Gamla Skaravägen. Vägen är en hel och sammanhållen kulturmiljö och här redogörs för hela vägstråket Våmbskleven-Brandstorp även om den västra delen med Våmbskleven ligger utanför undersökningsområdet. Våmb har legat centralt i anslutning till det gamla väst-östliga färdstråket mellan Vänern och Vättern. Flera hålvägar för in i passet genom Billingen och indikerar den betydelse färdleden bör ha haft redan i förhistorisk tid. Vid en arkeologisk undersökning på Våmbs bys f.d. svintå 2001 påträffades en förhistorisk boplats (Våmb 59), som ligger i direkt anslutning till gamla Skaravägens södra sträckning ner mot Våmb och Skövde, vilket förankrar vägen i järnåldern. Skara kom att stå i fokus under medeltiden både för när- och fjärrtrafik och pilgrimsstråket mot Skara berörde även S:ta Elins grav i Skövde kyrka vilket ytterligare kan antas ha stärkt ledens betydelse. Stråket Lidköping-Skara-Skövde är även i vår tid en huvudled i denna del av Västergötland. Skaravägens äldre sträckning gick från Varnhem via Skarke och Hålltorp upp mot Ljungstorp på Billingens västsluttning, vidare upp genom passet mot Prästtorp och Våmbskleven på skogen i Våmbs socken och därifrån vidare mot Bäckatorp. Där delade den sig sedan i två sträckningar mot Skövde. Den norra grenen gick rakt fram vid Bäckatorp och fortsatte via Brandstorp och Skyttesledet ner mot Skövde. Den södra grenen gick vid Bäckatorp ner mot sydost via Våmbs by sedan mot nordost och mötte sedan den norra grenen och förenades med denna strax sydväst om Skövde stadsgräns. På storskifteskartan över Våmbs by 1788 kan ses hur södra vägen kommer från Skövde österifrån genom inägorna fram mot byn. Den viker sedan av mot nordväst upp genom inägorna, över svintån, upp mot Bäckatorp. Södra grenen behöll sin sträckning genom Våmb fortfarande ca 1880 men någon gång under 1900-talets första del upphörde man använda sträckan Bäckatorp-Larsegården som blev en hålväg. Södra vägen i övrigt dalade i betydelse och blev en brukningsväg, den norra grenen blev vägens fortsättning. Eventuellt under 1800-talet hade även uppstått en ännu sydligare gren som gick i stora drag som Skaravägens nya sträckning som troligen byggdes på 1930-talet. Mellan 1960 och 1985 bortgrävdes nästan hela norra vägen Brandstorp- Skövde när norra brottet utvidgades. Den f.d. södra vägen grävdes bort över Våmbs svintå när brottet utvidgades 2001. Vägen finns kvar på en sträcka genom Våmbs by och precis nordväst därom.

Sträckan mellan Brandstorp och Våmbskleven har före 1800-talet dels karaktäriserats av Brandstorps bybebyggelse, dels av Bäckatorps soldattorp, dels av torp och småbruk i skogskanten på kronoparken Billingen. Under 1800-talet utvecklades en mycket typisk tät utkantsbebyggelsesmåställen och backstugor kring Våmbskleven, tillkomsten av järnvägen och hållplatsen 1904 skapade en liten knutpunkt där. Mellan Brandstorp och Bäckatorp uppstod en husgrupp kring vägskälet av utflyttade gårdar från Brandstorp och Våmb, några backstugor och andra småställen. Nästan alla byggnader i husgruppen där har rivits på senare år, sannolikt inför den planerade utvidgningen av stentäkten. Närmast Brandstorp idag präglas vägen dels av närheten till brottkanten och angöringen till den nya vägdragningen, dels av framfartsväg och kvarvarande gårdsbebyggelse vid Brandstorps by, dels av ohävdade ödetomter nära vägen. Som vägsträckning betraktad är Gamla Skaravägen mest välbevarad mellan Bäckatorp och Keddakärret, där den inramas av breda stenmurar och dessutom löper genom ett väl bibehållet småskaligt kulturlandskap med förhistoriska fornlämningar i närkontakt med vägen. Den är en typisk gammal landsväg som även använts som fägata. Fornlämningarna omfattar dels en rund stensättning som kan vara från förromersk järnålder, dels en trolig sådan stensättning. Det f.d. soldattorpet Bäckatorp 1:2 som ligger vid det f.d. vägskälet med en hålvägsrest (fornlämning) ger också vägen en påtagligt ålderdomlig karaktär. Bäckatorp 1:2 och Våmb 30:154 Keddakärret är idag de mest välbevarade äldre småställena med tidstypisk 1800-talsbebyggelse längs vägen och är av stor betydelse för kulturmiljöns karaktär. Äldre bebyggelse finns även på t.ex. Våmb 30:186 söder om Keddakärret, med ett parstugeliknande bostadshus, dock mer moderniserat på senare år. (Ligger utanför aktuellt område). Mellan Keddakärret och övergången av den f.d. järnvägen har vägen uteslutande kvar enkelsidiga murar och är troligen något breddad. (Är utanför undersökningsområdet). Här inramar den kvarvarande småskaliga bebyggelsen vägen och ger den dess genuina karaktär av gammal färdväg. Främst tre bostadshus från sent 1800- eller tidigt 1900-tal vid Våmbsklevens hållplats har kvar mer av ursprunglig karaktär och är viktiga delar av kulturmiljön: Våmb S:6 och Våmb 30:191 som båda ligger vid hållplats korsningen väg/järnväg samt Våmb 30:194 som är ett vitputsat litet bostadshus från 1905. Korsningen mellan väg och f.d. järnväg vid Våmbskleven är ett mycket karaktärsfullt inslag i kulturmiljön. Banvallen för Sköfde-Axvalls järnväg från 1904 besitter stora kulturvärden och är starkt karaktärsskapande i kulturmiljön kring vägen. Den används nu som gång/cykelväg. Banvallen ligger precis utanför undersökningsområdet i söder.

(Bild och text från Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012 Våmbs socken, Skövde kommun Catharina Henriksson, Erik Holmström, Maria Norrman Kulturmiljö, Västergötlands museum - kan hämtas via länk nedan!)

Här kan man se den södra väg från Bäckatorp som gick ner mot Våmb och som sedan gick vidare mot Skövde innan 1870 års väg kom till, vilken den nu korsar på kartan ovan.

(Lantmätriet Historiska kartor)