den här gången på väg mot Axvall med lok Nr 1 Sköfvde, kombinerad gods- och postvagn och personvagnar.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103729)

Troligen samma Axvallståg som på förra bilden på väg mot Axvall i den sista lutningen i kalknedbrytningen med röken efer sig. Personvagnar, sommarvagnar och godsvagnar från konkurrenten LSSJ på väg till Lidköping.

(Bild från Skövde Stadsmuseum: 103708)

Här har tåget hunnit ett stycke längre upp i kalknedbrytningen. Ordentligt med rök virvlande runt de öppna fönstren i vagnarna från det tungt tuffande loket. Mitt i kalknedskärningen fanns från början en möjlighet att fylla på vatten för loken för att orka med backen. Men vattentillgången var för ojämn, så bolaget köpte in marken med Skarsjön mitt på berget och fick då en vattenpåfyllningsmöjlighet som aldrig sinade. Anläggningen såg ut som ett förstorat mjölkbord, där tågbersättningen kunde gå ut och få upp vatten via en slang och en pump på tåget.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103730)

 

 

 

 

 

 

 

En bild från senare tid (1950-tal) med rälsbuss på väg upp genom kalkgenomskärningen från Våmb mot Broholmshållet. och under kraftledningen. Växtligheten har gjort kalkstenen osynlig. Foto Knut Karlsson, Våmb - copyright/ Kent Friman

(Bild från Egon Karlsson, Skövde)













Ånglok med full ånga genom snödrivorna ca 1 km ovanför Våmb 1951.   V.G.J. Lok med persontåg på linjen Skövde - Skara februari 1951                                              

(Bild från Skölds husarkiv, Broddetorp, 2012)

SAJ LÄMNAR VÅMB - BROHOLMEN NÄSTA

Våmb med 1870 års Varnhemsväg mitt i bild från luften västerut. SAJ går i trädallén från höger till vänster i bilden fram mot södra Billingskanten. Kalkdagbrotten i förgrunden. Vid bergskanten syns de två hus som låg innan järnvägsövergången vid Broholm  - på den norra sidan av järnvägen och hus vid Rödjan, mer på billingssluttningen. Foto på 1950-talet.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

SKATTEGÅRDEN MED SIN BRO ÖVER JÄRNVÄGEN OCH BROHOLM

1960 års ekonomiska karta över Våmb, vägarna och järnvägen. Broholmskorset med Varnhemsvägen t v.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

DEL AV SKATTEGÅRDEN OCH UTVECKLINGEN AV CEMENTA

Urklipp från Margareta Dahlin, Varnhem, 2017 Urklipp från Margareta Dahlin, Varnhem, 2017

Kontaktformulär för denna sidan:                                                                                                                           Till sidans topp! —>                                                                          
(av säkerhetsskäl loggas alla ip-adresser)                                                                                                                                                     Till nästa sida! —>
(din e-postadress lämnas inte ut!)