Del II Sid 4. Ljungstorp

SAJ PÅ VÄG IN I LJUNGSTORP FRÅN STOREKULLEN, VASEN, ROSENLUND OCH ULFSTORP

En sommargäst med "historier" kring var Augustin KockEn sommargäst var Augustin Kock skrev texten till O Helga Natt! - Lyssna Här!

Sid 4. Ljungstorp - hemsida, har tillkommit som en del av ett fruktsamt samarbete främst med lokalhistorikerna och Ljungstorpsborna Verna Andersson och Arne Sträng. Andra som hjälpt till är Roland Holm, Birgitta Sträng, Vibeke Friman, m fl.

 

Rubriker på sidan:

 

 - LJUNGSTORP
 - EN SOMMARGÄST I LJUNGSTORP SOM SKREV SVENSK TEXT TILL O HELGA NATT - lyssna här!

 - SIGNELIDEN - FAMILJEN HEMBERGS SOMMARHUS 1912

 - FAMILJEN JOHAN OCH SIGNE HEMBERG - PROSTPARET FRÅN SKÖVDE

-  SIGNE HEMBERGS SJÄLVPORTRÄTT
-  GALLERI SIGNE HEMBERG - SIGNELIDEN OCH PROSTGÅRDEN

 - DOTTERN ELLI'S SJÄLVPORTRÄTT SOM UNG OCH SIGNEHILDSUTSIKT 1920-TAL - FRÅN SIGNELIDENTIDEN

 - LIDEN - TIDIGARE EN SAMLING MED FLERA HUS

 - LJUNGSTORPS ANHALT OCH GRIND- OCH BANVAKTER I OLIKA SKEDEN - FRÅN START 1904 TILL SLUT 1961

-  PRINS EUGEN PÅ SPÅRET!

 - DEN ALLRA FÖRSTA ANHALTEN I LJUNGSTORP

-  FAMILJEN LÖVGREN OCH LÖVBERGA, LJUNGSTORP - EN FAMILJ NÄRA SAJ

 - LJUNGSBO - BRYGGERIDIREKTÖR THEODOR EGNELLS UNIKA SOMMARHUS I LJUNGSTORP 1906 -

 - CARLSBERG LJUNGSTORP

 - NOLTORP, "VILLA RAMUNDA" ELLER TROLLEHÖJD - SAMT LINTORP OCH MATILDERO

 - LINTORP

 - JOHN & FAMILJEN GRÖNVALLS ANNELUND ("ANNORLUNDA") I LJUNGSTORP; 1910 -

 - RAMLAKLEV I LJUNGSTORP

-  FAGERDAMMEN; med Vernas vackra färgbild över dammen i nutid

För att läsa mer om Ljungstorps historia -
se www.ljungstorpshistoria.se!

SAJ passerar under detta avsnitt Signeliden, Liden, Ljungstorps anhalt (& gård), Ljungsbo - och en sväng görs utmed Ljungstorpsvägen för husen Karlsberg, Lintorp, Villa Ramunda (Noltorp) och Annelund - därefter svänger järnvägen ner mot Backa gård.

 

Exproprieringskartan använder namnet Jonstorp som namn på Storekullen 1:11 och Häradsekonomiska kartan från 1877 använder sig av stavningen Jungstorp för det som idag är Ljungstorps gård. Gården var redan köpt av August Andersson år 1900 och fanns alltså nära till för att bli grind- och anhaltsvaktsbostad vid Ljungstorps väg och anhalt när SAJ 1904 började trafikera banan.

Klicka på kartan för att se den större!

Exproprieringskartan 1902-04 visar hur SAJ-spåret togs ut från de fastigheter som låg i stakningens väg (exproprieringsmark här svagt rosa). Här från och med Storekullen förbi Lillekullen, Ulfstorp, Liden och fram mot det som blev Ljungstorps anhalt vid vägövergången och Finnatorp (senare Ljungsbo) samt Karlsbergs fastigheter utmed Ljungstorpsvägen. Man kan se att järnvägen hade en del svårigheter att samsas med Varnhemsvägen och bäcken som vindlade sig fram utmed de båda. Bäcken fick delvis läggas om på en del ställen för att klara en bra terassering där det var som trängst med vägen.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

Exproprieringskartan delförstoring över Ljungstorp med vägöverfart. Från Ulfstorp och Liden (och senare Signeliden) t o m Karlsbergs mark.

Banarbetare Robert Andersson, Fallet, Hilmer Johansson, Larstorp, Bror Eklund, Öglunda, Otto Ullberg, Åkerdal, Gustav Persson, Kristinefors, Alfred Anderssson, banvakt Backa & Ljungstorp, och Oskar Johansson i Nyboeg. Foto mellan Vasen och Signeliden, Ljungstorp på Axvallabanan, skylt med info. En del av banvaktens syssla var att delta i reparationer och underhåll av banan, till skillnad från de som bara var Grindvakter. Tanken från början var att alla banvakter skulle bo i en särskilt byggd banvaktsstuga, som uppförts av järnvägsbolaget. Andra jobbade mer temporärt som banarbetare.

 

Alfred Andersson torde här ha efterträtt sin far August Andersson och tagit över Ljungstorps gård (november 1935), som då blev utgångspunkt för banvaktssysslan.

 

(Bild från Vernas Andersson, Ljungstorp)


 

Höskörd på banvallen under 1920-talet. Familjen Carl och Margareta Ullberg från Sandbäcken med familj och vänner ser till att djuren får vad de behöver. Samtidigt får Järnvägsbolaget hjälp med att hålla banvallarna rena.
 

Bild från Jaen Frimans samling, Ljungstorp

LJUNGSTORP

Ljungstorpskarta med husnamn utmärkta med SAJ som en genomkorsande linje som svänger in mot Ljungstorps anhalt och bort mot Backa gård med sin hållplats/banvaktsstuga och vidare i en sväng ner mot Varnhem som ligger utanför kartan. Kartan är upprättad av Istrums SK med husnamn av Verna Andersson, Ljungstorp. Kompletteringar kring SAJ har gjorts av Kent Friman.

 

(Kartan ingår i en serie böcker "Billingen längesen" av Verna Andersson, Arne Andersson och Alf Brage - den fjärde boken, år 2000; Förlag Verna Anderssson & Alf Brage)

 

 

Namnet Ljungstorp kommer av det torp som låg under Storekullen ungefär mitt i "byn" i den uppdelning i olika skiften som kom att verkställas efter hand - det senaste större skiftet av "Billingsliderna" vid sekelskiftet 1700-1800.

 

Ljungstorp kom sedan att sammanknippas både med det friköpta torpet, Ljungstorp, som blev både utgångspunkt för grindvakteri och senare banvakteriets utgångspunkt och kanske mest med anhalten - Ljungstorps anhalt, när järnvägen byggts 1903 och trafiken kom i gång under 1904. Innan dess fanns inget samlande namn på det vi idag kallar Ljungstorp.

 

På Häradsekonomiska kartan 1877 stavas Ljungstorp som Jungstorp. På exproprieringskartan för SAJ skrivs det Jonstorp.

Verna Andersson, Ljungstorp berättar:

 

Att järnvägen betydde mycket för Ljungstorp är lätt att konstatera. De vackra villorna som byggdes som sommarbostäder, efter att järnvägen kom till, finns kvar idag och är bebodda och bevarade tillsammans med många av de små stugorna som nu är ombyggda till fina villor och en del nybyggen. Några av de gamla röda stugorna finns fortfarande kvar. Blandningen gör att Ljungstorp blir en mycket trevlig plats att besöka och att bo på.

 

Vid träff 2008 i Ljungstorps bygdegård kom man fram till att det under åren funnits 6 affärer, 3 missionshus, 3 skolor, 4 festplatser förutom vandrarhem, järnvägen och dans på logar och i vägskäl. Aktiviteten har alltid varit stor. Det var ju faktiskt så att folk träffades väldigt ofta förr. Man gick och cyklade på vägen. Idag susar man förbi i bil och vinkar åt varandra, då möttes man och bytte några ord eller kunde stå länge och hänga över en grind och prata. 

 

Ljungstorp kom till efter ett försök att använda Billingen mer konstruktivt efter misskötsel av den stora Kronoparken som fanns mellan 1690 - 1840. Billingen som Kronopark innebar att Kronan, eller Staten, bestämde över berget. Hejderidare vaktade berget och man måste få lovsedlar för att t ex ta ner träd. Vi sekelskiftet 1800/1900 förstod man att man inte kunde fortsätta på detta vis. Berget hade förlorat det mesta av sin skog och man bestämde att marken skulle odlas upp.

 

Under hela Kronoparkstiden fanns det gårdar placerade inom parken, men "de rådde intet utom hank och stör" som det heter. Löten ¼ skattehemman, Ambjörntorp ¼ kronohemman och Storekullen 1 /2 kronohemman är exempel på sådana äldre gårdar inom Ljungstorpsområdet. Kronoparken skiftades och för Varnhems del påbörjades detta redan i slutet av 1700-talet, karta daterad 1794. Marken tilldelades de större gårdarna nedanför och på berget. Detta skapade en hel del smala skiften i Ljungstorp där de större gårdarna förlade sina torp. På detta vis fick man berget uppodlat och på så sätt växte Ljungstorp fram utefter den gamla Kungsvägen över berget.

 

Vissa delar av Billingen hyste också en del "skumma individer", som lurade vid vägarna då folk och skjutsar kom förbi. Det byggdes också stugor ibland helt på egen hand och det klagades på att somliga kom alldeles för nära vägen. Under slutet av 1800-talet och in på 1900-talet låg här många små stugor, ofta med stora barnkullar Vid tiden för första världskrigets utbrott 1914 var det ändå så att någon Skövdebo flyttade upp till Ljungstorp och sitt sommarställe för att det var säkrare att bo där än i staden. Så resonerade August Nordgren, som bosatte sig med sin familj i Milltorp.

 

Kring 1900 var Ljungstorp bebyggt i huvudsak kring den enda farbara väg som fanns före 1870, då den nya vägen byggdes. Vägen var mycket dålig långt in på 1900-talet, vilket framgår av några bilder från Ljungstorp och början av århundradet nedan. Djupa gropar och stora stenar hindrade större framfart, men den kunde ändå trafikeras av häst och vagn. Cykla kunde den göra som hade en cykel, men det vanligaste var nog för gemene man att gå, vilket förstås också soldaterna gjorde. På sin marsch från Skövde till Axvalla hed hölls matrast i Knektängen i Ljungstorp.

 

"Många stugor har försvunnit utan att ersättas t ex soldattorpen vid Vadet, Rättarebacken, Marses, SkarpaKrestins och Strängs-Lisas, i skolbacken, Dyngestöva eller Björkastöva, Piskagubbens, Pannekakevännarn' s, "Swan's vid Lötavägen" och huset mitt emot där."

 

Stenmurarna som ofta byggdes för fägator och markering av ägor var vanliga utmed vägen innan vägverket i modern tid tog bort många av dem vid vägarbete. Inte minst Stentomten har sådana vackert lagda stenmurar, många lagda av Gustav Lindgren.

 

Sommargästerna som kom till Ljungstorp i samband med järnvägen blev också drivande i vägfrågan och andra strukturella frågor som t ex el-indragning i hushållen. Inte minst stod herrarna Egnell och Grönvall för sådana initiativ. Nu fick de små stugorna konkurrens av stora sommarvillor. Nu byggde man sommarhus som var så stora och höga att man från balkongen kunde se 24 kyrktorn i Valle härad! Detta berättas om Annelund. Men utsikten från Noltorp (blev sedan Villa Ramunda och Trollehöjd) var heller inte dålig! 

 

En sommargäst med "historier" kring var Augustin Kock som också byggde sommarvilla här. Han kallade den Villa Kilahem, nu heter den Öjebacka. Han var operasångare från Stockholm och broder till doktor Lundqvisters hustru Petrina som sommarvistades i Ljungsbo. Gunnar i Ljungstorp (Gunnar Andersson, banvakten) berättade om Kock att när Kock kom upp till Kilahem stannade han upp på trappan och sjöng en aria ut över Valle härad. Den som stått på den trappan då skogen nedanför inte var uppväxt kan förstå det - det var en helt underbar utsikt! Så han hade hittat en bra plats åt sig.

 

Augustin Kock var romanssångare och pedagog, född 1886 i Ängelholm och verksam som sångpedagog bland annat i Uppsala och Stockholm. Han blev katolik, gav ut fem diktsamlingar. En av dem heter "En konvertits bekännelser" en annan heter " Vilja och tro".

Han har dessutom skrivit den svenska texten till "Adams julsång" dvs "O Helga natt"!  Lyssna gärna på sången här - tryck på spelaren:

(Musiken är arrangerad och framförd av Mathias Svensson och gratis ställd till hemsidans förfogande - du hittar mer om honom här: http://och.nu/mathias/index.htm

 

Han gav sånglektioner i Kilahem (se överst på kartan ovan!) och Ester Krants berättade att när flickorna från Skövde, som kommit med tåget, gick förbi stugorna i Ljungstorp då följde småflickorna som bodde här efter och sniffade i sig deras parfym!

 

Ända in på 1970-80 talet har det funnits "levande" lagårdar med kor och kalvar, hästar, grisar och höns. Ljungstorparna var med hela tiden och många stannade kvar, till skillnad från sommargästerna. De små stugorna byggdes om, sommarvillorna stod kvar och nybyggen kom till efter hand och under hela tiden var Ljungstorparna aktiva. Fram till ca 1960-talet har här funnits skola, affär, missionshus och järnväg.

 

År 1965 blev den gamla hållplatsen Ljungstorp en ny mötesplats då Ljungstorps bygdegård placerades på gården Ljungstorps mark som skänktes för detta ändamål av Gunnar och Anna Andersson i Ljungstorp.

 

Margit Hemberg (dotter på Signeliden) berättar i sin dagbok 1912 om Ljungstorparna (första sommaren):

 

"Vi gingo ned till banan när tåget körde förbi och gingo sen över banan och följde en gångstig uppåt ängen. Folket här på Ljungstorp är med få undantag rysligt ogina. När vi t ex idag intet ont anande gingo på stigen och njöto av allt vackert som vi sågo, fingo vi höra en ryslig grälröst, som började gräla på oss allt vad den förmådde. Denna ljuva röst tillhörde en käring som stod och klappade kläder. Vi kunde först inte höra vad hon öste ur sig, och jag ropade till henne och frågade om vi inte fingo gå på stigen. Det sa hon då att vi fick, men så började hon ösa ur sig ovett igen och sa att vi gick och förstörde "råga" och att hon skulle nog ge oss mm mm. Jag blev rasande och sa att vi aldrig varken hade gått eller ämnade gå i rågen och att hon inte behövde gräla så då vi gingo på stigen. Jag sade förstås inte just de orden, jag är rädd att jag sade värre saker, för jag förlorade alldeles självbehärskningen, vilket jag tyvärr ofta gör."

 

Denna historia förstärks av berättelsen ur Skara Tidning den 6 juli 1904:

 

"Vi (utflyktsgäster med tåg från Skara) hade slagit oss ner i en beteshage och plötsligt stod han mitt ibland oss. En koling - mitt herrskap - så olik en verklig västgötabonde att han kunde kommit rätt ur herr Engströms "Strix". Han gjorde rent af ett vämjeligt intryck i den fagra, friska sommarprakten vid Ljungstorps anhalt. Hans ärende var bara att säga ifrån att han var den ovärdige ägaren till denna sköna fläck af "den noble och af Gud välsignade provins Västergötland" och att vi inte fingo vara där och "sitta ner grässkörden" för honom. Han stod där tills jag med barn och blomma gav mig iväg. Annars är folket däruppe gästfritt och vänligt gentemot främlingar - Res dit, men akta dig för "Kolingen"!"

 

(Texterna från Skara Tidning är framtagna och nedtecknade av Alf Brage i tidskriften BILLINGSBYGDEN 1997, Årgång 24- årsskrift utgiven av hembygsföreningarna i Skövde kommun i samverkan med Skövde Stadsmuseum.)

Skövde Nyheter äger artikeln med copyright för text och bilder. Artikeln ställd till förfogande av Föreningen Skövdebor, Stockholm genom Claes Funck Skövde Nyheter äger artikeln med copyright för text och bilder. Artikeln ställd till förfogande av Föreningen Skövdebor, Stockholm genom Claes Funck

 

 

 

 

 

En bild av det levan- de intresset i Ljungstorp för sin bygd.

 

Verna Andersson, lokalhistoriker, inviterar till kaffe och historia!

Klicka på kartan för att se den större! Karta 1794 - Lantmäteriets Historiska Kartor Klicka på kartan för att se den större! Karta 1794 - Lantmäteriets Historiska Kartor

Kronoparken, här en del av det som kallades Billingeliderna, skiftades och för Varnhems del påbörjades detta redan i slutet av 1700-talet, karta daterad 1794. Marken tilldelades de större gårdarna nedanför och på berget. Detta skapade en hel del smala skiften i Ljungstorp där de större gårdarna efter hand förlade sina torp. På detta vis fick man berget uppodlat och på så sätt växte Ljungstorp fram utefter den gamla Kungsvägen över berget. Några torp fanns redan - se t ex Torpet Ännabäcken uppe till vänster på kartan och soldattorpet Åkerdal till höger om detta på kartan (Västgöta Regemente Gudhems Kompani, rusthållare Klostret Pickagården).

 

Kartan ovan visar Kronoparken och de ägor (inringade med röda gränser) som var kronoskattehemman på den västra sidan av norra Billingen, där Ljungstorp sedan kom att byggas. Det skedde utmed den "Gamla Kungsvägen" över Billingen som på kartan går från Varnhem förbi Lilla och Stora Hålltorp, Ivarstorp och sedan möter vägen från Store- och Lilla-kullen. Vidare går vägen öster ut (norr är till vänster på kartan - se pil till höger!) upp förbi Ännebäcken och sedan över till Våmb och Skövde.

 

Kronoparken kom som ses på kartan att delas upp i en rad avlånga smala skiften över hela berget. Där byggde de tilldelade gårdarna sedan raskt torp för uppodling av mark och för inkomst från torparna. En hel del soldattorp förlades också hit och en del fanns sedan tidigare.

Soldatbostället nr 330 vid Höjentorps kompani, Skaraborgs regemente. På 1794 års karta kallat Ryttaretorp. Rotehållare: Överbo Millomgården och Dyngesäter. Var beläget öster om nuvarande Vadet. Siste soldaten Lars Johan Sträng, född 1857. Fotot taget 1906 två år efter att SAJ och Ljungstorps anhalt kom till. I bakgrunden hemmanet Sten.

 

Lägg märke till att mannen står i förgrunden och kvinnan i bakgrunden efter den tidens skick. Mellan husen på bilden går 1870 års väg mellan Skara - Skövde, mellan soldattorpet och hemmanet Sten - se hemmanet på 1794 års karta här ovan och nedan! Bildsparare och uppgiftslämnare, Nils Lann

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:11)

 

Bilden publicerades första gången i Svenska Turistföreningens årsskrift 1909. I Ljungstorps hembygdssammanhang kom den att användas 1983 vid Soldattorpens dag med ättlingar från de flesta soldaterna, dvs flera hundra personer. "Ljungstorpsforskarna" letade reda på en son född 1899 till Lars Johan Sträng. Han blev så glad att han grät när han fick se kortet. Vi fick ockå kontakt med en ättling i Minneapolis.

(Kommentar av Arne Sträng, Ljungstorp)

Soldattorpet "Ryttar Bostället" på fotot kan ses inritat som ett rött litet hus till vänster (nordnordväst) om Hemmanet Sten med sin stuga utritad. Skövdevägen, nuvarande Ljungstorpsväg, utritad till vänster i bild med väg fram till Lillekullen som avtagsväg åt höger. I skiftet av Billingelederna står  det för Nr XLIX (49) "Undfådt intil Ryttare Boställets ägor och dito af liden ofvanför den sistnämnda"

 

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

"Ryttarboställe" för ryttarna dvs Västgöta Regemente som var beridna till 1810 och fotfolket, infanteristerna, vars torp ofta kallades bara "Soldattorp". I vårt område tillhörde de Skaraborgs Regemente. Som regel står det ST (Soldat Torp) för båda typerna på kartorna.

 

 (Kommentar: Arne Sträng, Ljungstorp)

   

På kartan under och t v om Hemmanet Sten ser man också den fägata som senare kom att döpas till Fermagatan ner mot södra Billingen, inhägnad för drivande av kreatur som skulle beta på den södra delen av berget och upp från dalen med bäcken - bilden nedan visar hur det gick till ännu år 1938.

På 1877 års karta kan man söder om Ljungstorpsvägen ner mot nuvarande Fermabron. Då fanns inte bron - inte ens väg - utan bara en fägata mellan Stenhammarens lägenhet å ena sidan och Öfverbo och Hemmnanet Stens ägor å den andra med ett vad vid bäcken.

 

"BS." = Boställe (Vadet) och öster därom (till höger på kartan) "Stp Öfverbo" = Soldattorp Öfverbo, (Strängstorpet), mitt emot Hemmanet Sten, så som det ser ut på fotografiet ovan från 1906.

 

Ovanför låg nr 357 senare kallat Fridsberg. Det tillhörde Öglunda Stommen, men torpet på mark som tillhörde Lilla Hålltorp.


Till höger om detta ser man på kartan "Stp Ving = alltså ett soldattorp Ving, vilket är detsamma som Björkedalen (lite uppdelat efter olika "huvudmän" som ägde fastigheten på olika sätt). Björkedalen var platsen för nr 315 vid Skaraborgs regemente med Stommen i Norra Ving som huvudstom, men torpet beläget på vad som ibland kallades hjälproten Fiskaregårdens skift på Billingen.


Norr om Ljungstorpsvägen mitt emot dessa ovan ligger "Stp Grufvesäter" = Soldattorp Grufvesäter (Bäckstorp).

Söder om 1870 års Varnhemsväg kan man ser "Stenhammaren Stp" = Stenhammaren Soldattorp (Stenslund)

Bild från 1938. Efter att Nya vägen byggdes och var klar 1870 skapades så småningom en avfart till Ljungstorpsvägen just nere i dalen, nästan mitt för hemmanet Sten. Här den Gamla Fermabron vid avtagsvägen upp till Ljungstorp. Fermabron och Fermagatan har troligen fått sina namn efter korpralen Ferm, som bodde i Vadet. Bron revs och byggdes om på 1950-talets början. Försvann helt i samband med att bäcken flyttades då nya väg 49 byggdes 1958. Männen på bron är Arvid Bäckström, Bäcktorp, död 1946 och David Johansson, Slottet, död 1970. Korna har varit på skogsbete på Sörberget och tas här hem för natten. Foto och uppgifter Nils Lann, Ljungstorp-Varnhem.
 

(Bild Västergötlands Museum - bildarkiv/bildnummer: A145127:9)

Helt nybyggd Fermabro en bra tid efter 1870 års vägbygge (eg. färdig 1867) mellan Skara- Skövde. Vägen i förgrunden - foto med glasplåt (sprucken-något retuscherad av KF) - kanske 1880-90-tal. Man kan se att vadet över bäcken fortfarande finns hitom bron nu iordningställt efter brobygget. Det bäckavad som gett namn till torpet Vadet som uppfördes som första hus till höger utmed vägen upp mot Ljungstorp i senare tid - se karta Ljungstorp här!
 

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A69639)

 

Till sidans topp!

NU ÅTER TILL MILJÖERNA NÄRA SAJ-BANAN FRÅN SKÖVDEHÅLLET IN MOT LJUNGSTORP

SIGNELIDEN - FAMILJEN HEMBERGS SOMMARHUS 1912 - 1935, säljs 1937

På väg in mot Ljungstorps anhalt passerar järnvägen alldeles under ett ställe som hette Bergalid. Efter järnvägens tillkomst valde prästparet Hemberg att 1912 bygga sitt ståtliga sommarhus just här, alldeles granne med SAJ-banan.

 

Birgitta Rudberg skriver i Småstadsliv:
 

Mamma Signe köper en tomt i Ljungstorp på Billingen, i närheten av Varnhem. Efter hennes ritningar uppförs Signeliden, en gul tvåvånings sommarvilla. I Signelidens tambur målade hon: "Sätt käpp och stav i stuguvrån och tunga tankar utanför" och över sitt tvättställ ett nejlikeomslingrat: "Två mig, att jag varder renare än snö."

Från muntlig källa, Nils Lann, fanns ett annat målat uttryck i hallen; "Sök ej här ett prunkande fé-slott. Sfärernas ljuva musik höres blott i lantliga käll."

 

Det gick att ta sig den ca 1 mil långa vägen ut till Ljungstorp på olika sätt: Med tåget - Axvallarn - eller med häst och vagn. För sommaren löste familjen gångbiljett, vilken gav innehavaren rätt att på egen risk promenera på banan. Inte minst pappa Johan tyckte om detta, det var vilsamt att inte ideligen behöva lyfta på hatten för mötande församlingsbor. Promenaden var emellertid inte helt ofarlig, då man inte alltid kunde beräkna när tåget skulle komma töffande. "Om Axvallarn kommer i tid nån gång - då ä ho försenater" (försenad), sa man allmänt i bygden. Minst två av familjens hundar blev överkörda när de på eget bevåg ville ta sig hem till staden från landet. Dock icke Penn, den strävhårige foxterriern. Han tog nämligen tåget!                     Klicka på kartan för att se den större!

Han brukade smita in i förväg och lägga sig under en bänk i den enkla tredjeklassvagnen när han visste - och han visste alltid - att någon i familjen skulle åka in till stan. Men när stadsläkaren doktor Lundqvister, som också bodde i Ljungstorp, skulle åka - då smet Pen in och la sig under en fåtölj i den fina andraklasskupe där doktorn alltid åkte. "Ja tycker ni ska skaffa månadsbiljett te den där hunn" muttrade konduktören.

 

Margit Hemberg berättar i sin dagbok juni 1912:

"Idag och igår ha vi läst i stan. Vi reste hem med 4-tåget. Vi sitta alltid i öppen vagn, där är mycket roligare. Idag hade vi sällskap med en kostlig gubbe, svensk-amerikan förresten. Han hade varit i Amerika i 30 år och tycktes tro att han talade engelska bättre än alla andra. Han började också på med att riktigt skälla ned skolorna, lärarna med och eleverna. "Såna där" sa han och pekade på Gösta och Bertil -läskamrater - "som ha gått i skolan i så många år och inte kan nått! Ja, ni kan inte bättre än hunden där" sa den oförskämde gubben och pekade på sin hund, som förresten var rysligt rar och hette Boj. Gösta tog saken lugnt men det gick Bertils ära för när och han började gräla och disputera med gubben. Vi andra voro åhörare, men då gubben påstod att vi inte kunde tala svenska en gång och sa att svenska var ett bondspråk, kunde jag inte tiga längre utan började också på. Till sist blev gubben rasande och vände sig helt om och så avstannade bataljen. När vi gingo av vid Ljungstorp bugade han sig i alla fall mycket fint."

 

Verna Andersson, berättar:

Till Liden kom prosten Johan Hemberg med hustru Signe 1912 efter att byggt sitt stora sommarhus. Tomten på Lidens mark fick namn efter Johans hustru Signe och namnades Signeliden och kallades ibland Signehill.

Här bodde senare Ingrid Margareta Sandberg (född 1896 i Skövde, död 1976 Skövde). Hon var växeltelefonist på Varnhems Telegrafstation och svarade "Varnim" så fort man lyfte på telefonluren hemma i stugorna.

Första sidan i familjen Hembergs journal och gästbok för Signeliden Ljungstorp, Varnhem, med akvarell av huset av Signe Hemberg, som också i mångt och mycket stod för ritningarna för sommarhuset i Ljungstorp.  Inflyttning 1912!

 

(Gästboken tillika Familjejournal överlämnad till Arne Sträng, Ljungstorp - med tillstånd publiceras delar av dagboken på denna hemsida. Arne Sträng har för avsikt att sedan överlämna dagboken till rätt institution för framtida förvaring.)

 

För att läsa hela familjejournalen i klartext - se här!                                                                                                                                                                               Till sidans topp!

 

 

 

Köpebrevet från Arvid Pettersson, Hålltorp till fru Prostinnan Signe Hemberg visar att marken, som var på 1 148 kvadratmeter, köptes för 150 kronor den 13 augusti 1912. Huset var då byggt sedan tidigare, eftersom familjen vistades där sin första sommar 1912. De flyttade in redan den 11 juni 1912.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FAMILJEN JOHAN OCH SIGNE HEMBERG - PROSTPARET FRÅN SKÖVDE

Som Signelidens främsta skapare presenteras Signe Hembergs bild från tiden för bröllopet med Johan först på sidan. Enligt Familjejournalen, så är det hon som för det mesta reser ut med sina medhjälpare för att iordningställa Signeliden för sommarvistelserna för så många av familjens medlemmar i olika omgångar och mellan 30 - 50 gäster varje sommar, när allt är väl. Kafferep för Ljungstorpbor och särskild sammankomst för sommargäster från Skövde är återkommande åtaganden. Hon ger sig också tid att måla motiv från sin trädgård och omgivningen.

 

Signe Sofia Johanna Hemberg, född Hedenius 31/8 - 1863 och död 1944, dotter till professorn Per Hedenius i Uppsala. Gift 18/9-1894 med Johan Hemberg, kyrkoherde i Sköfde. Foto: Alfred Dahlgren, Dragärbrunsgatan 48, Uppsala. 1894.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: B145033:2025

 

Familjen Hembergs Familjejournal ger en bra bild av en familj i den övre klassen och deras sommarvardag - deras familjeliv, sysselsättningar, resor och sociala arrangemang. Framför allt kan man följa deras resande under de här 20 somrarna som finns i boken; 2012 - 2032.

 

Alla i familjen reser oerhört mycket - ensamma och familjevis!! Kors och tvärs under somrarna. Vistas också mycket på SPA, skulle vi väl säga idag och stackars Penn(=foxterriern) som varje sommar rymde tillbaka till Skövde för att sedan återhämtas med tåg! Inte en, utan mestadels fyra!                              SIGNE HEMBERG, SKÖVDE. Foto Alfred Dahlgren, 
gånger/sommar! "Fyrfota in och tåg tillbaka", som det skrivs om hans färder.      Uppsala 1894. Hon då 34 år.

Tills han en dag återfinns svårt skadad sin sista sommar på Signeliden. Det var bara den sista av många hundtragedier kopplade till SAJ-banan. Två av deras tidigare hundar hade blivit överkörda av tåget!

 

Det börjar med hästskjuts, promenader (inte sällan från Skövde på järnvägsspåret! med Gångbiljett) och tåg. Hästdroska och tåg och senare bil och buss och tåg till och från Signeliden. De använder båda vägarna dit - den övre vägen och den från Storekullen, som sedan blir ordningställd som Bilvägen.

 

PROSTEN HEMBERG, FOTO ERIKSÉN, den 20 maj 1896. Han här 46 år. Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A71670 PROSTEN HEMBERG, FOTO ERIKSÉN, den 20 maj 1896. Han här 46 år. Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A71670

Vi ser prosten Johan Hemberg bli dålig/sjuk och förstår senare när han dog, liksom Penn - foxterriern, och somrarna i Ljungstorp efter detta.

 

Kafferepen för "Ljungstorps urinnevånare" som någon av döttrarna skriver, trevligt återkommande i den sista veckan i juli. Det fanns också kafferep för "sommarsocieteten" från Skövde med Grönvalls (Annelund), Högbergs (Trollehöjd), Lundqvisters, m fl.

 

Kyrkoherden Johan Hemberg föddes den 19 oktober 1850 på Prosterud, Torsö och han dog 9 januari 1928 i Skövde.

 

Han var gift första gången den 22 maj 1889 i Uddevalla med Agnes Thorburn född 31 augusti 1866 i Kasen och död 1 mars 1890 i Paris. Johan verkade då som präst i Svenska Sofiaförsamlingen i Paris. Med henne hade han sonen William Hemberg född 1 mars 1890 (samma dag som modern dog) i Paris - död 5 april 1977 på Stora Sköndal. Johan gifte sig en andra gång den 18 september 1894 i Uppsala, samma år han fick kyrkoherdetjänsten i Skövde, med Signe Hedenius född 31 augusti 1864 i Uppsala död den 5 september 1944 i Skövde. Med henne fick han barnen Margit Hemberg född 23 september 1895 i Skövde, Elin (Elli) Hemberg född 13 november 1896 i Skövde - död 1994 (- gift med Sven Erlandsson död 1966) och sonen Per Hemberg född 3 juni 1900 i Skövde. Delar av Hembergssläkten hittar ni utredd här!

 

Se mer om familjen Hemberg - här!

Verna Andersson, Ljungstorp berättar:

 

Man fick inte gå på järnvägen men man kunde köpa gångbiljett och på så sätt få tillstånd att gå där. Det hände ibland berättas det från Hembergs-släkten att man löste gångbiljett i Skövde och tog en promenad upp till Signeliden. Ofta löste man för en hel sommarsäsong i taget. Tjänstefolket tog tåget, eller kanske en skjuts, och tog ju förstås hand om allt som skulle med till sommarvistelsen.

Exempel på gångbiljett på järnväg (Falbygdens Museum) Exempel på gångbiljett på järnväg (Falbygdens Museum)

Exempel på Gångbiljett på järnväg från Falbygdens Museums fotoarkiv - se här!

 

(Bild Falbygdens Museum - bildarkiv/bildnummer: 2M16_S-98-75_31)

 

På baksidan av biljetten fanns förordningar:

1:o Innehafvaren af denna tillåtelse ansvarar sjelf för allt den skada han möjligen under färden kan ådraga sig till lif och lem och är skyldig att ställa sig till efterrättelse vederbörande banbetjänings tillsägelse, samt får på intet sätt förorsaka hinder elelr skada å banan

2:o Gå skyndsamt åt sidan när tåg höres eller synes komma och blif stående till dess tåget passerat.

3:o Gå emellan skenorna och nedtrampa ej doceringarna.

4:o Denna biljett gäller endast för den person (eller familj) för hvilken den är utskrifven.

 

Till sidans topp!

Prosten Hemberg på spåret nedanför familjen Hembergs sommarhus Signelid i Ljungstorp. Svart-vitt foto av en färgglad akvarell av Signe Hemberg 1912. Originalet förvaras troligen på Skövde Stadsmuseum, eftersom dottern Elli Hemberg donerade flertalet av sin mors tavlor dit.

(Bild med publiceringstillstånd av Birgitta Rudberg - ur boken Småstadsliv, 1994)

Man gick mycket på den tiden - långa promenader! Familjen och särskilt döttrarna besökte varje söndag de var i Ljungstorp högmässan i Varnhem, där pastor Sydow en tid predikade. De fick ibland lov att ta tåget men ofta gick de sträckan från Signelid till Varnhem tur och retur.

 

Margit Hemberg skriver i dagboken juni 1912:

 

"Kl 10.00 traskade vi av mot stationen från Signeliden, där vi stämt möte med Bertil och Gösta för att gå till Varnhems kyrka."

 

Signe Hemberg skriver i sin dagbok 1914:

 

"I söndags var Margit redan inne i stan igen på föreningen "Förgät-mig-ej's" konfirmandfest.  Yngve Rudberg hade gjort upp att få promenera hitut med henne på kvällen, då den ej slutade förrän efter sista tågets avgång. På min fråga om de gått stilla, tysta och anständiga förbi människoboningarna, svarade Yngve att de varit pinsamt anständiga. Margit sade: Vi höll bara varandra i hand då vi gingo balansgång på banan. De talade redan om nästa gång ut och den 10 juni kom de verkligen återigen promenerande på banan. När Johan frågar varför de går, så svarar Yngve att sparsamhet är en dygd, men tänker inte på att han under promenaden bjuder Margit på konfekt och frukt för upp till en krona och då är ju 40-öresbiljetten för tågresan inget sparande."

 

På-spåret-promenader blev vanliga i den här familjen. Inte minst för dottern Margit som på så sätt fick ett par timmar ensam med sin Yngve Rudberg under en lång tid av deras vänskap före förlovningen. Pappa Johan var också en trägen spårpromenerare under sina aktiva år. Spårsträckan mellan Stationen och Signeliden var ganska exakt 10 km.

 

  ← Till sidans topp!

SIGNE HEMBERGS SJÄLVPORTRÄTT

 

 

 

Signe Hembergs självporträtt från sin ungdomstid som konstnär. Man kan se dotterns "revolt" nedan mot det traditionella måleriet och kanske delvis mot sin mor och hennes generation också.

 

(Konstverket ägs av Skövde Konstmuseum och publiceras med deras tillstånd- www.skovde.se/konstmuseum)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Mer bilder från Signe Hembergs konst - klicka här!

 

 

 

 

 

 

DOTTERN ELLI'S SJÄLVPORTRÄTT SOM UNG OCH SIGNELIDSUTSIKT 1920-TAL - FRÅN SIGNELIDSTIDEN

Klicka på bilden för att se den mindre! Klicka på bilden för att se den mindre!

Elli Hemberg gick i Carl Wilhelmsons målarskola 1918-1922 och debuterade som konstnär på det nysakliga 1920-talet. Detta är mitt under Signelidstidens höjdpunkt och Signe nämner inte hennes konstnärskap i Familjejournalen under alla de här sommaråren t o m 1932. Däremot skriver hon om många av de tavlor hon själv målat i Ljungstorp i journalen.

 

En röst om Elli i senare tid: "Hade Elli Hemberg varit man hade hon varit erkänd som en av Europas stora arkitekter." Carlo Derkert (1981)

 

Elli Hembergs tavlor har en särskild plats på Skövde Konstmuseum, som äger de flesta av dem; www.skovde.se/konstmuseum

 

(Bilden är publicerad med tillstånd från Konstnär Elli Hembergs Stiftelse som har BUS-rättigheterna till alla Ellis tavlor - genom Ulla Hemberg)

Ellis tavla "Utsikt över Valle" är onekligen en bild från Signeliden just nedanför spåren för SAJ-banan med utsikt över dalgången ner mot Varnhem med Klosterkyrkans torn över nejden och en bit av vägen på Billingen i nerfart mot slätten. De båda torpen Rosenlund och Ulfstorp syns som siluetter med Varnhemsvägen som passerar mellan Rosenlund och berget.

 

Elli Hembergs tavlor har en särskild plats på Skövde Konstmuseum, som äger de flesta av dem; www.skovde.se/konstmuseum

(Bilden är publicerad med tillstånd från Konstnär Elli Hembergs Stiftelse som har BUS-rättigheterna till alla Ellis tavlor - genom Ulla Hemberg)

 

 

Samma motiv men från andra sidan av järnvägen, ovanför spåren, har Nils Lann tecknat i Varnhemsbygden 1993.

 

Till sidans topp!

Så här ser ett foto från tidigt 1900-tal ut från samma plats. Foto C. G. Rosenberg, Svenska Turistföreningen, Västergötland 5.

 

ETT STORARTAT BYGGNADSVERK UNDER JÄRNVÄGEN MELLAN SIGNELIDEN OCH LIDEN

Foto Carl Arvid Tell, 2014. Foto Carl Arvid Tell, 2014.

Ett fantastisk brovalv från järnvägens bygge 1903! Ännabäcken från Ljungstorps övre del rinner ner mot dalen genom detta ortroligt välgjorda byggnadsverk - en dådtida förutsättning i sten för att låta vårfloderna ha sin gång.

Foto Carl Arvid Tell, 2014 Foto Carl Arvid Tell, 2014

För att förstå proportionerna är det bra att se en människa genom brovalvet!

LIDEN - TIDIGARE SOLDATBOSTÄLLE OCH EN SAMLING MED FLERA HUS

Klicka på bilden för att se den större! Klicka på bilden för att se den större!

 

 

 

 

 

 

År 1849 avsöndrades en lägenhet Liden från Hemmanet Storekullen. Norr är rakt upp på kartan. Bäcken går genom ägorna mellan de olika fälten 4 och 5. Stället omnämns fram t o m 1859 som soldatboställe.


(Karta och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp - Lantmäteriet)

Bild framtagen av Gerd Silfversparre, Storekullen. Här är norr rakt till höger på bilden! Bild framtagen av Gerd Silfversparre, Storekullen. Här är norr rakt till höger på bilden!

Lite väster om Signeliden ligger LIDEN - tidigare en hussamling  under Storekullen - idag återigen en samling verksamhets- och bostadsbyggnader på en fastighet. Vägen som går rakt upp på teckningen är alltså vägen mot Ljungstorp - rakt i väster. Järnvägen gick nedanför Signeliden och Liden in mot Ljungstorp till vänster på teckningen. Norr är rakt åt höger på kartan!

(Materialet tillhandahållet av Verna Andersson, Ljungstorp)

 

I hussamlingen LIDEN  har ingått följande hus:

 

1. Här bodde förr "Marsagumman". Stugan revs omkring 1920.

2. Här bodde på 1880-talet änkan Kristina - Storekullen nr 31. Stugan riven.

3. Här bodde i slutet på 1800-talet en äldre man vid namn Asp. Stugan nu riven.

Kvar finns idag:

Liden, också idag med en samling byggnader inom en fastighet - tidigare ett torp under Storekullen.

 

På teckningen korsar sedan "Ändabäcken" (Ännebäcken) eller "Marsabäcken" - efter Marsagumman i stuga nr 1.

 

Mot Storekullen fortsätter sedan:

 

Signeliden ("Signehill") tidigare - Bergsliden, ett torp under Storekullen - blev Signeliden 1912, efter Signe Hemberg, prostfru - gift med Prosten Johan Hemberg, Skövde. På den tiden kunde paret välja om de ville ta hästskjuts över Ljungstorp (Ljungsbo) eller över Storekullen från Skövde.

Idag är det ingen väg från Liden till Signeliden, utan endast en stig.

Krukliden med två byggnader, torp under Storekullen - närmast Storekullen bodde August Hult, m. makan Augusta Charlotta under slutet av 1800-talet.

 

Gerd Silfversparre, Storekullen berättar genom sina efterlämnade texter om några av dem i stugorna:

 

I stuga nr 1/:

"Marsagumman" ("Marsa" = att gå med taktfasta steg) var född i Frösved 1844, kallades tidigt "Marsa-Brita". Hennes rätta namn var Brita Fogelberg (från husförhör Liden). Hon var änka efter Karl Gustav Isaksson född i Säter, 1833 (husförhörslängd 1862 samt 1880-95)

De hade barnen Karl Johan Gustavsson född 1877 utflyttad 1892 till Skånings - Åsaka och dottern Augusta Elisabeth född 1880 och död 1896. Vidare sönerna Albin Gustavsson född 1872 och August född också född 1877.

Hon bodde här ett tag med de då kvarboende sönerna August och Albin. Troligen köper hon sedan stuga nr 3 på teckningen - Aspens stuga.

 

Sonen August Wilhelm, född 1877, gifte sig med Tekla Krantz. Sönerna tycks ha tagit namnet Mars till efternamn eller kallat sig så.

Sonen Albin född 1872 flyttar senare till "Kullarns stuga" på Storekullen. Han var då enarmad, då han berusad hade gått på Hjo-Stenstorps järnväg och blivit påkörd av tåget och miste höger arm (Falköping, Dr Schiller).Han flyttade 1919 samman med Ida Andersson född 1868 och död 1935. Hon köper "Kullarns stuga" 1920. De flyttade sedan till en stuga i Ljungstorp, Källebacken (Mjölnars-Karis), 1929. Albin dog 1948 och stugan revs 1947.

 

Gustaf Olsson, Storekullen, berättar för Gerd, att det var mycket hysch-hysch kring Marsagumman, då hon var med vid barnafödslar. Hon sa alltid till barnen att hon hade hämtat barnet som fötts i Marsabäcken (Ändabäcken/Ännebäcken).

 

I stuga nr 2/:

Gustaf minns att under hans ungdom bodde där två gummor varav den ena var "Skitens- Kajsa".

 

I stuga nr 3/:

Här bodde Aspen, troligen den dräng som fanns med i husförhören 1846-59 boende hos Anders Johansson Frid (=Kullarn) brukare av 1/16 mantal, Storekullen.  Han hette Johannes Asp och var född i Varnhem 1824. "Di gamle" kunde berätta att  "Aspen"  både lagade mat och gjorde sina behov i samma gryta. Han brukade säga: " Nu är det gjort - både ätninga och allting för ikväll!" Ungdomarna drev omåttligt med den gamle "Aspen". Det berättades t ex att de pojkar som hjälpte Aspen att dra fram ved ur skogen "Sköt på i utförsluten och höll emot i uppförsbackarna". Hans boställe med skjulet bredvid som var som en riskoja där han hade vedbod, "men stugan var väl lite mer."

(Materialet tilllhandahållet av Verna Andersson, Ljungstorp)

 

Kanske liknade hans stuga andra torp, som det här med "risvedbod" vid gaveln - samlat som bränsle. (Delförstoring från bild av Ryttarboställe vid gränsen till Hemmanet Sten från 1906)

 

(Delförstorad bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:11)

Till sidans topp!

LJUNGSTORPS ANHALT OCH GRIND- OCH BANVAKTER I OLIKA SKEDEN - FRÅN START 1904 TILL SLUT 1961

Axvallståget med lok Nr 2 VARNHEM på väg in mot Ljungstorps anhalt 1904-06-15 från Varnhemshållet. Då hade trafiken varit igång i 2,5 månader.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103727)

Med stängda grindar mot Ljungstorpsvägen kommer SAJ lok Nr 2, VARNHEM, avstannande in mot anhalten i Ljungstorp väster ifrån 1904-07-31. En alldeles nygjord lykta finns på grindstolpen och grinden kastar sin skugga över vägen. Man kan se att Ljungsorpsvägen inte var någon större kommunikationsled.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103728)

Här tas loket emot vid Ljungstorps anhalt några år senare på ingång från Varnhem av grindvakten och anhalts-stopparen August Andersson f. 1849 (död 1935). Det måste ha varit en speciell dag, eftersom Andersson är finklädd med kubbhatt och allt. Han stannar av tåget med sin röda flagga för att det fanns påstigande vid anhalten efter passagen av Ljungstorpsvägen.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Johan August Andersson född 1/10 1846 i Vinköl död 4/3 1935 skriven under Storekullen i Varnhem (Storekullen 1/2 mantal Ljungstorp). Gift 23/10 1878 med Britta Maja Johansdotter född 4/5 1845 i Skallmeja död 1929 under Storekullen. Ljungstorps gård står som Storekullen 1:11 (eller Jonstorp), så sent som på expropriationskartan 1904, trots att "lägenheten" varit avsöndrad från Storekullen sedan mitten av 1800-talet.

 

August köpte Ljungstorps gård 1900 från en annan Ljungstorpsbo och flyttade in 7/11 1900 enligt husförhörslängden. Möjligt hängde den tidigare beteckningen kvar ända tills hans död och att han verkligen dog på sin gård i Ljungstorp. Hans beteckning "lägenhetsägare" ändrades till "hemmansägare". Hemmansägare och brukare till hemmanet Ljungstorp, således.

 

De fick barnen: Gustaf Vilhelm 9/11 1881, Anna Elisabeth 17/5 1883 och Karl Alfred 27/6 1885.

Varav Karl Alfred vid inflyttning till Ljungstorp 13/11 1905 från Synnerby står som Arbetare vid Järnvägen, Extra banvakt. Hinderslöshetsbetyg tog han ut 20/1 1914 och flyttade in i Backa banvaktstuga 1914. Backa banvaktsstuga var en banvaktsstuga med jord, Backa 1/2 mantal, ägd av Sköfde - Axvalls järnvägsaktiebolag. Se avsnittet om Backa anhalt här!

August Andersson på ett foto från 1893! Han är då 47 år gammal och var vid den tiden ladugårdsförman hos Greve Piper på Kargeholm i Skåne! Han var van att handskas med stora skapelser - här tjuren - sedan hålla ordning på de stora ånglokens framfart vid anhalten, efter 1904, då han köpt Ljungstorp år 1900.

August användes också som djursjukvårdare, då han gått i lära som sådan i Tyskland 1873. Ladugårdsförman lärde han till på Kilagården.


(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp, 2013)

Foto 1920-talet av grindvakten August Andersson, (f 1849 - d. 1935), (här alltså ca 75 år gammal!) grindvakt och anhalts-stoppare av tåg i Ljungstorp fr o m 1904, far till Alfred Andersson och farfar till Gunnar Andersson som senare båda blev banvakter i Ljungstorp. Här med tågstoppsflagga i rött och ett leende på läpparna.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Ljungstorps anhalt 1913 med Ljungstorps gård, väderskyddet, grindarna, väntkuren, grindvakt Andersson med röd flagg. Loket som tuffar in till anhalten är andra generationens lok hos SAJ efter 1909. Tavlan målad av B. Fransson och den har varit i Seth och Stina Jönssons ägo från Våmb. Seth Jönsson var lokförare för SAJ och fick troligen tavlan därför. Foto Kristina Högman, dotterdotter till Seth och Stina. 

 

Grindvakten August Andersson ägde redan Ljungstorp sedan år 1900 - ett fd torp under Storekullen 1:11, friköpt under 1800-talet första hälft. 1853 såldes 1/16 mantal Ljungstorp till hemmansägare Gabriel Bengtsson, som då ägde Sparrsäter, Ljungstorp. Säljare var Kajsa Lindqvist.

(Bild förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp)

 

August Andersson köpte torpet Ljungstorp 1:11 år 1900. Detta köp måste ha ingått i planeringen för SAJ och järnvägsbolaget måste ha medverkat till denna lösning på grindvaktsfrågan i Ljungstorp. Det syns i exproprieringshandlingarna att Jonstorp (Ljungstorp) lämnat mark ifrån sig, men inte att han fått betalt. Det troliga är att en annan ersättning har gjorts upp.

 

Dessutom blev August 's son Alfred banvakt och bebodde banvaktsstugan vid Backa gård som tjänstebostad. Vid Backa gård fanns också en hållplats. Det ser ut som en familjeuppgörelse mellan familjen Andersson och järnvägsbolaget.

 

Gunnar, Alfreds son, var intresserad av grindvakteriet som liten och vistades mycket hos sin farfar i Ljungstorp vid banan. Alfred tog sedan över gården och tog med sig banvakteriet och flyttade till Ljungstorp. Detta torde ha varit under 1930-talet någon gång och på så sätt kom 3 generationer att få sin utkomst från järnvägen innan den åter försvann, eftersom Gunnar flyttade in och tog över banvaktssyssla och gård från sin far under den sista tiden av SAJ-banans liv. Då fanns andra grindvakter som skötte den sysslan.

 

 

  Till sidans topp!

Notera skyddet för ringklockan för telefoni på framsidan! Här en kvarvarande grindvaktskur från SAJ-banan - oklart varifrån. Den finns idag 2016 placerad i Eilert Karlssons trädgård - tack för bilden! Han vet inte hur den hamnat där.

Så här tecknade Nils Lann, aktiv hembygdsarbetare, vyn med Ljungstorps anhalt. Bilden är troligen tänkt skildra platsen någon gång vid samma tid som fotot på Agust - banvakten - ovan! Alltså 1920-tal. Lägg märke till Vägen från Storekullen-Lillekullen-Liden som kommer ner till Ljungstorpsvägen mitt emot Ljungsbo (g.a Finnatorp) som låg vid anhalten, snett uppåt höger på bilden bakom väntkuren. Teckning av Nils Lann, Ljungstorp/Varnhem.

 

(Teckning av Nils Lann på omslag till Varnhemsbygden, medlemsblad för hembygsföreningen Skarke - Varnhem 1985, Årgång 3.)

Här Alfred Andersson på banan, som övertog gården och flyttade som banvakt från Backa till Ljungstorp efter fadern Augusts död 1935. Alfred var far till den siste banvakten Gunnar Andersson. Gunnar var också anhalts- och grindvakt ett tag innan han begärde löneförhöjning som han inte fick.

 

Gunnar lär ha vistats mycket i Ljungstorp hos sin farfar August Andersson, grindvakt, då det var mycket mer rörelse vid anhalten och mer att göra och kom alltså sedan att ta över banvaktssysslan efter sin far, Alfred.

 

 

Karl Alfred Andersson, banvakt, född 27/6 1885 i Söfvestad, Malmöhus län, död 19/5 1943 i Ljungstorp. Gift 15/2 1914 med Selma Teresia född 27/4 1893 i Skånings-Åsaka död 16/2 1978 i Ljungstorp.

 

Barn: 

1. Sonja Maria Helena 28/6 1914 - blev hembiträde

2. Karl Gunnar Gottfrid Andersson född 10/12 1915 i Varnhem

3. Gunhild Selma Maria 5/11 1919

4. Sixten Gustav Alfred 9/3 1924

5. Gunborg Astrid Elisabet 11/10 1932

 

Alla, utom Sonja, flyttade in i gården Ljungstorp från Backa 14/11 1935. Banvakten hade då en ny utgångspunkt. Han tog då över gården sedan fadern dött 4/3 1935.

 

Innan dess hade barnen ärvt halva gården, eftersom pappan August står som hälftenägare i husförshörslängden vid den här tiden. Hustrun  Brita Maja, född Johansson i Skallmeja, hade dött 26/2 1929 - så 1/2-ägandet speglar troligen arvssituationen tills hans död 4/3 1935.

 

Kvar på gården i Ljungstorp mellan 4/3 och 15/11 1935 fanns då August dotter Anna Elisabeth född 1883. Hon flyttade ut till Skurup Malmö samma dag som familjen Alfred Andersson flytade in.

 

(Uppgifter Verna Andersson och Arne Sträng, Ljungstorp - bild från Verna Andersson - delförstoring)

Här har det gått några år och Alfred Andersson, banvakt i banvaktstugan i Backa står 3:e från vänster och hans nu uppvuxna son Gunnar Andersson - alldeles till höger - arbetar också förstås med järnvägen - här som banarbetare. Året är 1932 och platsen nära Backa.

 

På bilden ses alltså: Hilmer Johansson Larstorp, Bror Eklund Öglunda, Alfred Andersson Backa, Oskar Johansson Nyberg, Robert Andersson Fallet samt en ung Gunnar Andersson.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Den siste banvakten Gunnar Andersson som också bodde på Ljungstorps gård efter sin farfar August Andersson d. 1935, och fadern Alfred Andersson död 1943, håller här fram biljettskrinet som grindvakten hade för att försälja biljetter från Ljungstorps anhalt. En syssla som togs över av grindvakten Syster Håkansson i Ljungsbo under slutet 1940-talet i samband med att grindarna också sköttes av henne. Det fanns under den tiden en liten hylla innanför hennes entrédörr till Ljungsbo att handla biljetter från.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

 

 

Gunnar Andersson tyckte att VGJ som övertog verksamheten 1935 via LSSJ från SAJ-bolaget pressade på med för mycket att göra i det extra jobb som grindvakt, som han också hade i Ljungstorp till att börja med. VGJ satsade på tätare turer för att öka lönsamheten. Resultatet blev att VGJ förde över sysslan på konduktörerna och senare när SJ tog över 1948 ordnades med separat grindvakt från Ljungsbo nära anhalten. Då tog en Syster Håkansson över sysslan som också innebar att hon stoppade tågen med röd signalflagga då det fanns påstigande, samt sålde biljetter från en liten lucka i sitt eget hus.


(Textbild hämtad från Skara Järnvägmuseums tidskrift Skara Järnvägsblad, Nr 1 2002, artikel av Ingemar Landin "Tåget över berget")

Biljetter till den sista trafikdagen på SAJ-banan. De är stämplade 30.07.61 och den första kostade 1, 80 kronor och är från Skövde - Ljungstorp t o r och det var inte tillåtet med reseavbrott på den biljetten! Biljetten var en LSSJ-biljett trots att banan sedan länge tillhört SJ. Detta framgår dock av nästa biljett från Varnhem till Ljungstorp - en enkel SJ-biljett för 1,0 kronor med möjligt upphåll, då biljetten ovillkorligen skulle stämplas! Ur Arne Anderssons samlingar - tidningsklipp.

 

1961-08-31 gick också ett jubileumståg med 8 vagnar som rälsbuss från Skara till Skövde som det riktigt sista tåget på spåren. /Källa Gösta Källström, Falköping/

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Banvakt Gunnar Andersson med sin hustru Anna1996, då de redan hade flyttat till Skövde. Gunnar Anderssons far och farfar var vid järnvägen, liksom han själv en tid innan järnvägen slutade gå 1961. Det var grindar över vägen tidigare och senare ljud- och ljussignaler. Det var Gunnar och Anna Andersson som upplät plats åt bygdegården 1965 och som således lät platsen leva vidare som en mötesplats för människor.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

 

Karl Gunnar Gottfrid Andersson född 10/12 1915 i Varnhem död 21/9 2010 i Skövde. Gift 22/6 1947 med Anna Matilda född 7/3 1921 i Ljunghem död 26/7 2010 i Skövde.

PRINS EUGEN PÅ SPÅRET!

Verna Andersson, Ljungstorp berättar:

 

Gunnar har berättat att han vid ett tillfälle 1935 var ute och inspekterade banan per dressin. Ofta var detta för att undersöka brandrisk vid ånglokens framfart. På järnvägsbanken satt en mansperson på en hopfällbar pall med staffli och målade av den magnifika utsikten över nejden. Gunnar, som var en vänlig och generös person, stannade och frågade om han fick bjuda på lite kaffe ur sin termos. Mannen tackade ja och Gunnar slog sig ner och hällde upp kaffe i termoslocket. När Gunnar kikade sig omkring såg han initialerna på mannens väska med kungligt emblem och förstod att detta var Prins Eugen som tagit sig ut i naturen med sitt staffli. Inget nämndes förstås om detta och mannen tackade för kaffet och fortsatte att måla medan Gunnar tog dressinen på en tur vidare.

Det finns en fortsättning på historien, då Gunnar även nästa dag gjorde sin tur med dressinen utmed spåret och fann samma man sittande vid ungefär samma plats. Den här gången visste ju Gunnar vem han var , så han höll sig på avstånd, men hälsade förstås. Då sa prinsen; "Har du inget kaffe med dig att bjuda på idag!?"

 

 

 

Prins Eugen 1905 i målartagen troligen från Valdemars Udde dit han flyttade just det året.  Fotograf okänd.

(Bild i bok Oscar II En Lefvnadsteckning av Andreas Hasselgren, Fröleen, Stockholm, 1908)

 

Se Prins Eugens verk här!

 

 

 

 

 

 

 

 

Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde har bidragit med publiceringsrätten av några skisser från sitt arkiv som prinsen gjorde i Västergötland och som ännu inte har geografiskt bestämts. De har fotats av tekniker på Prins Eugens Waldemars Udde och exklusivt översänts med anledning av berättelsen ovan! Skisserna visar motiv från de Västgötska bergen och av motiven att döma kring berget Billingen.

 

En av de av Prinsen geografiskt bestämda Västgötatavlorna "Kalkbrott nära Falköping" 1935 visar att Prinsen var i faggorna vid tidpunkten för det som Gunnar berättar om!

 

Den första av bilderna här nedan anser gruppen för analyser av bilder inom "Ljungstorpsgruppen" just kan vara en skiss som prinsen gjort vid det tillfälle som Gunnar Andersson, banvakten berättat om ovan - kanske avbruten av kaffestunden:

Sydbillingens avslut ner mot slätten - en skiss från norr - inte omöjligt från järnvägsbanken i Ljungstorp. Jämför med utsiktsbilden nedan!

 

(Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!)

Bilden från utsikten vid Annelund visar Sydbillingens "fall" mot dalen norrifrån från Ljungstorp. Järnvägsbanken ligger något nedanför denna utsiktspunkt, men man kan se samma kontur från berget som på Prinsens skiss.

Bildanalys ger att motivet är äldre Rödfyrstipp vid Bjällums kalkbruk sydväst ifrån ett stycke ifrån vägen mellan Varnhem och Torbjörntorp mot Falköping, med berget Billingen i bakgrunden. Man kan se Sydbillingen "gå ner" framför Norra delen av berget. Åt andra hållet (bakom ryggen på betraktaren) har man utsikt över Hornborgasjön.

 

(Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!)

Troligen också Bjällums kalkbrott. Rök tyder på en aktiv bränning av kalk. Utsikten kan vara från Hornborgsjöns norra marker. Billingens övre form kan vara mycket svagt skissad på motivet.

 

Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotograferade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!

Bildanalys ger vid handen att skissen är gjord väster om och avbildar Hångers Udde vid Hornborgassjön utmed Sätuna-vägen. Billingen i bakgrunden.

 

(Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotograferade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!)

Bara för att visa hur vattenlinjen kunde ha sett ut vid tillfället med Prinsens skiss, visas här en bild från Ytterbergs Udde på Billingssidan av Hornborgsjön, en bit bort och snett emot Prinsens bild, 1924. Foto Gustaf Ewalds

 

Till sidans topp!

DEN ALLRA FÖRSTA ANHALTEN I LJUNGSTORP

Klicka på bilden för att se den mindre! Klicka på bilden för att se den mindre!

Den första anhalten var endast ett dike att kliva av i, senare några pallunderlägg utlagda vid spåret i samband med vägombyggnad av Ljungstorpsvägen. Ännu lite senare fanns på träbalkar liggande relativt glesa träreglar, inna där byggdes en anhalt med stenkaj!

 

Här med tre av damerna Grönvall från Annelund - och hund - väntandes på tåget i djup gyttja från Ljungstorpsvägens bedrövliga skick vid den här tiden (går upp  mot Skövde alldeles vid träpallen tv). Det är knappt man kan tro att det är gamla Kungavägen över berget eller att det gick att ta sig fram där med hästfordon!

 

Det är mamma Eva Grönvall, fru till John Grönvall, grundare av Skövde Mekaniska Verkstad, med två av döttrarna.

 

Tidpunkten är efter att bryggeridirektören Egnell byggt sitt ovanliga tornhus t v om Ljungstorpsvägen nära järnvägsövergången 1906 - dessutom hunnit att måla fönsterfoder, m m vita - och före ny väntkur 1913. Eftersom Annelund, Grönvalls sommarhus, byggdes runt 1910 borde detta vara kring den tiden. Man kan se att det pågår någon slags vägförändring här vid övergången, kanske avbruten av vintern. De nyanlända från överklassen kommande sommarhusgästerna kommer under några år ha mycket att ordna med för sin egen och därmed andras bekvämlighet, också när det gäller kommunikationerna.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp - med tillstånd av nuv. familjeföreträdare)

OCH NÅGRA SENARE........

Ljungstorps anhalt 1937 - med anhaltskaj och öppet väderskydd öster om vägen och mitt emot banvaktens gård. Gunnar Andersson som beväring snett framför fädernesgården.Foto Nils Lann Ljungstorps anhalt 1937 - med anhaltskaj och öppet väderskydd öster om vägen och mitt emot banvaktens gård. Gunnar Andersson som beväring snett framför fädernesgården.Foto Nils Lann

Ännu 1937 står också en mindre fredskapsbod borterst på anhaltskajen. Troligen ditplacerad av SAJ i samband med ombyggnad av kajen till stenkaj. Innan dess fanns en massiv kritik från resenärer och godshanterare, inte minst bönderna i trakten över den torftiga anhalten. Men det var direktör Högbergs genomtramp på den äldsta träkajen som genast resulterade i en ny kaj av sten! Redskapsboden stod kvar ännu 1937.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:29)

 

Ur Skara-Posten den 6 juli 1904:

 

"Billingsberget är nu i sommartider en lämplig tillflyktsort för stadsbor och andra. Lätt och bekvämt kommer man nu dit med den berömda bergbanan och så fort man stiger af tåget är man inne i en enkel, lantlig värld, en natur, ömsom storslagen, ömsom leende och idyllisk. Frid sänker sig öfver själen där man klättrar omkring på de små bergsstigarna. Man känner sig plötsligt med en  känsla af glädje och trygghet långt borta från civilisationen.

 

Tåget stannar t ex vid Ljungstorp - ingen station, bara en röd stoppsignal, och så hoppar vi ner i ett dike - ty något annat stationshus finnes inte. Jo, det är sant, ett par plankor voro uppsatta att sitta på, det var första och andra klassens väntsal.

 

Diket användes också som magasin. Där komma mjölsäckar och andra fraktgodskollin neddansande från tåget och bli liggande i ur och skur som andra 'fyllkajor', tills ägaren hinner dit eller någon annan barmhärtig samarit förbarmar sig öfver dem.

 

Allt sådant fröjdar en äkta turist, som blifvit led af komforten och just är ute för att, till gagn för kropp och själ, lära sig enkla seder, kristligt tålamod och förnöjsamhet.

 

Men folket här uppe var rasande! De tyckte att det reser så mycket folk på banan och bolaget tjänar grofva pengar på trafiken, så kunde de gärna få sig ett litet anspråkslöst stationsskjul för resande och mjölsäckars trefvnad. De nöja sig icke med bandiket!

 

Si oförnöjsamhetens onda ande tränger i våra dagar ända upp på Billingen - och då en störtskur öfverraskade oss och Billingens vid 'stationen' församlade befolkning just vid middagstågets afvgång, så lästes det just inga fromma böner i den lada, dit vi skyndsamt
tog vår tillflykt undan ovädret. Annars är det härligt på Billingen."

(Måste ha varit grindvaktsgårdens 'lada' som fick bli regnskydd - min kom.)                               (Bild från Skare-Varnhems Hembygsförenings arkiv, 2014)

 

(Text avskrift av Billingsbygden 1997, samlade tidningsurklipp, Alf Brage, Ljungstorp)

 

Verna Andersson, Ljungstorp, berättar:

 

Under en tid efter att det inte fanns någon avstigningskaj överhuvudtaget och fram till den stenkaj som kom senare, så var det byggt en kaj av glesa träribbor. Gunnar Andersson berättade att han som ung ofta kikade ner mellan dessa spjälor, då det kunde fallit ner växelmynt från dem som brukade köpa tidningar från tåget. Hittade man några lyfte man undan trädäcket ett stycke och plockade upp mynten. Så en dag kom direktör Högberg med tåget och han råkade trampa igenom en träribba när han steg av. Han blev upprörd och gav order om att detta skulle åtgärdas. Banvakterna fick bygga om kajen till en stenkaj ganska snart efter denna händelse.

 

Det ingick banarbeten och byggnationer i banvaktens tjänst på banchefens order.

Ljungstorps anhalt 1937. Backen uppåt Ljungstorpsvägen från hållplatsen söder ifrån med anhaltskajen som underlag för gruppfotot. Man kan se att Ljungstorpsvägen fortfarande, i alla fall inte på våren, är i bästa skick. Vid vägövergången i Ljungstorp 1937. Fr v;okänd pojke,  Nils Lann, Gunnar Andersson, Karl-Erik Lövgren, Erik Krantz och Bertil Persson.Foto Nils Lann

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer:  A145127:28)

Familjen Karlsson på väg till Skövde från Ljungstorps anhalt 1954. Fr v Solveig, mamma Greta och sonen Eilert Karlsson som under perioden 1950 - 1956 bor i Missionshuset, Ljungstorp.

 

 

 

Vid samma fototillfälle 1937 poserar sedan Karl Holmberg, Storekullen framför byggnaden som just det årtiondet hade förfallit en hel del. 

 

Bildtext ur arkivet: "Ljungstorps anhalt. "Väntsalen" vid Ljungstorps anhalt 1937. Byggnaden var ursprungligen tidningskiosk i Skövde kyrkpark och flyttades omkring 1914 (senast 1913 enl. tavlan) till Ljungstorp av disponent Grönvall och grosshandlare Högberg, vilken ägde ett par sommarställen i Ljungstorp. Byggnaden blev efter hand en träffpunkt för bygdens ungdom och kallades av folkhumorn för "Lunsabingen". Smärre vandaliseringar och upprustningar avlöste varandra de sista åren före järnvägens nedläggning 1961."  Foto Nils Lann

(Bild & text Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer:  A145127:6)

Ljungstorps anhalt med väntkuren som sett sina bästa dagar återigen, efter en av alla tidigare renoveringar under dess sista tid. Slutet av 1950-talet och SAJ's saga börjar ta slut. Byggnaden kom att kallas "Lunsa-bingen" efter att traktens unga män (lunsar) tidvis gjorde den till sin egen lekstuga. När kaminen brann därinne under den lilla byggnadens storhetstid var det tillfällen då "lunsarna" busade genom att urinera i kaminen.

 

Förbudsskylten att inte beträda spårområdet har fallit i gräset, men hänger fortfarande med.

 

Tågstoppen gjorde också till att börja med vägen ofarbar under väntetiden, då grindarna stängdes och inte öppnades förrän tåget lämnat anhalten. På senare tid ljus- och ljudsignaler och en något längre avstigningskaj som gjorde det möjligt att släppa på trafiken när tåget hade stannat.

 

Bygggnaden togs till Ljungstorp av grosshandlaren Högberg, som hade ett par fastigheter som sommarstugor inte långt från byggnaden. Den hade då från början varit någon sorts kiosk i kyrkparken i Skövde. Placeringen måste ha gjorts före 1913 (då tavlan målades). Enligt uppgift flyttades den till Anten som kiosk.

(Uppgifter, bl a Arne Sträng, Ljungstorp)

(Bild från Stig Nybergs samlingar, Sveriges Järnvägsmuseum - bild inköpt av KF)

Anhalten den 18/8 1961, den sista trafikmånaden, med ljusignalerna placerade för vänstertrafik och en del av SAJ-banan strax innan nedläggning. Den relativt korta anhaltskajen syns efter vägkorsningen t v om spåret med en lutande bänk att sitta på. Spåret kommer från Skövde i den långa böjen in från ravinen mellan de båda bergsidorna ovanför Ulfstorp/Rosenlund och efter att ha passerat Liden.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103695) 

 

 

 

 

 

 

Måndagen den 21/8 1961 Bild från artikel i Västgötakorrespondenten


(Urklipp från Bertil Johanssons samling, Motorvagnsklubben, Falköping, 2013)

Ur tidningsartikel för Skövdetidning september 1961 om det sista tåget:

 

Växlingspersonalen på Skövde Central fick roligt en stund, flabbade rätt åt "liktågets" alla begråtare, torkade sig i ögonvrån, strök bort en krokodiltår och gnäggade:

"Värst blir det för dem i Ljungstorp. Ja, där blir det billigt att ha hus!! Ja, dom i Ljungstorp kan sälja billigt nu .....! Detta är döden för dom!

 

Några av passagerarna reflekterar:

"Jag har inte kunnat åka mer än en gång och det var det första tåget 31 mars 1904 och jag blev avsparkad! Jag har inte åkt med sedan 1927 på hösten. Det är på både gott och ont det här!"

 

  Till sidans topp!

FAMILJEN LÖVGREN OCH LÖVBERGA, LJUNGSTORP - EN FAMILJ NÄRA SAJ

(Urklipp från Bertil Johanssons samling, Motorvagnsklubben, Falköping, 2013)

1962, året efter tågnedläggningen står Berta Lövgren utanför sin trädgård på Ljungstorpsvägen. Kanske väntar hon nu på bussen?

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Berta och Henning Lövgren bodde utmed Ljungstorpsvägen alldeles söder om järnvägen på höger sida från Ljungstorp räknat mot Varnhem. Så här såg det urprungliga torpet ut innan det revs för ett nybygge på 1940-talet. Här föddes Bertas make Henning Lövgren 1893.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

 

 

 

 

Här det nya hus som byggdes och som tyvärr brann ner till grunden 1949.

 

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

 

Henning Gustav Lövgren född 1893-11-26 Lövberga, Grovarbetare &  bonde med sin Berta Gunhilda Lövgren född 1895-12-06, född Adamsson, N. Lundby

Henning död 1973-12-29 och Berta död 1969-05-15 båda i Lövberga, Ljungstorp, Varnhem.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

 

Ljungstorpsvägen som fägata för Lövgrens kor utanför Lövberga ladugård och med SAj-spåret längst bort i bilden. Man ser del av väntkuren som placerades vid järnvägsövergången 1913 alltså ca 10 år tidigare än fotot, samt en av korsvarningarna för järnväg. Med på fotot är Henning och barnen Britta och Ingrid samt hustrun Berta. Det är lätt att föreställa sig hur dålig Ljungstorpsvägen kunde vara vid regn och efter tjäle och ändå var detta tills ca 50 år innan bilden togs enda vägen mellan Skövde och Skara! Den var säkert inte bättre innan dess, så man förstår behovet av en ny väg över berget.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Karls dop 1921 med Anna och Karl Bolin, Henning, Berta med Karl-Erik i knäet, Hennings mor Elisabeth. Familjen i trädgården på Lövberga.

 (Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Tidiga bilder från Lövberga - hus och ladugård med Henning, Britta och Ingrid.                                                           (Bilder från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

 

Henning med några av sina sysslor genom livet. Bild t h från 1963.                                                                    (Bilder från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

 

Lövberga pampiga hönshus med SAJ-staket i bakgrunden. Hönshuset har under åren förvandlats och är idag ett boningshus. Egnells sommarpaviljong döljs bakom björkarna till höger på fotot.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

 

 

 ← Till sidans topp!

LJUNGSBO - BRYGGERIDIREKTÖR THEODOR EGNELLS UNIKA SOMMARPAVILJONG I LJUNGSTORP 1906

Se Börje Bergstens artikel om bryggeridirektören Theodor Egnells på hemsida om bryggeriet här!

Uppmuntrar gärna ännu en gång till läsning av denna artikel på länkad hemsida!

Läs SAJ-banans artikel om Bryggeriet Nordstjernan här!

Och om hans insatser i styrelsen för Skövde Axvalls Järnvägsaktiebolag här!

 

Verna Andersson, Ljungstorp:

 

Från denna plats skulle turistled anordnas utefter bergskanten till den bekanta Öglunda grotta, "hvarest utsikten öfver Valle härad är synnerligen storslagen". Väglängden mellan Ljungstorp och grottan är 6 kilometer.

 

När järnvägen år 1904 var färdig mellan Skövde och Axvall gjorde skövdeborna och andra utflykter med tåget upp på berget. På Ljungstorps ängar spred man ut sig med picknick-korgar och filtar. Snart köptes flera av de små stugorna utmed vägen upp av sommargäster som grosshandlare Carl Högberg, som ägde Assbecks, och John G Grönvall som startat Skövde Gjuteri och Mekaniska Verkstad, som senare blev Volvo. Dessa byggde sommarvillor så höga att man från balkongerna kunde se 24 kyrktorn i Valle härad, sa man.

 

I viss mån har de också haft betydelse för Ljungstorps övriga utveckling. Högberg och Egnell, har fått en omskrivning i en bok av Olle Gustafsson som gäller Skövde. "Äran av att ha tagit initiativet till frågan om elektrisk belysning i staden tillkommer hrr Egnell och Högberg." Det gällde alltså Skövde då. När de kom till Ljungstorp där det var svart om kvällarna och endast fotogenlampan lyste upp i husen ville de förstås även här få elektricitet och de såg till att dra in el i sina sommarhus och andra kunde då så småningom följa efter.

 

SAJ-tåget gör uppehåll i Ljungstorp. Bryggeridirektören Egnell hade ett starkt intresse för friluftsliv och var inte främmande för att bjuda sin personal på stärkande upplevelser i det fria. Med tågresan från Skövde i öppna sommarvagnar stannade tåget med gäster helt sonika mitt över Ljungstorpsvägen framför direktör Egnells unika sommarpaviljong i Ljungstorp t h utom bild. Men så är ju direktören också ledamot av SAJ's styrelse sedan många år. Här skall firas midsommar som en personalfest i sommarklänningar och ljusa hattar 1906.

 

Ljungstorpsvägen håller på att breddas något och rättas till efter många års behov av upprustning och det kvarstår tilljämning av vägbanan av vad man kan förstå. Övergången stämmer överens med bilden på Grönvallsdamernas väntan på tåget - antagligen då på tidig vår samma år - se här! Samma pallanordning gäller fortfarande för av- och påstigning alldeles t v om Ljungstorpsvägen. Året bör vara 1906 - då Egnell uppfört sitt unika hus med utsiktstorn. I tidningen omnämnd som en  påkostad paviljong. Sommargästerna kom att få betydelse också för upprustningen av Ljungstorpsvägen.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: )

 

Ur Skara Tidning 1906-06-30:

 

"En turistled öfver Billingen lär vara ifrågasatt enligt vad brevskrifvare i DN skrifver.

 

Vid Ljungstorps station på höjden af den befintliga bergbanan har en ståtlig paviljong uppförts och från denna plats skulle turistleden anordnas utefter bergskanten till den bekanta Öglunda grotta, hvarest utsikten öfver Valle härad är synnerligen storslagen. Väglängden mellan Ljungstorp och grottan är 6 kilometer."

(Text ur Billingsbygden 1997, Alf Brage, Ljungstorp)

Redan tidigt fanns leder från Öglunda, utsikten och grottan där över berget och ända till Skövde. Den här skildringen från 1872 hämtas från: Genom Sveriges bygder, Skildringar af vårt land och folk, 1872, 450 sidor, Herman Hofberg, digitaliserad genom projekt Runeberg,

(http://runeberg.org/authors/hofbergh.html)

Tornet uppfördes av Valle härads Turistförening, som var synnerligen aktiv vid den här tiden. Svenska Turistföreningen bidrog med 1 000 kronor. Usiktstornet i Öglunda invigdes 1910.                                                                                                  

(Vykort ur Evald Frimans album)

 

"Tänk vilka historier det finns kring Öglundatornet. Och tänk om gubbarna som drack punch på Egnells veranda funnits i dag. Åkte tåget till anhalten i Ljungstorp, samlades på verandan och prome­nerade upp till tornet, lovprisandes byggmästare Hagman i Skärv som svarade för bygget.

 

Att det regnade på invigningsdagen, l juli 1910, bekom knappast de 200-300 närvarande. Med väl förberedda tal, ka­nonsalut, körsång och musik av Västgöta Musikkår, blev det en invigning som hette duga. Folkfesten framåt kvällen var hel­ler inte dålig, kan man tänka.

 

Med tornet i Öglunda förknippas också Johan August Appell. Johan August fun­gerade som vaktmästare vid tornet från dess tillkomst till bör­jan av 1950-talet. Han bodde i Halsfallet, strax nedanför utsikts­tornet, i en röd liten stuga och blev väl något av en liten hus­tomte för de trogna besökarna. Rickard Andersson i Hägnet sålde läskedrycker och samtalade gärna med de många gånger långväga turisterna. Motorismens intåg i mitten av 50-talet satte sina tydliga spår på svenska folkets sedvänjor. Kanske låg det därför i tiden att man inte orkade traska ända upp till tornet vid dess återinvigning 1954. I stället bjöd landshövding Frithiof Domö halt i en av Hägnens hagar. Och landsantikvarien Gunnar Ullenius ställde sig undrande till varför "folk" slutat vandra.

- Men det torde förhoppningsvis vara en övergångsfråga, trodde Ullenius.

 

Efter Appells bortgång blev tornet föremål för mindre nog­räknade besökare som dessutom oftast kom efter mörkrets in­brott. Turistföreningen hade inte råd att rusta upp det och 1964 fick Evert Åkerström och Einar Andersson det föga roli­ga uppdraget att riva tornet."

 
  (Text hämtad från Föreningen Skövdebor, Stockholm http://skovdebor.se/Bok-1/utsikt.html)

 

 

 

 

Efter sekelskiftet blev turismen ett begrepp som omfattade både bil och tågresor. Harald Lindberg står bakom den här broschyren med innehåll som beskriver turistvägarna inom Valle Härad. Konstnär Hjalmar Arleman har utfört teckningarna. Se mer info om konstnären här!

Den här fantastiska utsikten över Valle härad var belöningen för promenaden och stegen upp i tornet! Öglunda kyrka och Valles sjöar.

                 (Vykort ur Evald Frimans album)

Även här ser man att det vid förr-förra sekelskiftet var glest med träd på Billingen. Alla natur och stenformationer blev ännu mer dramatiska i sin framtoning.

 

(Ur Billingen längesen, 2000, 4, Verna Andersson, Arne Andersson och Alf Brage)


















 

På sant naturromtantiskt manér hade även Öglunda sin offerkälla iordningsställd för besök av den intresserade allmänheten.

(Vykort från Verna Anderssons samling, Ljungstorp, 2013)

 

 

 

 

 

 

Vägen till Öglunda från Ljungstorp var inte heller bara en transportsträcka. Det gick mer än väl att njuta av granskogens stigar inte minst en försommaradag som denna. Även om gransskogen inte tycks ha varit särskilt mycket med vid tiden för SAJ's etablering. Foto Verna Andersson, Ljungstorp copyright

Egnellska fonden har bekostat även Livets brunn i Skövde. Foto Claes Funck, copyright/Skövde Stadsmuseum Egnellska fonden har bekostat även Livets brunn i Skövde. Foto Claes Funck, copyright/Skövde Stadsmuseum

Verna Andersson, Ljungstorp berättar:

 

Bryggeridirektören Theodor Egnell valde Finnatorp till sitt projekt för sommarutflykter, men byggde om förstås. Han var i 55-årsåldern när han kom hit med sin andra hustru. Fastigheten låg lite lägre än övriga platser så han byggde ett utsiktstorn, men också som en satsning inom personalpolitiken. Daniel Theodor Egnell, född 1852, död 1930, gift först med Selma Carolina Josefina Bauer, skild och gift andra gången 1909, med Gertrud Egnell född 1869, död 1956, dotter till Theodors kusin Johan Carl Gustaf med hustru Ida Fredrika Helling, handlande i Lidköping. Theodor gifte sig alltså med sin kusins dotter.

 

Utöver sommarutsiktstornet i Ljungstorp, som egentligen Bryggeriet Nordstjernan ägde, så hade familjen en mer privat "sommarstuga" också vid Flemsjön. Efter faderns död flyttar Ernst 1937 till gården Boängen vid Flämsjön – familjen Egnells privata sommaregendom.   (Från artikel av Börje Bergsten)

 

Han var aktiv med turismen, så som man var på denna tiden, och var med och ordnade med vandringsleden till Öglunda utsiktstorn som 1910 invigdes vid Öglunda grotta. Personalen vid bryggeriet tog han med på vandring dit från sitt utsiktstorn - se bilder!

 

Egnell var en av Skövdes rikaste män och bildade en bland andra en stiftelse för "Skövde stads förskönande" som innehåller åtskilliga miljoner idag och har bekostat många konstverk i staden bland annat ett över en av hans "sommargrannar" här i Ljungstorp nämligen John G Grönvall. Egnell betalade för en staty över Grönvall. Men det vet ingen av dom för det hände år 2010!

En stor skara ur personalen har följt med på resan till Ljungstorp och direktör Egnells midsommarfest. Direktör Theodor Egnell och hans son Ernst (nu disponent) i vit Stetson-hatt, står t h i bild bakom en pojke som frenetiskt böjer en vidja för att direktören och hans son skall ses ordenligt. En fantastisk bild av ett annorlunda inslag inom personalpolitiken under tidigt 1900-tal. Promenader i omgivningarna ingick. Att året är det år då "paviljongen" uppfördes kan man se då den ännu inte, som senare kan ses, är målad  med sina vita fönsterfoder och utsmyckningar - se bild några år senare nedan! På taket ses T2:s militärmusikorkester spelande - en orkester som försvann 1925.

I främsta ledet kvinnor från disk- och sköljavdelningen på bryggeriet. En fantastisk bild av ett annorlunda inslag inom personalpolitiken under tidigt 1900-tal. Promenader i omgivningarna ingick.

Gunborg Ferm, Ljungstorp, skriver: "Här finns sköjerskorna Lotta, Emma och "Svag-dricks-Persson" med sina stora mustascher! Här finns också Oskar Eriksson som var kassör från 1898.

(Bild från Gunborg Ferms samling, Backen, Ljungstorp, 2014)

 

Bild från Garnisonsmuseet i Axvall, 2013. Bild från Garnisonsmuseet i Axvall, 2013.

Här har gästerna vänt sig för att lyssna till militärorkestern på taket. Troligen är det invigning av anläggningen med en midsommarfest 1906 för all personal på Theodor Egnells Nordstjernanbryggerie i Skövde.

 

 

 

 

 

 

Något år senare kan man se att tornet och byggnaden hade vitmålade fönsterfoder, räcken och övriga detaljer. Lägg märke till Ljungstorpsvägen en vårdag. Bilden är från den tidens påstigningsplats vid SAJ-spåret alldeles bredvid vägen. Så man kan säga att den tornförsedda paviljongen låg lägligt till för turistverksamhet per tåg med promenadanslutning till Öglunda och dess utsiktstorn byggt några år senare, 1910.

 

Hela bilden ser du här!


(Delförstoring av bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Utflykten till Ljungstorp för bryggeriets personal blev senare vykort från Ljungstorps Utsiktstorn med Billingens sydvästsida som mjukt går ner mot slätten i bakgrunden och med SAJ-banan alldeles utanför tomtgränsen.

(Vykort från Verna Andersson, Ljungstorp)

THEODOR EGNELL - EN MAN MED MÅNGA HUS OCH GÅRDAR BL A SOMMARHUSET I EGGBY, BOÄNGEN

 

 

 

 

 

Theodors andra hustru Gertrud var född 1871. Hon var alltså 19 år yngre än sin man. Här med dottern Marianne vid Boängen, Eggby 1912. Ett sommarställe som bevistades mycket och senare gick i släktens ägo genom sonen Sven-Gunnar Egnell och senare Theodors äldste son Ernst Egnell.


(Bild från Björn Englund)

BOÄNGEN, Flämsjön, Eggby (söder om dagens Flämslätt). Theodor och Gertrud Egnells sommarviste under 15 år. Fotot från 1914. Samtidigt som paviljongen i Ljungstorp användes, troligen mest av Theodor och för hans turistverksamhet. Även hans vänner kunde samlas på verandan i Ljungstorp för att dricka punsch, för att sedan promenera bort mot Öglunda Ustiktstorn. Lite osäkert när Theodor lämnade Ljungstorpsbygget. Han dog 1930. När Theodor gick bort ärvde sonen Sven-Gunnar Boängen, som senare övertogs av S-G´s broder Ernst Egnell.

 

Theodor Egnell i kraftig överrock och sydväst! Gertrud Egnell i bara blusen sittandes.

(Bild hämtad från Björn Englunds sida: http://egnell.smithdesign.se/about/johan/theodor/ernst/sven-gunnar/

 Boängen tre år senare - då rejält utbyggd huskropp åt båda hållen och en särskild huskropp till höger om det ursprungliga huset på bilden.


(Bild hämtad från Björn Englunds sida: h)ttp://egnell.smithdesign.se/about/johan/theodor/ernst/sven-gunnar/

 

 

 

Här Theodor på besök på en av hans andra gårdar, Oxelbacka, öster om Skövde 1923. Theodor till höger med käpp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Bild hämtad från Björn Englunds sida: http://egnell.smithdesign.se/about/johan/theodor/ernst/sven-gunnar/)

 

 

 

LJUNGSBO - FINNATORP

Verna Andersson och Roland Holm, Ljungstorp berättar:

 

Nästa sommargäst som tog över Ljungsbo var Adolf Lundqvister född 1860 från Skövde. Egnell hade då dött 1930. Han var stadsläkare i Skövde till 1931 och därefter en del senare tjänsteprovinsialläkare och regementsläkare, gift med Petrina Kock. Barn: Bertil f 1897, Inga f 1902, Sten f 1906 och Gunnar f 1908. Det var Lundqvister som såg till att tåget väntade på honom medan han undersökte Mjölnars-Kari. Så Ljungstorparna hade faktiskt läkare här då som de givetvis anlitade när någon var sjuk. Adolf Lundqvist hade också varit särskilt utsedd järnvägsläkare under bygget av SAJ och detta nämns b l a i tidningsartiklar på sidan för SAJ's planering och bygge - se här!

 

Efter Lundqvister ägde Carl och Elisabeth (Lisa) Larsson Ljungsbo fram till 1940-talet. Han var äldre än hon och som änka startade hon därefter en manufakturaffär i Varnhem.

 

Sedan kom Håkansson. Det var en ensamstående äldre mor med flera hemmaboende syskon i olika perioder. De hette bl a Josef, snickare, Rut, gift Olsson, en elektriker och Karls som var murare och förlovad i 30 år. Grindvaktssysslan sköttes under en lång tid fram till att ljud- och ljussignaler installerades på 1950-talet av ett av syskonen som hette Syster Håkansson, som då bodde och tillsammans med mor och syskon ägde Ljungsbo. I huset fanns också biljetförsäljning för Skövde Axvalls Järnväg och när den var avklarad stegade Syster Håkansson med flagga ut och visade tåget att det fanns påstigande, när tiden för passage var inne. Syster Håkansson arbetade också som hembiträde åt Grönvalls i Annelund.

 

När ljud- och ljussignalerna kom på 1950-talet, så fanns det en vit tavla man vände på för att visa att man var påstigande på tåget. Då kunde man också köpa biljetterna på tåget.

 

Ljud- och ljussignalerna blev också en rolig lek för barnen. De kom snart på att ställde man en spark rätt över rälarna på spåret, så utlöstes signalerna, ofta med resultat att Gunnar Andersson kom rusande, förstås!

 

Här har också Sören Holmberg, statsvetaren och professorn, som man då och då ser och hör i TV, sina rötter. Han själv är född i Skövde, men hans farfars farfar Johannes Holmberg (1818-1916) och farfars farmor Britta-Maria Andersdotter och även hans farfars far Ansgarius f 1855 bodde i Finnatorp, huset på fastigheten som fanns innan Ljungsbo. Några brev från Sören Holmbergs mor Anna Stina Holmberg visar att Johannes bodde i Finnatorp 1898 och att han flyttar till Stentomten 1899, dvs till gamla stugan "Holmbergs-Maris" som Ljungstorpsborna säger. Då skriver han till sonen Ansgarius: Kommer du hem så får du medsamma bese mitt lilla nya ställe der jag nu bor". Han hade då gift om sig med Maja Stina Svensdotter. I det brevet skriver han också i slutet ett PS:

"Kom till midsommar, tag din Hustru med så får hon bese det sköna Valle härad som klosterkyrka och efven Axvall tellika ramunda Klef'. Ni ser hur imponerade de är av natur och kultur här."

 

← Till sidans topp!

CARLSBERG LJUNGSTORP

Carlsberg med Arne Sträng, nuvarande ägare, Alf Brage och Verna Andersson, Ljungstorp, samt den kära hunden Laban. När elektriciteten kom till Ljungstorp fanns en transformator vid Uppsala och troligen drog man ledningar från den till Ljungstorp. Man vet att den kom 1918 till Carlsberg.

(Bild och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp)

 

Arne Sträng berättar:

 

År 1850 byggdes torpet/huset på Carlsberg eller Karlsberg, envånings, och med en mindre ladugård. Under tiden då sommargästerna kom till Ljungstorp ägdes huset av hästhandlare Karl Fredriksson från Skövde, som upplät huset till bostad åt sin släkting Lars Johan August Högman med hushållerskan Tilda. Arrendet var mjölk som levererades med tåget till Skövde och en årlig kalv. 1914 byggdes ytterligare en våning på huset. 1918 elektrifierades det. Ladugården byggs till i båda ändarna på 1920-talet. Det var Fredrikssons som kom med tåget till Ljungstorp och som levde här om somrarna till några år in på 1930-talet. Arne Sträng med hustru Birgitta köpte huset 1979.

Detalj från expropriationskartan Karlsbergs lägenhet t v och överfarten t h. Finntorp blev 1906 Ljungsbo efter direktör Egnells köp.

 


Till sidans topp!

NOLTORP, "VILLA RAMUNDA" ELLER TROLLEHÖJD - SAMT LINTORP OCH MATILDERO

Det var Carl Högberg som kom först och byggde Noltorp och senare Lintorp 1918. Givetvis gav också Högbergs sin villa på Noltorp ett eget namn. Det blev "Villa Ramunda"! Redan 1910 skriver Margit Hemberg i sin dagbok att de var "på Ljungstorp": "Vid femtiden gingo vi till Högbergs."

(Bild och uppgifter, från Verna Andersson, Ljungstorp)

 

Verna Andersson,Ljungstorp berättar:

 

Högberg byggde också det röda huset alldeles nära Villa Ramunda, där det senare blev affär, år 1918. Årtalet står i källaren.

Det byggdes åt döttrarna och tjänstefolket och kallades "Nuckebo". I trädgården fanns både dammar och tennisbana. I närheten lär ett stenrör vara uppbyggt, skulle vara en kopia av Ramlaklev!

 

Det var också affär redan i slutet av 1920-talet fram till på 1940-talet. Britta Jacobowitz besökte då Trollehöjd och berättade att både hennes far och farfar ägt stället. Farfar hette Josef Olof Johansson Sjöholm, född i Skövde 1868, slaktare, flyttade till Skultorp, död i Våmb. Han bodde i Trollehöjd. Sonen, Brittas far, var Bertil Sjöholm f 1897, gift 1923 och de bodde i röda huset och hade affär där med ingång på gaveln. Brittas mor var född 1901 och dog år 2000.

 

Dottern Britta född 1925 i Skövde, hennes syskon var Karin, Olle och Lasse, hade några minnen härifrån, bl a att hon klättrat upp till den hylla där godiset låg i affären och då klivit upp på en sirapstunna. Locket gav sig och Britta blev stående i sirapen med yllestrumpor på. Man tog varor från Strandkvists i Skövde och var gång sändningen kom fick hon en skål med karameller. Både far odch mor stod i butiken. Familjen flyttade till Hjo.

 

Noltorp har varit både vandrarhem och pensionat. Björnberg som hade pensionatet döpte huset till Trollehöjd och Högberg som var sommargäst kallade stället för Villa Ramunda.

 

Den gamla stugan på fastigheten låg långt ner i trädgården tidigare och revs vid sommarhusbygget.

 

 

 

 

 

 

 

Grosshandlare Carl Högberg hade långt tidigare övertagit Assbecks i Skövde och hade utvecklat detta företag att omfatta ett antal butiker både i Skövde, Skara och Vara. Familjen bestod av Carl och Matilda Högberg, barnen Edvin Fridolf, Knut, Irma, Ingrid, Herta. År 1876 startade Assbecks i Skövde, 1882 bildades handelsbolag där Carl Högberg ingick, 1887 blev Carl Högberg chef för Assbecks, (1897 Assbecks i Skara). 1903 upphörde kompanjonskapet. 1904 herrekipering i Skövde, 1926 Assbecks Vara. 1927 dog Carl Högberg. Sönerna Edvin, Fridolf och Knut fortsatte och 1959 överlät Knut Högberg CF Assbecks & Co till Anders Rapp. På tavlan från 1927 är han 71 år gammal, dvs från samma år som han dog.

(Bild och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp)

Utsikt från Trollehöjd - målning av W Albertsson. Lägg märke till den "ordnade naturen" som man får säga utgjorde förgrunden till utsikten. Varnhems klosterkyrka t v i bakgrunden.

(Bild av tavla från Göran Högberg, sonson till grosshandlare Carl Högberg, Assbecks Skövde - arvegods från farmor Matilda - bilden förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp.)

 

Till sidans topp!

LINTORP

Carl Högberg byggde nya Lintorp 1919. Högbergs dotter Herta gifte sig med kapten Fritz Ekelund och givetvis skulle dom också ha en sommarvilla. I den flyttade också familjen Stig in då den gamla stugan revs. Han skötte trädgården åt Högberg. Så här bodde både sommargäster och Ljungstorpare i samma hus. Sommargästerna behövde hjälp i sina trädgårdar och många Ljungstorpare fick arbete där. På 1940-talet bodde här Axel och Siri Sjöberg med sonen Bo. Här har också varit en kemisk teknisk fabrik.

(Bild och uppgifter, från Verna Andersson, Ljungstorp)

 

Till sidans topp!

(Ur Varnhemsbygden 2002)

JOHN & FAMILJEN GRÖNVALLS ANNELUND ("ANNORLUNDA") I LJUNGSTORP; 1910 -

Läs mer om John Grönvall, familjen och Skövde Mekaniska Verkstad här!

Annelund, Ljungstorp; den från 87/128 mtl Kloster Pickagård i Varnhems socken avsöndrade lägenheten. Införskaffad runt 1910 av John Grönvall som sommarboende och blev senare också hans boende en stor del av året. Familjen kallade ofta enligt uppgift huset för "Villa Annorlunda" och har skrivit så på vykort. Vy från trädgården. I den gamla stugan på fastigheten bodde f d soldaten Dag. Den stugan revs och flyttades till Åsbotorp uppe på berget.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Tidiningsartikel i Skövde Nyheter 1985 visar att Grönvalls redan 1909 skickade ett vyrkot från Annelund, Ljungstorp som de kallade "Annorlunda". Återigen kan man se den brist på uppväxt skog som tycks ha gällt stora områden av Billingen vid tiden för SAJ-banans etablering. Möjligen gjorde skogsbristen att Ramlaklev verkligen gick att se från fönstret på Annelund. I annat fall är det väl ett sätt att försöka imponera på kortmottagaren om den dramtiska omgivning man hade i Ljungstorp - annorlunda från livet i det stora huset på Kyrkogatan 2 i Skövde.


(Artikel från Skövde Nyheter förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp)

Stora gången genom parkanläggningen Annelund, Ljungstorp.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Utsikt från Annelund Ljungstorp med Sydbillingen ner mot slätten. En fantastisk stenmur med vackert trästaket avgränsar.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

I Annelunds trädgård med en ung Linnéa Ullberg, Sandbäcken, tv krattandes. En stor trädgårdsanläggning med buskar och växter hemtagna utomlands ifrån och stenanläggningar.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Klicka på bilden för att få den mindre! Klicka på bilden för att få den mindre!

Salongen i familjen Grönvalls Annelund.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

1920-tal och John själv står och beundrar sitt vackra hus i Ljungstorp på äldre dar, några år före sin död 1924. Innan detta stora hus byggdes låg här en liten stuga lite närmare vägen där Dag bodde. Det sägs att när John G Grönvall hälsade på familjen Högberg fastnade han för det vackra Ljungstorp. Några år in på 1930-talet lämnade Grönvalls Annelund.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp med tillstånd från nuvarande familjeföreträdare)

 

Berättelse om Annelundarna av Verna Andersson, Ljungstorp:

 

John G. Grönvall hade år 1868 startat Sköfde Mekaniska Verkstad som senare kom att bli Volvo.

 

Grönvall bad Högberg om hjälp att bygga Annelund, vilket han åtog sig att ordna med. Till Annelund kom John G Grönvall med hustru Eva Fägerskjöld. Hustrun var av adlig släkt och en av släktgårdarna var Liden i Säter. När Annelund byggdes var Grönvall 74 år och 4 år senare lämnade han verksamheten som styrelseordförande i Sköfde Mekaniska Verkstad, som då sedan 1907 hade tillverkat båtmotorer. 1917 avled Johns hustru Eva. Enligt en ättling dog han i Ljungstorp av slaganfall 3/2 1924. Han är begravd på St Elins kyrkogård i Skövde.

 

På äldre dar vistades han alltmer i Annelund. Deras dotter Elsa gifte sig med en Gyllensvärd, vilket också var en adlig släkt. Barnbarnen till dessa söner och döttrar till Grönvall var ofta här om somrarna. När John och Eva var borta tog dottern Märta över. Många är de Ljungstorpare som arbetat i den stora parkanläggning som fanns bakom huset, med trädslag från utlandet, stora stenformationer och rabatter.

 

Man lär från Annelunds balkong se 24 kyrkor i Valle härad enligt en ättling till dom. Här flödade John G's tekniska intressen och han installerade rinnande vatten till sina anläggningar och satte in kopplade fönster, vilket var en nyhet då. Barnbarnen till Grönvalls, Bo och Ulla Gyllenssvärd, har besökt Annelund i senare tid. Båda har varit här som små och arbetat i trädgårdsanläggningen och Ulla berättade hur hon satt i knät på John G och tittade ut genom fönstret på översta våningen där de på himlen såg månen och hur de sjöng tillsammans om månen. Här fick Ljungstorparna möjlighet till arbete och Astrid Åstrands farfar Carl var mycket där. Familjen köpte mjölk och ägg hos Ljungstorparna och Johns hustru Eva gick även ut med mat till de som inte hade tillräckligt.

 

Carl Ullberg var en av dom som arbetade i trädgården och som ättlingar till Grönvalls med förtjusning minns. Han hade så roliga ordvändningar. Sa t ex "Idag blir det emballage i vädret". Han menade omslag! Kusinerna, dvs barnbarn till GrönvalIs fick arbeta hårt i trädgården då de var där om somrarna. Det var Grönvalls dotter Märta som dirigerade. Pojkarna började klockan 8 på
morgonen och flickorna kl 9. De hade en timmas rast mitt på dagen och slutade kl 5 på eftermiddagen. Märta hade kvar Annelund till några år in på 1930-talet.

 

En tid var det sjukhem i Annelund. Från den tiden minns Ljungstorpsborna en präst som bodde där. Han gick i lång mörk rock och hatt  ett bestämt antal steg från Annelund upp mot skolorna. Han räknade stegen. Om han tappade bort räkningen vände han och "gick om".

 

←  Till sidans topp!

 

RAMLAKLEV I LJUNGSTORP OCH FAGERDAMMEN

 Verna Andersson, berättar:

 

Ramlaklev är en höjd på Billingen. Den grå, branta klippan av diabas ser man från den gamla kungsvägen mellan Skövde och Skara som går genom Ljungstorp. Från utsikten där uppe ser man rakt i väster Skara domkyrkas torn. I sydväst blänker Hornborgasjön och i nordväst det blå berget Kinnekulle. Och däremellan breder hela det sköna Valle härad ut sig.

 

Det finns gamla berättelser om jättar och troll i Ramlaklev. Berget kallas också Ramundaklev efter jätten Ramunder som bodde här. Han var väl sedd av folket i bygden. Men det var en sak han inte kunde tåla - ljudet av kyrkklockorna i Varnhem. En dag kastade han en sten mot Varnhems kyrka. Den nådde inte fram utan blev liggande på Hålltorps gärde. Stenen sprängdes 1903 då järnvägen byggdes.

 

(Bild från Västergötlands Museum; Smultronställen i Skaraborg; Foto: Leif Crona, LC-film)

Utsikt från Ramlaklev, Ljungstorp 1920-30-talet. I mitten Klevens såg och i den "övre raden" t h Ännabäcken och t v Hagen med Ljungstorpsvägen däremellan.

 

På bilden finns alltså följande torp, gårdar och byggnader:

Klevens såg - bostadshus; Ännabäcken - ladugård; Ännabäcken - bostadshus; Kleven - bostadshus; Kleven -ladugård; Gustafsberg -Ladugård, Grönelid -ladugård; Grönelid -bostadshus; Öjebacka -bostadshus; Stentomten - bostadshus; Jägarebacken - bostadshus; Haga - bostadshus; Hagen - ladugård; Hagen -bostadshus och Fogdegården - ladugård.

(Bild och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp)

Verna Andersson berättar:

 

Ramlaklev är den höga klippan som man ser från landsvägen i Ljungstorp. Det var en mycket populär utflyktsplats förr på 1940-50-talen och även tidigare. Det var inte en söndag utan att några träffades på Ramlaklev. Där sjöng man som operasångare Kock ut över nejden! Och sommargästerna var förtjusta, man skrev om det i brev, vykort och man till och med döpte sommarhuset på Noltorp till Villa Ramunda. Enligt sägen är det jätten Ramunder som bor däruppe. Ramundaklev, som i vardagslag blir Ramlaklev. Idag finns en nyanlagd vandringsled över Ramlaklev förbi Davida stora gran, som nu i sommar fått ytterligare en extra informationstavla utöver den som David Johansson och Alf Brage satte upp.

 

En annan möteplats är Fagerdammen som består och ofta är fylld av vatten, även om vattenmängden växlar. Många är det som lärde sig simma där och åka skridskor. För dem som växt upp i Ljungstorp med omnejd var dessa väldigt viktiga mötesplatser, men skolorna, affär, järnvägen m m och föreningarna är alla borta sedan länge. Ljungstorp Bygdegårdsförening som bildades 1965, när allt annat hade försvunnit, finns dock kvar ytterst levande än idag!

 

Till sidans topp!

Fagerdammen på 1794 års karta inför skiftet av Billingeliderna. Vägsystemet var lite annat, men nertill utanför bild går Ljungstorpsvägen mot Skövde och svängen i Ännabäcken. De här vägarna är ägovägar norr om Ljungstorspvägen. Två stigar går från Solbergahållet mot Fagerdammen. (Har lagt kartan ner för att få norr rakt upp på sidan!)


(Lantmäteriets Historiska Kartor)

Bild från Fagerdammen. Foto Verna Andersson, Ljungstorp copyright

KONTAKTFORMULÄR FÖR DENNA SIDA
(av säkerhetsskäl loggas alla ip-adresser)
(din e-postadress lämnas aldrig ut!)