Del II Sid 3. Från Våmb till Ljungstorp

Du hittar ett bildspel för sidans bilder - längst ner på sidan!                                                            Gå till nästa sida! Ljungstorp →   Scrolla gärna ner för sidan och läs texter för och mellan bilderna!                                           Gå tillbaka till föregående sida! Våmb

Gå till sidans botten!

RUBRIKER PÅ SIDAN (Klickbara!):

- KALKNEDSKÄRNINGEN UT UR VÅMB

 

- BROHOLM DÄR 1870 ÅRS VARNHEMSVÄG PASSERAR SAJ-BANAN

 

- FAMILJEN HOLMBERG - HYRESGÄSTER I HUS 9:30, BROHOLM, GRANNE MED SAJ

 

- HJALMAR SENARE JÄRNVÄGSARBETARE FÖR VGJ (Gamla SAJ) VID BOMVERK I SKÖVDE

 

- RÖDJAN, SOLHEM OCH TORSHEM - VI ÄR I BROHOLM

 

- EN FOTOSAGA FRÅN TORPET RÖDJAN PÅ SYDBILLINGEN MED BROHOLM I BAKGRUNDEN

- ELINSBERGS STUGA OCH LOKPUTSARE WIND

.

- GAMMALT TORP PÅ BILLINGSKANTEN- KEDDAKÄRRET

 

- BRANDSTORPS HÅLLPLATS - VÅMBSKLEVENS HÅLLPLATS

 

- STUGAN MARIEBERG I VÅMBSKLEVEN

 

- STÅLFARFAR PÅ BESÖK I VÅMBSKLEVEN

 

- GAMLA ÅLDERDOMSHEMMETS TJÄNSTEBOSTADSHUS, VÅMBSKLEVEN - NY GRINDVAKTSBOSTAD

 

- BENGTSTORP MED KARL OCH STINA MATTSSON - NÄRA VÅMBSKLEVEN OCH SAJ

 

- GRINDVAKTARPARET ASTRID OCH GUSTAV LUNDGREN, VÅMBSKLEVEN

 

- BRANDSTORPSVÄGEN - EN GAMMAL FÄRDVÄG MELLAN ÖSTER- OCH VÄSTERHAV

 

- BÄCKATORP OCH NÅGRA STÄLLEN YTTERLIGARE

- VILHELMSRO

 
- TÅGURSPÅRNING NÄRA STENBERGET

- BANVAKTSSTUGAN VID STENBERGET

- GRINDVAKTSPARET GUSTAV OCH ANNA BERGGREN STENBERGETS BANVAKTSSTUGA  

- STENBERGETS GÅRD VÅMB 7:7

 

- FÖRSÄLJNINGEN AV "AFRÖSNINGSMARKEN" STENBERGET 1875

 

- SAJ EXPROPRIERINGEN AV STENBERGET

 

- VÄGEN TILL LJUNGSTORP - GAMLA KUNGSVÄGEN

 

- SKARSJÖN, SKARSJÖMOSSEN OCH SKARSJÖBÄCKEN - BILLINGENS HÅLLPLATS

 

- OTERÖNA/ OTTERÖNA - ETT TORP PÅ EN "Ö" I SKARSJÖMOSSEN TILLHÖRIGT STENSTORPS SOCKEN

 

- "SPIONEN VID OTERÖNA" UNDER 1940-TALET - SEDD FRÅN TÅGET OCH 1870 ÅRS VARNHEMSVÄG

 

- KOL, GENGAS, KRIG OCH VÄDERLEK 1940-TAL

 

- OTTERÖNAKOLAREN FÅR ETT NAMN

 

- SVARVAREBACKEN


- FRANSSONS KIOSK VID STOREKULLEN
 

- VID VASEN - FÖRSTA HUSFÖRSEDDA FASTIGHETEN (TORPET) PÅ SKARASIDAN AV KOMMUNGRÄNSEN

 

- STOREKULLEN - MED TIDIGARE NAMN: SKIELLMEZKULLA (EG. "SKÄLMKULLEN")

 

- KULLARNS STUGA OCH HJALMAR ARLEMAN

 

- STOREKULLEN I JORDEBOKEN

- OVANFÖR ROSENLUND OCH ULFSTORP (LUNDBERGS) MED "1870 ÅRS VARNHEMSVÄG"

KALKNEDSKÄRNINGEN UT UR VÅMB

Klicka på kartan för att få den större! Klicka på kartan för att få den större!

Exproprieringskartan för delen från Våmbbron över järnvägen (Skattegårdsvägen - idag Våmbvägen) och förbi Varnhemsvägens överfart vid Broholm. Man kan se att behovet av en bro över järnvägen i kalknedskärningen krävde att det blev en enda överfart mot Skattegården (idag Våmbvägen). Dessutom blev man tvungen att leda om Våmbobäcken kraftigt för att få den på järnvägens södra sida hela vägen förbi Våmb. Man kan se konstruktionen för vattenomledningen på kartan.

 

Varnhemsvägen vid Broholm fick byggas om för att få en mer vinklad övergång över järnvägsspåren. Man kan också efterhand följa namnen på Våmbs gårdar som fick lämna ifrån sig mark.

Sommaren 1904, SAJ-tåget mot AXVALL-Varnhem tuffar uppför i den sista delen av kalknedskärningen ut ur Våmb upp mot kommande överfart av Varnhemsvägen vid Broholm.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer:103712)

Här en plats just efter kalknedskärningen. 1903 vid sammanfogningen av järnvägsrälsarna från öst och väst (4 000 m från Skövde station) hamnade man nära övergången till Varnhemsvägen vid Broholm med Sydbillingen i bakgrunden. Loket SKÖFDE som varit med att bygga spåret sedan 1902. Öppna lastvagnar med sittbrädor och stege för nedstigning. Troligen hela styrelsen med gäster, några placerade bakom banvallen med paraplyer mot vädret, samt arbetsledarna för spårbygget. Vinden stilla då unionsflaggan hänger utmed den provisoriska flaggstången.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103706)

Gå till sidans topp!
 

BROHOLM DÄR 1870 ÅRS VARNHEMSVÄG PASSERAR SAJ-BANAN

Broholm en lägenhet avstyckad från Våmb Stommen kallades förr Åkrokarna. Våmbobäcken och en mindre bäck från Brandstorpshållet (Bäckatorp) gick samman i närheten (åt Varnhemshållet till). Våmbobäcken gick i riktiga krokar och bildar en slags "holme" av mark mellan bäck och landsväg och bron över vattendraget. Delvis ur ortsnamnregistret (Gunnar Linde 1946)

 

Uppgiftslämnare till detta avsnitt Inger Isaksson, Göte Lundgren, Ingemar Holmberg, Alv Svensson, m fl

Vid Broholm gick Varnhemsvägen över spåret återigen. Här med vaktkur, grindar och torp som inte längre finns kvar. Årtal för bild okänt, men borde vara runt 1910.  Husen revs en tid efter att den nya riksväg 49 byggdes i slutet på 1950-talet eller början av 1960-talet. Huset t h på bilden låg utmed järnvägen och fanns sedan tidigare och hette just Broholm. I detta hus på höger sida om Varnhemsvägen från Skövde räknat bodde under 1940 och in på 1950-talet Granlunds.

 

Det mittersta huset som skymtar byggdes efter järnvägsstarten och kallades då Gustafsberg, Våmb 913. Tomten på 1 060 kvm avsöndrades från Våmb Larsesgården 9 (alternativt Anderslarsgården Våmb eller också benämnd Lars Andersgården - alla namnbeteckningarna används i handlingarna!) och såldes enligt köpekontrakt den 26 maj 1904, alltså knappt två månader efter SAJ-start. Huset byggdes troligen kort därefter och alltså efter järnvägens etablering 1904. Tomten köptes efter avsöndringen enligt köpekontraktet av en G. Zettergren och såldes av en G. Pettersson, Våmb Larsegården 9.

 

Under 1950-talet bodde en smed med sin verksamhet på fastigheten Gustafsberg. Han hette Strandell och stället gick under namnet Strandells smedja. Tomten köptes efter järnvägens nedläggning av Skövde stad som stadsäga 5242 med registrering 1964-12-31. Den nuvarande ägaren är Trafikverket med fastighetsbeteckning Skövde Våmb 30:166. Den siste som bodde här innan dessa förändringar hette Tommy Andersson, som sålde huset för att rivas när ny väg byggdes. Källaren finns kvar vid vägkanten.

 

Samma gård, men annan ägare, avsöndrade också kiltomten som uppstått i Våmbskleven vid SAJ-spåret och som bildade fastigheten Marieberg, Våmb 914, som också kom till i samband med SAJ-banans etablering 1904 - klicka här! I detta hus bodde sedan de första grindvakterna.

 

I huset på vänster sida om Varnhemsvägen från Skövde räknat (Våmb 9-20) bodde alltså Larssons på 1940-talet och de skötte grindvakteriet under en tid för SAJ. Enligt mantalsskrivningslängd för Wåmb stod 1941 Västergötlands-Göteborgs järnvägar som ägare till Broholm, Våmb 9:20. SAJ köptE in torpet för sina syften SOM GRINDVAKTSSTUGA redan vid järnvägsanläggandet. Här bodde 1941 byggnadsarbetaren Karl Johan Larsson född i Södra Råda 1883 den 1/4 och hans hustru Hulda Jakobina f. Kilman i Kristine hamn 1888 den 11/11. Här fanns också Hemmadottern Hulda Marianne född i Våmb 1921 den 11/11 och en dotter hembiträde, senare affärsbiträde, Märta Linnea Larsson född i Våmb 1915 den 16/4.

(Bild från www.vykort.panatet.se)

 

Grindvaktssysslan sköttes under lite senare tid bl a av Oskar Klint, Storekullen (början av 1950-talet) - andra huset t v på Storekullevägen i Storekullen. Farbror till Gunnar Karlsson-Klint i Våmbskleven - boende i Marieberg - den andra kiltomten vid järnvägen. När han fick signal från stationen i Skövde skulle han finnas vid Broholmen och vid tid för passage stänga väggrindarna. Från andra hållet kom signalen från Varnhems station. Som väderskydd hade han endast en liten kur med en liggbänk. En lite större kur än den på bilden, förstås. Till jobbet tog han cyckeldressinen från Storekullen och så hem igen. Aldrig några problem med plogning, det skötte tågen om.

 

Den sista tiden i SAJ's historia sköttes "Grindvaktssysslan" också av Astrid Lundgren från Våmbskleven, eftersom Våmbskleven i slutet av 1950-talet fick trafiksignaler och riksväg 49 höll på att byggas, så det ansågs väl inte vara ekonomiskt rätt att satsa på signaler här när de snart skulle vara onödiga. Hon fick signal från Skövde eller Varnhem och cyklade då ner till Broholm för att stänga grindarna. Det var ett delvis besvärligt jobb p g a bl a väglag och att ett nattåg gick vid 24.00 för de som  arbetade skift i de stora fabrikerna i Skövde. Redan kl. 06.00 på morgonen gick det första tåget. Ett par andra kvinnor som hade den sysslan under andra halvan av 1950-talet var Edit Sundberg i Våmbskleven och Vivan Eklund från Våmb.

BROHOLM - EN STUGA INKÖPT AV SKÖVDE AXVALLS JÄRNVÄG SOM GRINDVAKTSSTUGA

 

Broholmsstuga med Rödjan i bakgrunden - senare Våmb 9:20 söder om landsvägen mot Varnhem, riven i samband med vägbygget av riksväg 49 i slutet på 1950-talet. På kortet står Ida Gustavsson och i fältet för adress står antecknat frk Anna Gustavsson, Våmb - en kopia kunden. Kortet föreställer Ida Gustafsson, dotter till Anders Gustafsson och hennes broder med kamrat. Ida var en av grindvakterna för Broholms järnvägspassage.


Broholmstugan i husförhörslängd 1917-1930;

Ägare var Skövde- Axvalls Järnvägs aktiebolag och i huset bodde;
Lägenhetsägare Anders Gustaf Gustafsson född i Låstad 1857 den 17/3, blev änkling 29/3 1911 - flyttar till Väring 24/11 1920
Dotter              Anna Wilhelmina Gustafsson född i Sventorp 1888 den 12/1, gift 1921 19/1 med Mekaniskarbetare Karl Edvin
                         Johansson, Lerdala - de får dottern Edit Viktoria Evelina 14/11 1920 och de flyttar till Fridene den 22/4 1921
Dotter               Ida Maria Gustafsson född i Ryd 1894 den 12/11 och gifter sig den 17/10 1920 och flyttar till Väring 24/11 1920
Son                  Otto Erik Samuel, porslinsarbetare f. i Ryd 1898 den 24/7 - flyttar in från Göteborg 3/7 1918 - till Fridene 1921

På bilden finns Ida Gustafsson född 1894. Fotot taget före hennes flytt till Väring 1920 och om den ene mannen är yngre brodern måste bilden vara tagen mellan 1918-1920. Döttrarna upprätthöll grindvaktsfunktionen vid Broholm - och efterträdaren i det av Skövde Axvalla Järnvägsaktiebolag ägda huset står som extra banvakt. Han flyttar in 1920 den 2/12.

Efterträdare i huset;
extra
banvakt       Johan Valfrid Eliasson, f. i Wåmb 1885 den 12/10 - gift 1/3 1913 - in från Svenningsgården den 2/12 1920 med hustrun          Ellen Viktoria Svensson, född i Gökhem 1887 den 29/3 - båda flyttar ut till Sköfde den 12/11 1923 med sin
Son                 Karl Astor Valfrid född i Våmb 1918 den 8/7

Ny efterträdare i SAJ:'s stuga blir;
Snickaren       Karl Johan Larsson född i Råda 1883 den 1/4 gift 1913 den 8/2 - flyttar in med familjen från Svenningsgården 24/11 1923
Hustrun          Hulda Jakobina Kihlman född 1888 den 11/11 i Kristinehamn
Dotter             Maja Lovisa (sinneslö) född i Skövde 1913 och död en 28/1 1931
Dotter             Mästa Linnea född i Wåmb 1915 den 16/4
Dotter             Hulda Marianne född i Wåmb 1921 den 11/11



BROHOLMS SISTA GRINDVAKT

Edith Sundberg började som grindvakt/ bomvakt vid Broholm, anställd av SJ, 1952. Hon var född 1901, död 1992 och gift med Einar Sundberg född 1898, död 1975. Einar hade bl a jobb på Vaddfabriken tills den las ner i mitten av 1950-talet. De flyttade till Billingslund, Våmbkleven 1952 - då hette det Enocksgården 5:8. Detta efter att Gullhögen köpt deras hus Fridhem, som låg mitt i det som nu är västra dagbrottet, tillsammans med ett tiotal andra hus. Hennes son Sven och hans fru Laila bor idag (2013) återigen i föräldrahemmet efter att köpt det av föräldrarna 1972. Som grindvakt hade Edith bestämda tider när hon skulle vara i kuren vid Broholm. Där fanns telefon och elden brann i kaminen på vintern. De var två på varje grindställe i skift, då tågen gick både mitt i natten som tidigt på morgonen.

 

(Uppgiftslämnare Sven Sundberg, Billingslund Våmbskleven 2013)

 

(Urklipp från Bertil Johanssons samling, Motorvagnsklubben, Falköping 2013)




 

RÖDJAN - EN "FÄ-STIA" PÅ SÖDRA BILLINGSKANTEN


Vid torpet Rödjan på motsatt sida på berget tog Skövdefotografen Eriksén flera bilder mot den här järnvägsövergången från andra hållet. Vägen fick byggas om med en mer vinklad övergång för att komma rätt över spåret. (Se expropriationskartan - klicka här!)

Rödjan kallades förr för "Fä-stia" med kort betoning på "Fä". Här bodde Harry Lundberg och senare Evert Lundberg och det gick en stig härifråm rakt över till Simsjön. Ovanför där uppe på berget bodde "Skruven". "Bill" ägde första huset till höger på väg upp genom Rödjan och sedan "Gustavsson" en daglönare som högg av sig tummen. Mitt emot "Fästia" bodde "Mätsnidds" - det som nu är nära Eklunds.

 

Här en bild från Sydbillingens norrsida nära Rödjan mot 1870 års Varnhemsväg, innan SAJ, över den yta som idag till stora delar är ett stort dagbrott för cementindustrin. Bilden visar trakten strax österut från det som blir övergången vid Broholm. Ladan på bild togs bort i samband med vägombyggnaden för SAJ -överfarten. Foto Eriksén

(Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105.264)

Karta 1960 över bl a platsen  där SAJ korsade 1870 års Varnhemsväg, Broholm med Rödjan på Sydbillingens nordkant. Rödjan kallades "som gammalt" för "Fästia". Hela området t h om SAJ-banan är  idag ett stort öppet dagbrott, där alla gårdar, hus och gårdsvägar är helt borta. Vid kartans tillkomst fanns tre små hus nära korsningen - 915, 913 och 920 på samma sida som sydbillingen. I dessa bodde vid ingången till 1950-talet banvakt Larssons i 920, Granlunds med bla  barnen Karl-Erik, Nils och Margareta bodde i 915och slutligen Strandell med sin smedja i 913- huset närmast järnvägen, Gustavsberg.

 

Det huset såldes i slutet av 1947 till "Pentagubben" Oskar Johansson, som flytttade in med sin familj. Han byggde på en våning på huset. Han fick namnet "Pentagubben" när han cyklade Sverige-loppet, Haparanda - Ystad. Genom ett vad på Volvo skulle han cykla fortare än Gustav Håkansson, dvs "stålfarfar" och detta lyckades han med. Oskar Johansson bodde tidigare med sin familj i torpet/gården Vasen som ligger sydväst om Skarsjö - se här!

 

Hus 930 på andra sidan och närmast järnvägen hette Solvik och ägdes under 1940 - 50-talet av familjen John och Alice Larsson som hade en egen lägenhet i huset för sig och sina tre barn Kerstin, Birgitta och en son Kent. Därtill hyrde de ut två andra små ettor i huset, bl a till banvakten i Stenberget Gustav Berggrens dotter Elsa med familj, gift Holmberg (Oskar),  med sonen Ingemar Holmberg och en äldre syster Birgitta. Ingemar Holmberg flyttade i sin tur därifrån 1956. Hans föräldrar flyttade under 1960-talet och huset var bebott ända in på 2000-talet, då det eldades upp av Cementa för sitt dagbrott.

 

 

I grannhuset 931, Torshem, bodde husägaren Torsten Gustafsson, ursprungligen från Rödjan, tillsammans med änkan Anna Svensson och hennes barn Alv, Torleif och Lissolle och senare en halvsyster Anna-Lena. I huset fanns också hyresgästerna; Gerd Sörensen (norsk flykting), Erland och Ullabritt Ungström, Evert och Marianne Lundgren (ursprungligen från Våmbskleven), samt John Johansson som sålt Billsgården (där nu Eklunds skrot ligger).

 

 

 

 

 

En bild på Pentagubben, Oskar Johansson från Vasen och sedan boendes i Gustavsberg vid Broholm fr o m 1947.

Han cyklade det s.k. Sverigeloppet, som började i Haparanda och slutade i Ystad. Stålfarfar utklassade tyvärr Pentgubben.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp, 2013)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till sidans topp!

 

FAMILJEN HOLMBERG, HYRESGÄSTER I HUS 9:30 SOLHEM – VID BROHOLM - OCH GRANNE MED SAJ UNDER 1950-TALET

Järnvägsanknytning både hos farfar och mormor till Ingemar Holmberg, Skövde

 

Familjen Holmberg med Oskar Holmberg, Rockwoolarbetare, född 1915, gift med Elsa Berggren född 1915, var alltså hyresgäster till 1 rum och kök i hus 930, Solvik, på 1950 - 60-talet. De var föräldrar till en av uppgiftslämnarna för det här avsnittet, Ingemar Holmberg.

 

Ingemars pappa Oskar har anknytning bakåt i tiden till soldattorpet Björkedalen i Ljungstorp, bomskötare på smalspåret samt att mamma Elsas far och mor var banvaktarparet Gustav och Anna Bergrens i Stenberget - se här!.
**********
Morfar Gustav Berggren var född 20/6 1887 med makan Anna född 1/12 1892. De hade barnen Margit Elisabet 1914, Elsa Kristina 1915 (modern till Ingemar), Harry 1922 - senare busschaufför BTA, Linnea 1923, Astrid 1925, Erik 1927 och Tage 1929 - deras yngste son dog i en drunkningsolycka i augusti 1950 under militärtjänstgöring - se här!

**********
Ingmars far Johan Oskar Holmberg var född 1915-08-27 i Varnhems församling, död 2006-12-18 i Skövde. Tillsammans med makan Elsa hade han barnen Birgitta och Ingemar.
**********
Ingemars fars föräldrar (farfar & farmor):
Sven Hjalmar Holmberg född 11/8 1880 i Varnhem (Ljungstorp) och död 19/12 1965, S:ta Helenagat 6 Skövde, faderlös vid 11 års ålder, stenbrytare, bor i Sandtaget, därefter i Slottet och därefter i Storekullen (arrenderade Fogelströms), gift 1908 22/11 med Augusta Olivia Brandqvist född 1876 18/4 i Borgunda och död 2/4 1936 i Storekullen.

 

Hjalmar Holmberg var också "bomvevare" vid Skaraborgsgatans övergång för SAJ och som sådan skötte han även övergången vid Vasaplan (P4-övergången, som den kallades), samt vände loken som skulle tillbaka till Axvall på vändskivan vid SA's lokstall. Ett arbete som Ingemar minns och även hjälpte till med som ung: "Han satt i en "kur" som stod på höga ben, därifrån vevade han ner bommarna. Efter att tåget kört in på Skövde station fick han ta sig dit gåendes och med handkraft vända hela loket. Jag minns detta väl, jag var med som liten pojke och fick "hjälpa till" att trycka på handtaget så att loket vände sig."

 

"Kuren som farfar satt i var placerad mellan Storgatan (Vasaplan) och Skaraborgsgatan, ungefär 200 m från respektive gata. Kuren var ganska stor och stod på höga pelare så han såg ned på tåget när det passerade. Han skötte bomfällningen med vaierspel, som han vevade stående i kuren. Det var ganska krävande för det var dålig utväxling på spelet. Jag var ju inte så gammal på den tiden, men jag fick försöka i alla fall. Han måste fått kraftiga armar, för det var många tåg som använde banan. Flera tåg kördes till Gullhögen för att hämta cement och många växlingar förekom."

 

De får fem barn:
Sven Roland född 1909 i Sandtaget Varnhem, änkling 7/9 1993, död den 14/11 1993, Skövde
Signe Karolina född 1913 6/4 i Sandtaget
Märta Elisabeth född 1913 6/4 i Sandtaget, gift med Valdemar Levin Eriksson född 1907 24/10, död 1993 3/10 i Karlsborg
Johan Oskar född 1915 i Varnhem, död 18/12 2006 - se ovan!
Karl Albert född 1916, dog endast 24 år gammal år 1940 i en olycka på gården Kyrkebo norr om Varnhem. Han skulle laga en trasig lampa i ladugården och elledningen var dåligt isolerad och han fick ström i sig med dödlig utgång.
**********
Ingemars farfars föräldar (farfarsfar & farfarsmor):
Johan Holmberg född 1857 11/11 i Varnhem död 1891 med hustru Karolina Jonsdotter född 1858 i Varnhem .

Johan tar över soldattorpet Nr: 315 (senare Björkedalen) 1877 efter sin far Sven Andersson Ferm och får namnet Holmberg.
De hade 4 barn;
Sven Hjalmar född 1880
Eugenia född 1882
Carl Ferdinand född 1884 död 1892 vid endast 8 års ålder.
Johan Adolf född 1867

Lina Holmberg flyttar som änka 1891 från Björkedalen till Sandtaget (Sven Olof Lunds hus) och bor där med de små barnen Hjalmar, Eugenia och Johan Adolf.
**********
Ingemars farfars fars föräldrar (farfarsfarfar och farfarsfarmor):
Bodde i soldattorpet 315 Fiskaregården= Björkedalen, Ljungstorp. Sven Andersson Ferm född 1816 4/11 i Gudhem död 1894, avsked 1877 vid 61 års ålder, då sonen Johan tar över soldattorpet och får namnet Holmberg. Ferm flyttar till Vadet under Pickagården, och står då som kyrkväktare. De fick 8 barn, varav Carolina född 1840 dog samma år och August född 1843 bara blev 4 år gammal.

 

(Sammanställningen över Holmbergarna är gjord av Arne Sträng, Ljungstorp ur en del av beskrivningen av soldattorpet - med många uppgifter också från Ingemar Holmberg, Skövde)

Friköpskarta Björkedalen 1918. Lantmäteriet Historiska Kartor Friköpskarta Björkedalen 1918. Lantmäteriet Historiska Kartor

Nr. 315 SOLDATTORP under Stommen, Norra Ving, Höjentorps kompani vid friköpet kallat Björkedalen. Torpet var huvudsakligen under Fiskaregården, Varnhems socken - men hade många olika intressenter - se avskrift av köpekontrakt nedan!

 

Här bodde alltså Sven Andersson Ferm född 1816 4/11 i Gudhem död 1894, avsked 1877 vid 61 års ålder, då sonen Johan tar över soldattorpet och får namnet Holmberg.  Det vill säga Ingemar Holmbergs farfarsfarfar  och Hjalmars (här ovan) far.

 

Soldattorpet låg placerat i Ljungstorp, Skarke socken, eller nuvarande Varnhem. Här har "Ljungstorpsforskarna" funnit 12 soldater och 2 korpraler med namn som: Persson, Vinge, Mane, Sten, Wedelin, Gottbarn, Asp, Perm och Holmberg. Den äldste de funnit var Oluf Persson, vilken blev antagen som soldat år 1678 och tog avsked år 1709. Soldat Olof Sten, född 1753, dog i fangenskap den 1/6 1789. Den siste soldaten här var Carl August Holmberg, född 1866 i Lerdala. Han antogs som soldat år 1891 och tog avsked år 1914.

 

I ett protokoll från allmän gällstämma i Norra Ving den 14 augusti 1916 heter det:

 

"Ordf. anmälde i stämman, att rotemannen för soldatstammen No: 315 vid Höjentorps kompani, Kungl Skaraborgs regemente, däri Stommen Wing är inroterat for 8 koppardaler och äger del endast uti åbyggnaderna men ej i jorden, försålt nämnda stam No: 315 till ett pris af 1500 kronor, hvaraf 500 kr belöper sig på husen å bostället; och som försäljningssumman icke kunde anses för låg, beslöt stämman i dag förorda till den gjorda försäljningen."

 

(Text från "Norra Ving i svunnen tid"; Carl-Eric Fridolfsson)

 

 

 

 

LÄS gärna en avskrift av köpekontraktet från 1918

- "ett soldattorp blir friköpt - många är ägare"!

 

Klicka på filen nedan!

 

Till sidans topp!

FAMILJEN HJALMAR OCH AUGUSTA HOLMBERG STOREKULLEN - HJALMAR SENARE JÄRNVÄGSARBETARE FÖR VGJ (Gamla SAJ) VID BOMVERK I SKÖVDE

 

 

 

 

 

 

Sven Hjalmar Holmberg född 11/8 1880 i Varnhem (Ljungstorp) och död 19/12 1965, S:ta Helenagat 6 Skövde, faderlös vid 11 års ålder, stenbrytare, bor i Sandtaget, därefter i Slottet och därefter i Storekullen (arrenderade Fogelströms), gift 1908 22/11 med Augusta Olivia Brandqvist född 1876 18/4 i Borgunda och död 2/4 1936 i Storekullen. Bild från Storekullen, Ljungstorp, Varnhem - 1930-tal.

 

Under 1940 -talet var Hjalmar bomskötare från "Bomkuren" mellan Vasaplan och Skaraborgsgatan vid den forna SAJ-banan (då VGJ och senare SJ).

 

(Bild 2013 från Sten Holmberg vars far var Sven Holmberg son till Hjalmar och Augusta, via Ingemar Holmberg vars farfar detta också är)

 

 

 

 

 

Här har kopparpannan kommit fram för kaffedrickande i det gröna 1933! Augusta och Hjalmar framför sitt arrendeställe på Storekullen med boningshuset i bakgrunden och med en skymt av ladugården.

 

(Bild från sonsonen Sten Holmberg,Skövde via Ingemar Holmberg, Skövde)

Hjalmar med häst och vagn som han använde när man grävde fram klosterruinen vid Varnhems kyrka. Där var många gravar med skelettdelar som transporterades till en gemensam grav vid nordöstra delen av kyrkogården. I detta arbete var även sönerna Oscar och Sven behjälpliga. Här troligen hemma vid arrendestället i Storekullen vid ladugården.

(Bild från sonsonen Sten Holmberg, via Ingemar Holmberg, Skövde)

Här är en bild av familjen Hjalmar Holmberg, från vänster Karl Albert och Sven, hemma på permission, Märta, mamma Augusta, Oscar, Signe och Svens fästmö, Valborg Johansson. Hjalmar är ju inte med på bilden då han tog fotot. Resegrammofonen är framme och det skall verkligen bli fest i det gröna igen på arrendegården i Storekullen med ladugården i bakgrunden. Bild från före 2/4 1936 då mamma Augusta dör.

(Bild från  sonsonen Sten Holmberg via Ingemar Holmberg,Skövde)

Hjalmar Holmberg med häst och vagn vid vägbygge - utbyggnad av bro vid Varnhemsvägen på Billingen nära Vasen på 1930-talet med SAJ-spåret till vänster i bilden. Spårsvängen in mot Ljungstorp har just påbörjats där den passerar Storekullen, där Hjalmar arrenderade en liten gård.

 

(Bild från Hjalmars dotterson Lennart via Ingemar Holmberg, Skövde 2013)

 

 

 

 

 

 

Från en värld till en helt annan! Hjalmar Holmberg med sin bil, en skinande blank vinröd Hillman på 1950-talet - bilen troligen modell 1951. Från födelsen 1880 har han gjort en tidsresa in i den moderna världen och hade många år kvar till sin död 1965 vid 85 års ålder, nästan 30 år efter sin hustru Augusta. Här tycks det vara campingtur som gäller.

 

 (Bild från Hjalmars dotterson Lennart via Ingemar Holmberg, Skövde 2013)

Hjalmar Holmberg med dottern Signe och dottersonen Lennart (tack för bilder!) vid en utflykt till Simsjön, kanske? Hillman glänser!

 (Bild från Hjalmars dotterson Lennart via Ingemar Holmberg, Skövde 2013)

Från den rätt stora kuren på höga stöttor som skymtar t h i bilden (se pil!), skötte Hjalmar bommarna både för Vasaplan och Skaraborgsgatan under 1940-talet.
Överfart vid Skaraborgsgatan.

 

Sten Holmberg berättar om sin farfar:

 

"Det var min farfar Hjalmar Holmberg som jobbade som bomfällare vid 2 överfarter. En vid Regementet och en överfart 300 meter från banvaktskuren söderut. Båda var linstyrda med var sitt vevparti. Som 12 till 15 åring var jag där ibland och hälsade på Hjalmar och fick veva ner och upp bommarna efter skolan.

 

Jag minns att ibland blev vägbommarna påkörda av fordon och blev avbrutna. Det förekom att fordon blev inne stängda mellan olika bompartier då även SJ hade bommar, vilka var eldrivna inom samma område. Sj hade först enkelspår mellan Göteborg och Stockholm. Västgötabanan/VGJ (tidgare SAJ) hade ett spår. Det var C:a 10 meter emellan dem."

 

 

 

 

 

Så här såg "kuren" ut från vilken Hjalmar skötte bommarna både vid Skaraborgsgatan och Vasaplan. Man kan ana kanslibyggnaden vid P4 i bakgrunden. Byggnaden låg alltså sydost om SAJ-spåret.

 

Hjalmar Holmberg på ett foto från 1940-talet. Under kuren kan man se linorna rakt igenom byggnaden upp till vevarna under tak. Linorna fördelade sig vid marken till både Vasaplan och Skaraborgsgatan. Det var tungt att mekaniskt veva bommarna! En kaminskorsten skvallrar om en kamin för värmen. God utsikt åt alla håll.

 

(Bild från Hjalmars dotterson Lennart via Ingemar Holmberg, Skövde 2013)

 

 

 

 

 

 

 

 

RÖDJAN, SOLHEM OCH TORSHEM - VI ÄR I BROHOLM

De två husen - Solhem och Torshem - på norra sidan av järnvägen vid Broholm på 1950-talet ses på den här bilden samt hus vid Rödjan. SAJ går i grönskan och döljs, liksom järnvägsövergången och de tre andra små stugorna. Varnhemsvägen når stugorna från norr (höger på fotot) och vägen mitt i fotot i en allé av grönska är den äldre södra vägen från Bäckatorp ner till Våmb och som gick vidare till Skövde. Den korsade 1870 års Varnhemsväg nära husen och gick sedan vidare snett upp mot Bäckatorp - se kartan!

(Delförstoring av bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Exproprieringskartan visar hur man byggde om vägen för överfart av järnvägen vid Broholm och ett av de två husen vid platsen  omges av speciell färg i inramning. Framför detta ser det ut som en lite rosaaktig skuggning för ett område som kan ha varit avsett för banvaktsstuga. Ett hus fanns i alla fall på platsen vid 1960 års karta på en tomt  913 - då bebodd av smeden Strandell med sin smedja. Se ekonomiska kartan 1960 här!

Gå till sidans topp!

EN FOTOSAGA FRÅN TORPET RÖDJAN PÅ SYDBILLINGEN MED BROHOLM I BAKGRUNDEN

Mannen (troligen fotografen själv!) och kvinnan i folkdräkt fotograferas med utsikt över Broholm med 1870 års Varnhemsväg som bakgrund vid torpet Rödjan på Sydbillingens nordsida på bilden ovan. Vid delförstoringen t h av bakgrunden med annan exponering kan man knappt skymta SAJ-övergången vid Broholm och de små torpstugorna där nedanför Berget, men de finns där. Foto P. A. Eriksén

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer:  100064)

På en annan av fotografen uppförstorad bild från samma fototillfälle, i början av SAJ's era, kan man se Axvallståget komma dundrande nerför Brandstorpsbacken mot Skövde nära Broholms järnvägsövergång för 1870 års Varnhemsväg. Två torp finns. Man löste man initialt grindvaktfrågan med någon i de röda stugorna som fick bli grindvakt. Paret Larsson i stugan närmast betraktaren här på bilden var i alla fall grindvakter  under en längre tid innan tillfälliga banvakter ordnades från Storekullen och Våmbskleven i slutat av eran. En särskild lite större vaktkur byggdes också för denna lösning. Här har man ännu inte byggt den vaktkur som finns på Vykortsbilden ovan - se här!. Foto Eriksén

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60838:D)

 

Fotografens uppförstoring av föregående bild med stängda grindar för det framrusande Axvallsståget och med 1870 års Varnhemsväg slingrande sig fram över åkrarna med Våmb Skattegården i bakgrunden. Man kan tydligt se spår efter den gamla sträckning av Varnhemsvägen vid järnvägsövergången, där den tidigare gick mer rätt fram och nu har krökts upp mot järnvägen för att få en säkrare överfartsvinkel. Foto Eriksén

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60838:E)

Motivet förskjuts sakta från utsikten över Broholm till det lilla torpet Rödjan med sin mjölkerska - genom en rad delförstoringar av fotografen. Foto Eriksén.

Se närbild över Broholm med tåg här!

(Bilder Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60838:B & A60838:A)

Fotografens egen förstoring av bilden med mjölkerskan på Rödjan första årtiondet på 1900-talet. Foto Eriksén

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60838:C)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SAJ's bro över Bäckatorpsbäcken mellan Broholmen och Våmbskleven. Egon Karlsson på fisketur. Foto pappa Knut Karlsson, banvakt Våmb - copyright/ Kent Friman

 

(Bild från Egon Karlsson, Skövde)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 EKLUNDS BILDELSVERKSAMHET NÄRA BANAN OCH GAMLA VARNHEMSVÄGEN (Klicka här!)

 

Gå till sidans topp!

GAMMALT TORP PÅ BILLINGSKANTEN - KEDDAKÄRRET

Innan SAJ når Våmbskleven och korsas av Brandstorpsvägen så passerar man ett stycke söder om en "lägenhet" på berget som heter Keddakärret. - se karta nedan! Keddakärret var skiftat till Skattegården, Våmb och där fanns ett torp ännu på 1950-talet som kunde visa den allra äldsta tiden. Fotot taget 1953.

 

Albertina Hasselkvists stuga, Keddakärret, Skattegården, Våmb var en stuga från 1700-talet.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105.260)

 

Keddakärret vid gamla Skaravägen längre väster om Bäckatorp är en av flera mindre gårdsenheter kring Billingen som ligger på den f.d. kronoparken Billingen eller på utmark som gränsar till parken. Uppenbarligen har Keddakärret först legat inom Kronoparken som gränsade till Brandstorps inägor fram till in på 1800-talet. Första gången Keddakärret omnämnts i jordeboken var 1795 då det noterades som en äng skatte. Noteringen talar för att det kan bebyggts i sent 1700-tal.

 

(Text från Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012 Våmbs socken, Skövde kommun Catharina Henriksson, Erik Holmström, Maria Norrman Kulturmiljö, Västergötlands museum - kan hämtas via länk nedan!)

 

1779 instenades Kjedde-Kärret med 5 märkta stenar och avskildes från Kronoparken Billingen. Det blev en lägenhet alldeles granne med Skrikhult (idag Bäckatorp) ett soldatorp. Man ser landsvägen mellan Klostret och Skjöfvde gå som idag söder om dessa lägenheter. SE KEDDAKÄRRET på 1960 års karta - klicka här! Det ser ut som om insteningen av själva kärret finns kvar på kartan som lägenhet 110 II.

 

 


Till sidans topp!


BRANDSTORPS HÅLLPLATS - VÅMBSKLEVENS HÅLLPLATS

Uppgiftslämnare till det här avsnittet Verna Andersson, Inger Isaksson, Göte Lundgren, Jan-Erik Holmgren, m fl.

 

Våmbokleven - en äng i Våmbs socken, men nämns inte i dagligt tal. Våmbokleven och Damsmossen nr 1. motsvarar Våmskleven (Våmbskleven), som ursprungligen var en fä-stig, senare en anhalt på järnvägen Skövde -Axvall.  1950 ändrades beteckningarna för de båda enheterna  av länstyrelsen till Våmbskleven nr 1. Förr även kallad Skrikhult eller Fjället.  Platsen för Våmboled borde inte ha legat så långt härifrån i äldre tider, som då var en grind över landsvägen till denna socken, Wåmboled (1767). Ur ortsnamnsregistret)

 

Skrikhult skall enligt sägen ha uppkommit som namn på platsen där S:t Helenas måg blev dödad och som sedan resluterade i mordet på henne själv på väg till Götene, som en hämnd, då släktingarna var övertygade om att hon låg bakom mordet på sin i äktenskapet med hennes dotter våldsamma svärson.

 

I stugan närmast järnvägen, Marieberg, som byggdes efter avstyckning av tomten 1904 bodde här en grindvaktsfamilj Sjögren, där mannen troligen arbetade på något sätt för järnvägen, då han bär sådan uniformsmössa på bilden nedan. Hustrun blev änka 1925 och skötte huset och grindvaktssysslan fram till 1939, då hon flyttade till Stockholm enligt grannarna. 1942 såldes huset till Gunnar Karlsson-Klint som ren privatbostad utan koppling till järnvägen. Då hade den nya grindvakten  fr o m 1939 blivit Astrid Lundgren med sin man Gustav som bosatt sig i huset mitt emot.

 

Det var enligt utsago inte populärt bland folk som bodde här, när namnet ändrades från Brandstorps hållplats till Våmbsklevens anhalt 1916-05-01. Kanske har detta med ovanstående att göra, dvs att namnet inte användes i dagligt tal, medan Brandstorp däremot hade gamla anor i en bybildning - en trakt - och inte bara var en gård efter storskiftet.

 

Familjen Lundgren bodde i det röda huset på vänster sida om järnvägsspåret från Skövde räknat och hållplatsen låg på andra sidan och också på andra sidan av Brandstorpsvägen mitt emot det röda huset som förr var banvaktstuga. De skötte grinden för den här övergången fr o m 1939 tills den fick ljus- och ljudsignaler 1957.

 

"Järnvägens tillkomst lade i många avseenden grunden för den nya tiden i Våmb inte minst för stenindustrins utveckling. År 1904 invigdes Sköfde-Axvalls Järnväg med hållplats vid Våmbskleven. Kalkindustrin var en pådrivande faktor för hållplatsens tillkomst. Järnvägen var i drift till 1961. Idag minner framför allt banvallen och den f.d. hållplatsen om järnvägstrafiken genom Våmb. Befintliga torp och småbruk mellan Keddakärret och Våmbskleven kompletterades med några mindre bostadshus och verksamhetsbyggnader kring hållplatsen. 1900-talets snabbt framväxande motorisering innebar för Våmb att den gamla huvudvägen Skövde-Skara byggdes om med ny dragning troligen på 1930-talet, förbi Våmb och Våmbskleven."

 

("Text ovan från Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012 Våmbs socken, Skövde kommun Catharina Henriksson, Erik Holmström, Maria Norrman Kulturmiljö, Västergötlands museum - kan hämtas via länk nedan!)

Våmbsklevens anhalt någon gång slutet av 1940-talet (kolorerat foto). Gustav och Astrid Lundgren poserar framför anhalten och Astrid håller sin röda grindvaktsflagga - men hon behöver inte längre stoppa tåget med den, eftersom nymodigheten stopprundskivan framför anhalten numera klarade av den saken. Perrongen tycks nyreparerad - gjuten i betong. Skylten "VÅMBSKLEVEN" finns idag på Skövde Stadsmuseum efter att ha suttit på Gustav Lundgrens skjul tills han dog 1965. Ett år efter flyttade Astrid till Skövde och dog sedan 1979.

(Bild från sonen Göte Lundgren)

Några olika biljetter från den sista tågdagen på SAj-banan. En hel enkel från Skövde till Våmbskleven och en halv enkel - det var Elsa Karlsson med dottern Marianne som varit i staden! Samt den särskilda Minnesbiljetten för sista tåget! LSSJ var ett dotterbolag inom VGJ, som övertog SAJ 1935.

(Biljetterna avfotade och tillhandahållna av Inger Isaksson, Våmbskleven, copyright)

Våmbskleven efter spårupptagningen 1963 med tilljämnad cykelbana i grus. På bilden Ungströms garage, Fjället, högst upp på krönet nu helt borta.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 101301)

Samma ställe 2012 och man ser hur landskapet snabbt förändras av människan. Sedan 1950-talet har vägvinkeln över järnvägen (numera cykelbana) förändrats kraftigt och vägen breddats. Grustaget man kan se på 1950-talsbilden har resulterat i krafttigt sänkt markområde norr om järnvägen. Byggnaderna strax norr om järnvägen är helt borta.

Här ett utsnitt ur kartan 1960 för samma avsnitt med kurvan innan ingång till VÅMBSKLEVEN HPL. Här går 1870 års Varnhemsväg upp och möter Brandstorpsvägen men korsar inte SAJ, utan det gör Brandstorspvägen - den Gamla Kungsvägen. Man kan se att riksväg 49 skär igenom 1870 års Varnhemsväg här och där och går över den en längre sträcka. Banans sträckning går vidare förbi torpen fram till nästa vägövergång vid Stenberget.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

 

Till sidans topp!

STUGAN MARIEBERG I VÅMBSKLEVEN

Det lilla huset Marieberg utmed Brandstorpsvägen alldeles granne med och mitt emot Våmbsklevens hållplats och SAJ-banan utanför fönstren i norr. På andra sidan huset på bilden gick spåret alldeles nära. Den första hållplatsen låg på andra sidan vägen mitt emot Marieberg på spårets vänstra sida i riktning från Skövde. När hållplatsen fick namnet Våmbskleven 1916, så flyttades också hållplatsen till andra sidan vägen och på spårets högra sida från Skövde sett.

 

Huset byggdes efter tomtens avsöndring från Larsegården Våmb 1904 och direkt efter järnvägens etablering. August Arvid Sjögren (Johansson) och hans fru Anna Olssson köpte 1916 den 27/11 Marieberg. Han var då järnvägsarbetare och de blev också ett grindvaktspar.

 

1942 såldes huset till Gunnar Karlsson-Klint som ren privatbostad utan koppling till järnvägen.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 100074)

Samma lantmätare, Öhrwall, som exproprierade järnvägen lagfäste också den avsöndring av jordlotten som fanns närmast järnvägen i en kil 1906. Då hade tomten avsöndrades från Våmb Larsegården Nr 9 och blev till Marieberg - senare Våmb 9:14.Den hade troligen enligt kartan då redan bebyggts.

 

Tomten köptes av en A. F. Löf och såldes av en J. B. Nilsson, Anders Larsgården. Där kom också grindvaktsysslan sedan att få sitt boställe.

 

 

Samtidigt avsöndrades från samma gård också den kil som bildats vid järnvägen vid Broholmen som kom att kallas Gustafsberg - senare Våmb 9:13 - klicka här!

Genom dotterdottersonen Jan- Erik Holmgren finns den här bilden av en av de den första grindvaktarna i Våmbskleven. Han var en 23 årig järnvägsarbetare och grindvakt tillsamman med makan fr o m 1916, då de köpte Marieberg. August Arvid Sjögren född 31/8 1868 i Norra Ving - död 19/5 1925 i Våmb.

Ovan också en bild från lite senare i livet på hans hustru (gifta 1892 den 25/11) Anna Sjögren, född Olsson 3/10 1869 - död 17/2 1943. Hennes dödsår är året efter att Gunnar Karlsson-Klint köpte stugan i Våmbskleven. Anna bodde kvar i stugan till 1939, då hon flyttade till en son i Stockholm. Hon hade då varit änka i 14  år. Den hade byggts  om av August och var  köpt av dem sedan tidigt och hette vid avsöndringen Marieberg.

(Bilder från Jan-Erik Holmgren)

 

Barn till August och Anna:

1. Karl Valfrid Sjögren, född 1893 i Skärv
2. Ellen Maria , född 1895 i Skärv (Jan-Eriks mormor), var skriven på Marieberg Larsegården, Våmb 1921 när hon gifte sig
3. Johan Algot , född 1897 i Skärv (vid SJ, bodde i Stockholm) var också järnvägsarbetare vid inflytten i Marieberg 1916, 19 år gammal
4. Tage Olof , 1905 född i Våmb (Tapetserarlärling. Var i Göteborg 1921. Dog i TBC på Stora Ekeberg 1922)

 

Dottern Ellen Sjögren född 6/12 1895 i Skärv död 19/8 1972 på Norra Bergvägen 17 B, Skövde, gifte sig 23/4 1921 med  Gustaf Henning Blom, född 26/9 1893 i Ljusdal död 13/10 1978 i Tomtegården, Skövde. Han bodde i Våmb, och var kalkarbetare i Skövde.

 

Johan (John)  Sjögren, gift med Naimi, flyttade till Stockholm och blev konduktör vid SJ. Bl a utsedd till Sveriges trevligaste konduktör vid tillfälle. Makarna var båda Frälsningsoldater.

 

Bild från http://www.myheritage.se/site-family-tree-146842351/lars-axelsson-slaktens-webplats Bild från http://www.myheritage.se/site-family-tree-146842351/lars-axelsson-slaktens-webplats

Sonen Karl Valfrid Sjögren

Karl Valfrid Sjögren.  
Född: 20 okt 1893
Avled: 1973 (vid ‎~80‏ års ålder)

Hans hustru:
Matilda Alfina Sjögren (född Karlsson) Född: 20 okt 1888 (Dannemora)

Avled: 1956 (vid ‎~68‏ års ålder)


Son:
Göran Sjögren Född: 24 nov 1923
Avled: 31 jan 1998 (vid 74 års ålder)

Dotter:
Solveig Axelsson född Sjögren är i livet (2013-11-14)  och född 1930.



SONEN JOHAN (JOHN) SJÖGREN

Ur Aftonbladet den 29 juli 1956. Sonen till banvaktarparet avslutar sitt arbetsliv med stor artikel i tidiningen när han gick i pension den 28/7 1956, då 60 år gammal.

(Material från Jan-Erik Holmberg, Stockholm)

 

Gå till sidans topp!

STÅLFARFAR PÅ BESÖK I VÅMBSKLEVEN

 

1951 cyklade stålfarfar också genom Våmbskleven och blev uppvaktad av byns ungar alldeles vid korsningen mellan Brandstorpsvägen och 1870 års Varnhemsväg., ett litet stycke nedanför Marieberg. Inger Isaksson, Våmbskleven minns och har namngett - då hette hon själv Inger Karlsson och bodde i Marieberg, den stuga där den första grindvakten hade bott innan hennes far köpte huset 1943. På bilden finns några av barnen Lundgren med, vars mamma och pappa (Astrid och Gustav Lundgren) arbetade som grindvakter vid Våmbskleven. Göran Mattssons föräldrar hittar ni lite längre ner på sidan!

(Foto tillhandahållet av Inger Isaksson, Våmbskleven, 2013 copyright)

 

Bild från www.johannamuseet.se - klicka på bilden! Bild från www.johannamuseet.se - klicka på bilden!

Nils Gustav Håkansson (Gustaf Håkansson[1]), född 15 oktober 1885 i Helsingborgs stadsförsamling, död 9 juni 1987 på Ekerö i Stockholms län, blev rikskänd som Stålfarfar vid 66 års ålder i samband med cykeltävlingen Sverigeloppet.

 

År 1951, vid 66 års ålder, cyklade Håkansson utom tävlan Sverigeloppet från Haparanda till Ystad. På grund av hans höga ålder hade tävlingsledningen vägrat honom att delta - åldersgränsen var 40 år - men han ställde ändå upp och startade från Haparanda en minut efter siste man. Cykelloppet kördes i etapper och medan de tävlande sov, cyklade Håkansson upp till tre dygn i sträck. Under tävlingen presenterades han som "Stålfarfar", ett namn som följt honom sedan slutet av 1940-talet, och på den egentillverkade nummerlappen hade han skrivit en stor nolla. Han fick stor uppmärksamhet i tidningarna och blev en rikskändis när hela svenska folket följde hans färd genom landet.

 

I Söderhamn - efter 156 mils körning- bad polisen honom att låta läkarundersöka sig och det visade att Håkansson var vid god vigör. Efter 6 dagar, 14 timmar och 20 minuter kom han till Ystad - 24 timmar före de tävlande. Där spelade brandkårens paradorkester och Håkansson blev buren i gullstol. Dagen efter fick han möta kungen. Håkansson fick därefter betalt för att ställa upp i annonser och han turnerade länge i landets folkparker och ålderdomshem med sina andliga sånger. Han slog publikrekord på Liseberg och har kallats "världens äldste grammofonartist".

 

År 1959 cyklade Håkansson till Jerusalem för att besöka de heliga platserna. Sina sista cykelturer gjorde han efter att han fyllt 100 år. Han blev 102 år och hustrun Maria, som avled ett år före Håkansson, nästan 105.

 

Paret Håkansson vilar på Kvistofta kyrkogård tillsammans med en tidigt förolyckad son.

 

(Uppgifterna hämtade från Wikipedia - http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_H%C3%A5kansson)

I någon gömma hittade Inger denna skrynkliga originalteckning av Stålfarfar och Pentagubben (Oskar Johansson, Våmb) samt en annan Skövdeprofil. Teckningen användes som förlaga för ett tryck som gjordes till en arrangerad tävling mellan de här tre herrarna på idrottsplatsen Södermalm - inom Volvos personalförening. Då såldes trycket för att ge föreningen inkomster. Bilden visar att Stålfarfar betalar ett vad som Pentagubben slagit med honom. Vadet vanns av Pentagubben! Han fick namnet "Pentagubben" när han cyklade Sverige-loppet, Haparanda - Ystad. Genom ett vad på Volvo skulle han cykla fortare än Gustav Håkansson, dvs "stålfarfar" och detta lyckades han med. Gustav Johansson bodde tidigare med sin familj i torpet/gården Vasen som ligger sydväst om Skarsjö. Med på bilden är också "Pentababyn" Persson.

 

(Bild från Inger Isaksson, Våmbskleven, 2013, copyright)

1951 kunde man på indrottsplatsen på Södermalm följa en komisk tillställning. Här mötte "Stålfarfar" Håkansson "Penta-gubben" Oskar Johansson och "Jätte-babyn" Persson. Dessa hade också kört Haparanda - Ystadsloppet (Sverigeloppet). Nu möttes de i ett rundbanelopp, där "Pentagubben" och "Jättebabyn" promenadåkte efter "Stålfarfar". Fyratusen åskådare betraktade spexet, ett publikrekord som stod sig länge.

(Bild och text ur Billingen längesen Nr 6, 2004, artikel av Alf Brage, Ljungstorp)

 

 

Till sidans topp!

 

GAMLA ÅLDERDOMSHEMMETS TJÄNSTEBOSTADSHUS, VÅMBSKLEVEN - NY GRINDVAKTSBOSTAD
 

Bild från Brandstorpsvägen mot forna Våmbsklevens anhalt. Till vänster huset med tidigare tjänstebostäder för ålderdomshemspersonal och till höger Marieberg alldeles vid SAJ-spåret - tidigare grindvaktsbostad.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 100075)

 

Nu 1960-tal med upptagna spår och cykelbaneskylt uppsatt vid spåret nära Gunnar Karlsson-Klints hus - döpt till Marieberg vid tidigare friköp. Han kom från ett litet torp i Storekullen, nära SAJ-banan, där hans far Fritiof Karlsson bodde kvar. Gunnar bodde sedan infyttningen 1942 i den forna banvaktsstugan, då han köpte huset efter det första banvaktsparet 1904, August Sjöberg  (född 1868 - död 1925) och hans fru Anna (född 1869 och död 1943).  Hustrun Anna, bodde kvar i det friköpta huset som änka och fortsatte som grindvakt då hennes make dog 1925. 1939 flyttade hon möjligen tillfälligt till en son i Stockholm och sålde alltså huset 1942 och dog 1943.

 

Snett emot, i det röda huset t v, Sandtorp, bodde senare grindvaktsparet Gustav Lundgren och hans fru Astrid. Huset hade varit tjänstebostad för dem som arbetade på ett näraliggande ålderdomshem som var rivet redan 1934 när de flyttade dit. De kom närmast från Skövde och Carlsrovägen i en arbetarbostad uthyrd av Durox, där han jobbade. Familjen hade totalt 9 barn, även om alla inte bodde hemma samtidigt. I huset bodde också familjen Lundbäck i en av de två lägenheterna i huset. De hade också sammanlagt tio barn.

 

1939 tog Gustaf Lundgren och hans fru Astrid över efter Anna som grindvakter i samma veva som hon flyttade. Anna var ordinarie grindvakt och Gustaf "extra grindvakt", som det hette. Då hade de sonen Göte sedan 1932 och som flyttade hemifrån 1954 för att senare gifta sig med sin Ulla 1956, då de flyttade till Skultorp och bodde där i 40 år. Han har jobbat på Volvo i många år.

 

De hade en stor telefon inne i rummet och till den ringde stationerna i Skövde och Varnhem när tågen hade avgått därifrån. Två korta signaler och en lång var påringningen. Det gick att svara, men oftast visste de vilken station som ringde och hade tabeller för när tåget skulle angöra Våmbskleven och grindarna skulle vara stängda. Man kunde också ringa till närmaste banvakt och fråga om tåget passerat.

 

Efter att trafiksignaler med ljus hade införts i slutet på 1950-talet tog Astrid Lundgren över ansvaret för Broholm och deras grindar. Efter att Skövde hade ringt cyklade hon ner till Broholm och stängde grindarna efter tabell intill dess att SAJ slutade gå 1961. Trafiksignalerna gav ett obehagligt blinkande i Våmbskleven och blinkade rakt in i deras vardagsrum.

 

Göte Lundgren, sonen, minns 2012-11-21:

 

Att det under 1940 och 1950-talen var en populär tradion att tåget gick tidigt till julottan i Varnhems kyrka med massor av folk. Tåget var ett extra-insatt tåg som stannade i Varnhem. Kyrkbesökarna gick så den ordnade kyrkstigen ner till klosterkyrkan och tåget förde dem tillbaka till Skövde efter julottan.

 

1939 blev den häftig skogsbrand nära Våmbskleven efter ett loks gnistor som riskerade att ta med sig också husen. Det var en stor skogsbrand, men husen klarade sig.

 

När det var stora militärtransporter fick man ha två ånglok som hjälp uppför berget. Ett i fronten och ett som sköt på uppför. Det bakrsta loket vände så vid Skarsjön och återvände till Skövde.

 

Stina med sina kor på Billlingen. Foto från tiden för branden. Stina med sina kor på Billlingen. Foto från tiden för branden.

Alv Svensson, Skövde (granne med SAJ vid Broholm i huset Torshem - tidigare bosatt ovanför Våmbskleven med sina föräldrar) kan 2012-12-16 berätta följande om de två sista företeelserna ovan:

 

"Mina tidigaste minnen i livet överhuvudtaget är när tåget hade antänt skogen vid Våmbskleven på försommaren 1939. Polisen kom och beordrade oss att omedelbart lämna vårt hem som låg i vindriktningen från brandhärden. På vår väg ner mot granngårdarna mötte vi brandmän i blanka hjälmar och utrustade med yxor och spadar för att kunna göra brandgator. En av grannarna, Karl Mattsson, som var från Blekinge kom emot oss, hela tiden ropande: " Steina! Vaurr ärr mein Steina?!" Hans handlingskraftiga hustru Stina hade begett sig ut i skogen för att driva hem korna som gick på bete där. Allt slutade lyckligt; Stina, Karl och korna kunde oskadda återförenas och vi fick också så småningom återvända till vår lilla stuga. Brandområdet vid "Fallet" gav under flera år rika skördar av hallon och smultron."

 

(Bilder från dottersonen Peter Karlsson, Linköping, 2013)

Ung Karl Mattsson - Stinas man (gifta 1935) från Blekinge. Ung Karl Mattsson - Stinas man (gifta 1935) från Blekinge.

"Sommartid hände det ofta att gnistor från tåget (skorstenen och/eller bromsarna) antände gräset på banvallen, vilket föranledde släckningsarbete, men bränderna "gödslade" också marken och det gynnade bl.a. tillgången på smultron, vilken ofta var mycket riklig. Vid något tillfälle ryktades att några ynglingar passat på att "lunta" när tåget redan tänt på en annan plats."

 

"Även under vissa lördagseftermiddagar under krigsåren var tågen extra långa p.g.a. torghandel och de många permittenterna från de militära förbanden i Skövde. Man var därvid tvungen att koppla till ett extra lok som sköt på till Skarsjö. Där kopplades hjälploket av och återvände mot Skövde i tämligen hög hastighet och under ivrigt signalerande. Mina gamla farföräldrar bodde på Östermalm i Skövde och brukade ta tåget till Våmbskleven på lördagseftermiddagen för att hälsa på oss i skogen. De liksom vi var fattiga men de brukade ändå köpa med sig några lakritspipor eller en påse maränger. Vi längtade efter dessa besök och det lilla hjälplokets signalerande var ett glädjande förebud."

 

 

Alv berätttar vidare:

 

"Som barn ( 1936-1945) åkte jag då och då med "SAJ" mellan Skövde och Våmbskleven, eftersom vårt hem låg i skogen c:a 1,5 km NNO om hållplatsen. Min far dog 1942 och 1945 flyttade vi intill Skövde där vi bodde några år, varefter vi flyttade till "Torshem" omedelbart öster om järnvägskorsningen "Broholm" och hade således möjlighet att dagligen iaktta trafiken på "SAJ". 1954 påbörjade jag min militära bana men besökte då och då "Torshem".

 

Till sidans topp!

BENGTSTORP MED KARL OCH STINA MATTSSON - NÄRA VÅMBSKLEVEN OCH SAJ

Tack Inger Karlsson, Skara, dotter till Stina och Karl och född i Bengstorp och mor till Peter och Yvonne Karlsson som hjälpt mig med denna fototidsskildring av ett torp inte långt från järnvägen i Våmbskleven, dess innevånare och deras arbete under åren.

Här ett nyrenoverat torphus upp mot Billingen (renoverat före 1920-talet), Bengstorp, med sina renoverare och innevånare. Troligen blev torpet då tillbyggt med ett rum, fick ny skorsten, nytt tak och ny brädfordring! Det liknar en fullständig ombyggnad av torpet. Torpet blev senare Karl och Stina Mattssons hem vid Våmbskleven. Det var kvar i släktens ägo tills det såldes 2006, 10 år efter Stinas död. Huset är nu rivet och finns bara kvar i minnet hos släktingarna och på dessa bilder! Ladugården finns kvar (2013).

 

Bengtstorp - se karta här! Bengtstorp är gården norr om ordet FJÄLLET på 1960 års karta. Gården FJÄLLET var hemgården. Bengtstorp var alltså gården Fjällets torp innan det friköptes.

 

På bilden från 1928: Karl Mattsson, Johan Olsson och hans hustru Charlotta Olsson och längst t h deras dotter Stina Olsson. Karl och Stina gifte sig 7 år senare 1935, då också dottern Inger föddes.

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

Bild av "hemgården" till torpet Bengtstorp troligen 1930-tal, dvs gården till vänster ett kort stycke ovanför Bengtstorp.

 

Nedanför Bengtstorp ligger gården Fjället, Våmb, som låg alldeles innan svängen in till höger på kartan (klicka här!) och fram till Bengstorp. Då bodde här Axel och Emma Ungström. Axel född 1889 i Valtorp och död i Våmb 1958 och hustrun Emma född Sträng 1885 i Varnhem och död 1966.

 (Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

 

Johan Olof Olssom född 1874 i Götlunda och död 1958 i Bengtstorp. Hustrun Charlotta född Gustafsson 1869 i Lerdala och död 1954 i Våmb 13:16, brevlåda 3257, dvs Bengtstorp. Foto Gustaf Sandlund, Göteborg och Ludwig Ericson, Skövde. Dessa båda är far och mor till Stina Olsson, senare Mattson, som gift med Karl Mattson, 1935. Här är båda i unga år, troligen en tid före bröllopet.

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

 

 

 

Kanske såg de ut så här på sitt bröllop, men det finns inget skrivet vid fotot som dotterdottersonen hittat i deras album. Fotot är taget av en samtida kollega till  den fotograf som fotograferade Charlotta ovan, P. A. Eriksén i Skövde.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stina Mattsson 1920-30-tal framför Bengtstorps östra gavel. Hön är född 1906.

 

 

 

 (Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

 

 

Innan Karl Mattsson kom till Våmb så arbetade han bl a i Skåne. Han var född 1899 i Mörrum och gick i folkskola där. Här en bild från Bosjökloster från 1918. Alltså några år innan han börjar finnas med på foton nära Bengstorp i Våmb. Här till höger i bild och alltså 19 år gammal.

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

 

 

 

 

Karl Mattsson vid Svea Livgarde i Stockholm för militörtjänstgöring  1922. Han återfinns i mitten av den glada skaran.

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

Hos A. Thuné trädgårdsmästare på Rosenbacken i Våmb jobbar Karl Mattsson när han träffar sin Stina första gången. Här andre man från höger i bakre raden.

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

Här tycks det stora arbetsgänget vara i ett av växthusen på Rosenbacken, Våmb, med Karl Mattsson tredje från höger.

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

Här har den blivande svärsonen Karl Mattsson hunnit bli en del av hjälpen kring höskörden på Bengtstorp!

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

Johan och Charlotta framför sin nyrenoverade torpstuga 1928 på väg mot de sextio. Här från väster med ladugården därbakom.

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

 

 

Stina och Karl Mattsson vid höskörden 1930-tal vid Bengtstorp. Det skulle dröja ytterligare några år innan de gifte sig 1935, samma år som dottern Inger föddes.

 

 

Karl Mattsson född 1899 i Mörrum död 1970 gift
1935 med Kristina Charlotta född 1906 död 1997.

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

 

 

 

Stina t v med på trädplantering 1928.

 

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

Karl Mattsson arbetar också på Gullhögen i Våmb och fortfarande är dagbrotten väldigt ytliga. Ser ut som om man här bara fraktar bort matjorden och det översta lagret än så länge. (Överst t v sittande, överst t h till höger och bilden längst ner t v.)

(Bild från dottersonen till Karl och Stina Mattsson, Peter Karlsson, Linköping, 2013)

 

 

 

Till sidans topp!



GRINDVAKTARPARET ASTRID OCH GUSTAV LUNDGREN, VÅMBSKLEVEN

 

 

 

Tidningsurklipp från 26/5 1952.

 

(Klippet från sonen Göte Lundgren, Skövde)

(Ur tidningsartikel 15 maj 1961 - sista augusti samma år gick det sista tåget.)

Ur tidningsartikel september 1961 efter sista tåget.

(Bild från tidningsurklipp från Göte Lundgren, Skövde)

Paret Gustav och Astrid Lundgren 1964, Våmbskleven. Gustav Lundgren, 1899 - 25/6 1965. Från Daretorp, Rådene. Astrid Lundgren född 16/8 1904 - -flytttade 1966 efter makens död till Skövde och dog 1979.

 

Gustav arbetade under sitt arbetsliv på Gullhögen och senare på Durox, men pensionerades på grund av astma. Innan dess körde han ett tag mat från matsalen på P4 till Järnvägsmatsalen i stationshuset i Skövde med hjälp av en cykel med cykelkärra, 1957 - 1960. Han var också extra grindvakt på Skövde Axvalls järnväg i samverkan med sin fru som var ordinarie grindvakt.

(Bild och uppgifter från sonen Göte Lundgren, Skövde)

Spåren tas upp 10 maj 1963 vid Våmbsklevens hållplats med väntkuren vars skylt på taket idag finns på Skövde Stadsmuseum. En hörnsten till byggnaden kan ses ännu idag på platsen (2012). Väntkuren fanns på höger sida från Skövde räknat. Den bytte sida i o m att hållplatsen bytte namn från Brandstorps hållplats 1916-05-01. Foto K G Ljungkvist

(Bild från artikel i Skara Järnvägsblad)

 

Till sidans topp!

 

BRANDSTORPSVÄGEN - EN GAMMAL FÄRDVÄG MELLAN ÖSTER- OCH VÄSTERHAV

"Gamla Skaravägen från Skövde som löper i områdets södra del är en av Skaraborgs viktigaste gamla färdleder, en del av stråket mellan Västerhav och Östersjön, med Skara som medeltida målpunkt. Den har förhistorisk bakgrund och är av mycket stort kommunikationshistoriskt intresse. Vägen hör samman med värdefulla vägsträckor i Varnhem i Skara kommun och ingår även i de välbevarade f.d. fägatusystem kring Billingen som är särskilt viktiga att bevara. Den har en ovanligt stark historisk kontinuitet och är idag en av våra få äldre huvudvägar kring platåbergen som direkt kan förankras i förhistorisk tid p.g.a. närkontakt med fornlämningar i odlingslandskapet. Vägen inramas även av en småskalig bebyggelsemiljö, karaktäristisk för övergångszonen mellan jordbruks- och skogsbygd på 1800-talet. Banvall och hållplats till f.d. Sköfde-Axvalls järnväg från 1904 samt f.d. soldattorp och småbruk på Billingens kronopark förstärker vägens kulturvärden ytterligare."

 

Vid Gamla Skaravägen ligger det f.d. soldattorpet Bäckatorp på ursprungligplats sedan 1600-talet.

Vägen inramas fortfarande av stenmurar och ingår i de viktiga f.d. fägatusystemen kring Billingen.

 

Marianne Brage berättar;
Snett emot Bäckatorp fanns också "Fribergs". Där bodde Ivar Friberg med sin hushållerska, Rut. Modern Hedda hade ett eget litet hus utmed vägen som undantag och lite längre bort låg ladugården utmed vägen. Dessa byggnader köptes liksom alla övriga hus upp av Cementa tidigt och revs.

I högra kanten av bilden fanns ett litet frikyrkokapell, där Marianne gick i söndagsskolan i början av 1950-talet.

Enligt "kulturinventeringen";

"Bäckatorp och Keddakärret har båda stort kulturhistoriskt värde p.g.a. byggnader med välbevarad ursprunglig karaktär som ger en god bild av soldattorps- och småbruksbebyggelse från 1800-talet. De hör till den idag fåtaliga välbevarade agrara bebyggelsen i Våmbs socken. Bäckatorp är av ett särskilt intresse som ett befintligt f.d. soldattorp i ursprungligt läge i kulturlandskapet. Framför allt är de en viktig del i den värdefulla kulturmiljön längs Gamla Skaravägen."

  Till sidans topp!

BÄCKATORP OCH NÅGRA STÄLLEN YTTERLIGARE

Urklipp från Marianne Brage, Vartofta, 2014. Publicerande tidining framgår inte, men troligen SLA. Urklipp från Marianne Brage, Vartofta, 2014. Publicerande tidining framgår inte, men troligen SLA.

Då var det indragen busslinje som upprörde. Sedan dess har Ivar Fribergs alla byggnader på höger sida om vägen också försvunnit inte bara i dimman, utan rivits helt ocj hållet. Lillstugan för Hedda, modern, boningshuset och ladugården som skymtar längst bort i dimman. Järnvägen försvann 1961 och nu planeras ytterligare dagbrott för Cementas stora fabrik upp mot Billingskanten. Cementa äger sedan länge också Bäckatorp. ementa tidigt och revs.

Marianne Brage berättar;

I högra kanten utanför bilden fanns ett litet frikyrkokapell, där Marianne gick i söndagsskolan i början av 1950-talet.

Kerstin Lindberg, tidigare boende i Brandstorp berättar;

"En annan gård som låg litet närmare Våmbskleven var Fribergs - se bild härovan. Från början bodde en syster till min farmor Augusta där. Hon hette Hedda. När hon blev gammal bodde hon i undantagsstugan på samma tomt som gården, då sonen Ivar tog över gården. Ivar var således kusin med min far. Augusta och Hedda hade en tredje syster, Emma, gift Schelander, boende i Våmb. Den fjärde syster , Charlotta bodde i Broddetorp. Alla fyra systrarna hette Brage i efternamn som ogifta och var bördiga från Bjurum.

Det var just i Fribergs hage som det varje år hölls sommarfest i söndagsskolan regi. Då fick man åka lövad skrinda dit och i hagen var det uppdukat saft och bullar på långbord. Ja, var inte det Bullerbyn så vet inte jag...."

Bäckatorp 2012 ligger på ursprunglig plats och bostadshuset bör motsvara det som fanns till soldattorpet på 1880-talet. Exteriören är välbevarad sedan sent 1800-tal, en liten matkällare och en liten utbyggnad har tillkommit på baksidan. Från ca 1930-50 är ett brygghus/hönshus/garage i trä och murad cementsten. En separat jordgrävd källare med kalkstensfront är senare pågjuten. Intill tomten finns den hålväg (fast fornlämning) som är en rest av gamla Skaravägens södra sträckning mot Våmb och vidare in mot Skövde.

Bäckatorp på 1930-talet en hemtrevlig idyll i Våmb utmed den allra äldsta landsvägen till Varnhem. Då bodde här Frida (född 1897) och Karl Johansson (född 1877) som gift sig på lite äldre da'r 1936 efter var sina livsöden. Han jobbade sin aktiva arbetstid på Gullhögen och Frida skötte hemmet i Bäckatorp, Våmb.

(Ur Billingen längesen 1995, artikel av Verna Andersson, Ljungstorp)

 

 

 

Som man förstår av Kulturinventeringen (se nedan) som gjorts på uppdrag av Cementa så hotas alltså Bäckatorp idag av den utvidgning som väntas av Cementas dagbrott. Cementa äger sedan länge torpet utmed vägen.

 

 

 (Ur Billingen längesen 1995, artikel av Verna Andersson, Ljungstorp)

 

Bild från kulturinventeringen 2012 - se nedan! Bild från kulturinventeringen 2012 - se nedan!

 

 

 

 

Mellan Bäckatorp och Keddakärret ringlar Gamla Skaravägen längs ett välbevarat laga skiftespräglat kulturlandskap, med förhistoriska fornlämningar.

 

Marianne Brage berättar;

Vid avfarten på bilden gick vägen in till "Kjellbergs" hus dit Mariannes familj flyttade 1962 och bodde kvar till i början av 1980-talet då de flyttade in till Skövde. Se bild från huset nedan!

 

 

 

 

"Kjellbergs" hus som hyrdes av Yngve och Alva Brage under 1960-1980-talet. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014 "Kjellbergs" hus som hyrdes av Yngve och Alva Brage under 1960-1980-talet. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014

"Kjellbergs hus" - här bosatte sig som hyrande Mariannes föräldrar. Huset finns inte längre kvar.

"Kjellbergs" hus 1960-talet med Yngve och Alva Brage. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014 "Kjellbergs" hus 1960-talet med Yngve och Alva Brage. Bild från Marianne Brage, Vartofta, 2014








Yngve och Alva Brage samt Yngves svägerska Alice, mor till Alf Brage. Hunden hette Ludde.

 

 

 

 

 

 

Gamla Skaravägen har en genuin prägel av en stenmurskantad gammal landsväg som även fungerat som fägata. Mellan Keddakärret och Våmbskleven.

 

 

 

 

Våmbskleven. Korsningen mellan Gamla Skaravägen och den f.d. järnvägens banvall vid det lilla bostadshuset på Våmb 30:191 är ett mycket karaktärsfullt inslag i den värdefulla kulturmiljön.

 

 

 

 

 

 

(Bild och text ovan från Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012 Våmbs socken, Skövde kommun Catharina Henriksson, Erik Holmström, Maria Norrman Kulturmiljö, Västergötlands museum - kan hämtas via länk nedan!)

 

Gå till sidans topp!

Den övre vägen är den gamla Brandstorpsvägen - G:a Kungsvägen - från Bäckatorp går det ner en gammal väg sydost ut mot Våmb kantad med träd och allé och efter korsningen med "Nya Varnhemsvägen" - 1870 års väg - så stöter den på SAJ-spåret. Utmed den vägen låg Larsgården.

 

Längre upp i Brandstorpsbacken ser vi Rosenbacken med sin handelsträdgård, som ägdes av bl a  trädgårdsmästare A. Thuné.                                                             

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

Larsgården ägd av Karl Gustavsson vid tiden för fotot 1938. Här ser man den lilla "landsvägen"  med träd och buskallé som avtagsväg vid Bäckatorp mot Våmb från den allra äldsta Skara- Skövdevägen (Brandstorspvägen), som går utanför bild t h. Gården liksom vägen är nu helt borta i det dagbrott som utvidgats från Gullhögen. Foto AB Flygtrafik, Dals Långed

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145051:1975)

Brobacken och trädgårdsmästare A. Thuné's handelsträdgård 1938. Var beläget utmed Brandstorspvägen i kurvan upp till höger på kartan ovan. Alla byggnaderna nu borta i det dagbrott som utvidgats från Gullhögen. Vägen har flyttats ett långt stycke västerut - till höger på bilden.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145051:1978)

 

VILHELMSRO OCH ROSENBACKEN

Närmare svängen för SAJ mitt emot Svenningsgården låg Vilhelmsro.
 

Margareta Dahlin (dotterdotter till stationsinspektor Otto Rosander, Varnhem) berättar:

Vilhelmsro var huset där min farfar hade sin handelsträdgård och som låg mittemot Svenningsgården. Farfar hette Albert Abrahamsson, född i Norrtälje 1878. Kom som trädgårdsmästare till Rånna 1910, startade sedan eget i Tovatorp, Norra Kyrketorp 1914. Död 1968. Fyra barn, Armand, Nanna, Åke och Per-Erik.

Det var stadsäga 1234 och jag tror att det hade fått namnet Vilhelmsro av Aron Wilhelm Fredholm som ägde Skyttesledet dit det väl hört från början. Har letat förgäves efter uppgift om hur när huset var byggt men det var väl slutet 1800-tal. Farfar ägde Vilhelmsro 1923-43 innan han tog över Rosenbacken. Tror att boningshuset till Svenningsgården redan är nedbrunnet när kartan ritades, bara ladugården är kvar mitt emot Vilhelmsro.

Vilhelmsro 1923 - bild från Margareta Dahlin.

Bild på Skövdes trädgårdsmästare med fruar på Vilhelmsro från slutet av 20-talet. Med en sån kader av odlingsexperter i stan importerades det inga grönsaker minsann! - skriver Margareta Dahlin 2017. I mitten sitter makarna Abrahamsson lite utklädda för tillfället.
 






Bild från Margareta Dahlberg, Varnhem - Albert Abrahamssons sondotter.
 

På den här bilden med bilen, Våmbs droska, sittande vid huset Gustaf Hallberg (farmors far till Ove Rydén), stående från höger Albert, chauffören Tage Fransson, Våmb, Johanna Abrahamsson, Åke Abrahamsson, Per-Erik Abrahamsson.

Margareta berättar om sin farbror som drev Rosenbacken under den sista tiden efter faderns död i januari 1968;
Verksamheten på Rosenbacken fick ett drastisk slut bara några månader senare, den 10 april då Armand förolyckades när han var på väg ner till stan med sin paketcykel. Armands död innebar att farmor inte kunde bo kvar ensam på Rosenbacken, det var alltför omodernt för henne då hon närmade sig de åttio. Farmor flyttade till en lägenhet på Ingegatan i Skövde, samma gata som min pappa Åke och mamma Iris bodde på. Där blev en liten modern lägenhet ledig just då som den så väl behövdes.

Rosenbackens växthus eldhärjades strax därefter och bostadshuset revs. Snart kom grävskoporna och skalade bort matjorden, sedan vidtog schaktning. Rosenbackens era var slut.




 

Makarna Abrahamsson på sin ålders höst vid Vilhelmsro.

Upp mot Billingskanten låg många mindre torp. Detta är Bernhard Mårds stuga i Våmbskleven från en bild tagen 1925.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105272)

 

VÄSTER OM VÅMBSKLEVENS ANHALT - TIDIGARE BRANDSTORPS HÅLLPLATS

SAJ-tåget ett stycke ifrån, men på väg in mot Brandstorps - senare Våmbsklevens - anhalt från Axvallshållet med Billingspasset i bakgrunden. Hela "Kleven" har en öppen landskapsbild som vi inte ser idag. 1870 års Varnhemsväg slingrar sig fram mot nästa överfart vid Stenberget. "Längst bort på Billingens belägna afrösningsjord", som Carl Eliasson, Brogården, Våmb, uttryckte sig om Stenberget 1875. Loket är nr 2, VARNHEM med den kombinerade post- och godsvagnen, två personvagnar och godsvagn. Bild före 1909, då lokets säljs. Kurvan och hållplatsen hade tidigt namn efter trakten Brandstorp, dvs "Brandstorspkurvan" och Brandstorps hållplats".

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103723)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild från sträckan fram mot Stenberget med gårdsöverfart. Loket är ett växellok från 1950-talet.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103705)



















 

TÅGURSPÅRNING NÄRA STENBERGET

Inte alltid gick det som det skulle! Här har lok Nr 2 VARNHEM hamnat på sidan utanför spåret 2 km västerut Våmbskleven nära avtagsvägen till Svarvarebacken före 1909 (då det såldes), dvs även nära Stenberget och dess banvaktsstuga. Bärgningen ombesörjdes av Zackrisson i Skultorp. Omgivningen bekräftar bilden av att området vid tiden inte var särskilt skogbeväxt.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer:  103725)

Gå till sidans topp!

Lok nr 1 SKÖFDE (1902) har här varit behjälplig i att få upp lok nr 2 VARNHEM (1903) ur sin prekära situation - ser ut som styrelsen inspekterar.                                                                                                                                                     

(Bild- rekonstruerad - Skövde Stadsmuseum -  bildnummer: 103726)

 

 BANVAKTSSTUGAN VID STENBERGET & STENBERGETS GÅRD

 

Uppgiftslämnare för avsnittet; Verna Andersson, Arne Sträng, Ljungstorp, Ingemar Holmberg, Skövde, m fl.


Banvaktsstuga Nr 3 från Skövde med adressen Våmb 7 för SAJ's korsning med de båda här sammanförda vägarna över berget - "1870 års Varnhemsväg" och den "gamla Varnhemsvägen" (del av den äldsta Kungsvägen till Axvall och Skara). Ett stycke gick den "nya vägen" i den äldres spår, men T-korsningen dem emellan fick flyttas för en enda överfart, som också då blev mer vinkelrät mot spåret. Gården Stenberget ses skymta t h och var den gård som här fick lämna ifrån sig mark mot ersättning till SAJ-banan vid exproprieringen 1902-1904, bl a ett rejält stycke för denna banvaktsstuga. Banvaktsstugan kallades också för Stenberget efter avstyckningsfastigheten med adress Våmb 7. Järnvägsövergången hade grindar som säkerhetssystem. Foto Nils Ström Falköping

 

(Bild Trafikverket, Sveriges Järnvägsmuseum, www.samlingsportalen.se - bildnummer: Jvm.KBEB03010)

Här samma stuga med bilden tagen från Varnhemsvägen som här korsade SAJ-banan. Lyktförsedda grindar var säkerhetssystemet här som sköttes av grindvakterna. Foto  Nils Ström, Falköping

(Bild Trafikverket, Sveriges Järnvägsmuseum, www.samlingsportalen.se - bildnummer: Jvm.KBEB03011)

Typritning för banvaktsstuga Skövde Axvalls Järnväg godkänd av ordföranden Axel von Matern i februari 1903, ett år före banstart.
 

(Bild från Rasmus Axelsson, avfotograferad med hjälp en digitalkompaktkamera och Riksarkivets stativ i forskarsalen i Arninge 2007, som ett led i examensarbete i byggnadsvård vid Högskolan på Gotland.)

 

 

 

 

 

 

Delförstoring av interiören.

Vid besök hos Gustav Karlssons sonson, Egon Karlsson i Skövde i dec 2012, överlämnades denna tavla till projektet. Tavlan har suttit i hemmet vid Kleven under Gruvesäter så länge Gustav levde och överfördes sedan vidare via sonen Knut Karlsson, banvakt i Våmb till hans son Egon Karlsson.
Den är målad av en signatur A J 1938.

Banvakt SAJ Gustav Karlsson, Våmb Delförstoring Foto 1940-tal av Erland Ullberg, Åkerdal, Ljungstorp, tillhandahållet av Verna Andersson Ljungstorp Banvakt SAJ Gustav Karlsson, Våmb Delförstoring Foto 1940-tal av Erland Ullberg, Åkerdal, Ljungstorp, tillhandahållet av Verna Andersson Ljungstorp

BANVAKTSSTUGAN VID STENBERGET, VÅMB 7
- den förste banvakten Gustav Karlsson med familj.

 

 

Banvakt Gustav Karlsson var den förste av banvakterna i banvaktstugan vid Stenberget. Hans hustru Vilhelmina (Mina kallad) var grindvakt då han jobbade med att underhålla spåren. Han var arbetsledare för det arbetslag som byggde järnvägen 1903 på den här sträckan. Hans son kom sedan att från banvaktsstugan i Våmb vara den som ledde arbetet med att ta upp SAJ-spåren mellan Skövde station och Varnhem - Axvall 1963. Skövdetidningen 1963 kommenterade med: "Far byggde Skövde Axvalls järnväg - sonen river upp rälsen."

 

1945 flyttade familjen till Kleven (under Grufvesäter) nära Ännebäcken, Ljungstorp. Han förblev småbonde eller torpare.  De hade flera barn, bl a sonen Alvar, som troligen saknade tåget så mycket att han i stort sett varje dag cyklade ner till Stenberget. Han brukade sitta vid stenmuren ett stycke upp i backen på Varnhemsvägen. Ibland stod han med båda fingrarna i öronen kanske för att höra tåget i sitt inre. Han hade blivit skadad av mässlingen som liten. De övriga barnen var Fritz (som dog efter några månader), därutöver den äldste sonen som hette Karl, sedan kom Knut, som senare blev banvakt i banvatksstugan i Våmb 1944 - ett år före det att fadern flyttade från Stenberget med familjen, därefter Oskar och sedan Alvar. Flickorna hette Alma, Hedda, Hulda och Hildur - yngst var Elsa.

(Uppgiftslämnare förutom Verna Andersson - också sonsonen Egon Karlsson, Skövde)

 

(Delförstoring av foto med andra järnvägsarbetare; foto Erland Ullberg, Åkerdal, Ljungstorp - fotot från Verna Andersson, Ljungstorp)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lokförare Karl Karlsson, Gustavs äldste son. Foto brodern Knut Karlsson, Våmb - copyright/ Kent Friman

(Bild från sonen till Knut, Egon Karlsson, Skövde 2013)

Tidningsurklipp från Gunborg Ferms samling, Ljungstorp, 2014 Tidningsurklipp från Gunborg Ferms samling, Ljungstorp, 2014






Carl Karlsson på sin ålders höst
- ett tidningsurklipp från Gunborg Ferms samling, Ljungstorp, 2014

Tidningsurklipp från Gunborg Ferms samling, Ljungstorp, 2014 Tidningsurklipp från Gunborg Ferms samling, Ljungstorp, 2014

Carl Karlsson vid en av sina promenader på den gamla järnvägen upp mot Gullhögen från Skövde.

Tidningsurklipp från Gunborg Ferms samling, Ljungstorp, 2014 Klicka på bilden för att läsa texten! Tidningsurklipp från Gunborg Ferms samling, Ljungstorp, 2014 Klicka på bilden för att läsa texten!
"Min far med och byggde järnvägen, jag var den siste lokföraren och min bror Knut var med och rev upp den", säger Carl

Sonen Oskar Karlsson, här med en yngre syster, blev "vattenrallare" vid kraftverksbyggen. Fotot taget framför banvaktsstugan från banvallen med korsande Ljungstorpsväg.

(Bild från brodern Egon Karlsson, Skövde)

Knut Karlsson med brodern Oskar stående på dressinen vid Stenberget från Skövdehållet. Oskar var "vattenrallare" vid olika kraftsverksbyggen. Man kan skymta Varnhemsvägen t h i bild och Stenbergets torpbyggnad t v, samt en del av trädgården för banvaktsstugan. Copyright - Kent Friman

(Bild från sonen Egon Karlsson, Skövde)

 

 

 

 

 

 

 

 

Samma plats med Axvallatåget från Skövdehållet. Foto Knut Karlsson, Våmb - copyright/ Kent Friman

(Bild från sonen Egen Karlsson, Skövde)

Arbetslag med plattform efter lok med Varnhemsvägen t h nära Stenberget på Billingen. Foto Knut Karlsson - copyright/ Kent Friman

(Bild från Egon Karlsson, Skövde)

 

Till sidans topp!
 

GRINDVAKTSPARET GUSTAV OCH ANNA BERGGREN STENBERGETS BANVAKTSSTUGA

Efterträdaren till Gustav Karlsson som banvakt i Stenberget på Billingen var Gustav Sigfrid Berggren med familj - fru Anna och två medflyttade barn och deras äldsta dotter Margit Elisabeths son Rune - född 1934. Familjen flyttade in 1945. Här med fickuret i högsta hugg för att vänta in det annonserade tåget från Ljungstorpshållet, efter att ha talat med banvakten i Ljungstorp. 1950-tal.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: B14649)

 

Gustav Bergren innehade tjänsten tills banan lades ner 1961. Då var han 74 år gammal. Dessförinnan, i augusti 1950, hade "en dag tåget stannat och två uniformsklädda män stigit av (officerare) och väckt uppseende på väg till Berggens med dödsbud; att deras son som var i det militära hade förolyckats, drunknat." Hållplatsen där de steg av, Billingens hpl, låg någon kilometer bort i riktning mot Varnhem, vid Skarsjön, där loken fylldes med vatten efter den tuffa klättringen uppför Billingen i SAJ's egen anläggning, efter att SAJ AB inköpt hela mossen med sjö.

 

Gustav var född 20/6 1887 och Anna 1/12 1892. De hade barnen Margit Elisabet 1914, Elsa Kristina 1915, Harry 1922 - senare busschaufför BTA, Linnea 1923, Astrid 1925, Erik 1927 och Tage 1929 - deras yngste son som dog alltså i en drunkningsolycka i augusti 1950 med bogserbåten Barbara, tillsammans med 9 st andra. Kapten och befälet lät båten köra från Styrsö i storm in mot Göteborg trots avrådan från kollegor och slog genast runt.

 

Billingens hpl, vid Skarsjön, tillkom säkert som ett svar påde petitioner med underskrifter som kom till SAJ's styrelse om en ytterligare hållplats på Billingen. Redan i Maj 1903 - innan banan var öppnad - fick styrelsen, enligt tidningsartikel 9 maj 1903 - se här!, en begäran med många underskrifter "om anordnande af hållplats på Billingen, där den gamla landsvägen stöter till den nuvarande s k nya vägen." Man torde ha menat just vid Stenberget, eftersom Branstorps hpl redan var planerad - där stöter de båda vägarna samman just innan järnvägsövergången, efter expropriation och ritningar. Tidigare stötte de samman en aning mer österut alldeles nära den ladugårdsbyggnad tillhörig Stenberget som försvann med den då gällande korsningen mellan de två vägarna.

 

Eftersom det var en besvärlig vägpassage av järnvägen, var det troligen svårt att tillfredsställa detta krav och en kompromiss kanske blev en hållplats någon km längre bort vid Skarsjön, där man senare också hade kommit att bygga en ny vattenpåfylling för loken. Den hållplatsen kom till 1916. Det fanns ett stort vurm för naturen vid den här tiden och Billingens natur var särskilt eftertraktad för utflykter och strapatser. En hållplats mellan Våmbskleven och Ljungstorp i "vildmarken" kunde på så sätt anordnas och den hamnade exakt 8 000 meter från stoppbocken vid Skövde Järnvägsstation (se tidtabell från 1925 nedan!)

 

Tidtabell från 1925 SAJ. Man kan utläsa hållplatserna och deras belägenhet utmed banan från Skövde räknat (höger eller vänster avstigning- svarta små rektanglar) och avståndet till Skövde station.

(Bild från Stig Lundins historiska hemsida)

Berggren kan konstatera att den här gången verkar allt gå bra!  När ångloken härskade på banan hände det ibland att en bil kanat ner i diket mot spåret, eller andra hinder. DÅ fick Gustav springa mot tågets anskomtsriktning och nypa fast speciellt "knallkrut" på rälsen, så att smällarna överröstade lokets alla ljud och stannade!

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: B145254:464)

Gå till sidans topp!

Gustav Berggren född 20/6 1887 och Anna Berggren 1/12 1892. Fotografi från Studio Kay, Skövde 1956.

(Bild från dottersonen Ingemar Homberg, Skövde)

 

 

Till sidans topp!

Stenberget Våmb 7:7 Delförstoring från foto av banvaktsstugan. Stig Nybergs samlingar. Ägare Kent Friman. Stenberget Våmb 7:7 Delförstoring från foto av banvaktsstugan. Stig Nybergs samlingar. Ägare Kent Friman.

STENBERGETS GÅRD VÅMB 7:7

Gården bakom banvaktsstugan är Våmb Svenningsgården i Våmbs socken, som här sedan "gammalt" hade ett boställe (el. torp) på egen "afrösningsmark" tills man 1863 upplät den mot "arrende" (enligt Hyresförhandlingslagen, hfl) . Den såldes sedan 1875 till "arrendatorn" Carl Eliasson och fastigheten såldes vidare bl a 1931 (enl. Jordeboken). "Lantbrukaren Carl Eliasson, Våmb, ha givet namnet 1863. Mycket stenig jordmån där på Berget Billingen och marken är stenbunden" - står det i orstnamnsregistrets underlagskort.
(Afrösnings- eller utrösningsmark = mark utanför den rösade byn, vilken tidigare var en juridisk enhet med bl a särskilt vägansvar.)

(Ur ortsnamnsregistret; © Institutet för språk och folkminnen: http://www2.sofi.se - sök under rubrik; Bebyggelsenamn: 478 på Stenberget)

"Undertecknad som jemlikt bifogade köpekontrakt utaf egaren till 1/2 mantal Våmb Svenningsgården I Våmb socken af Kåkinds härad på everderlig tid tillhandlat mig hemmandet längst bort på Billingens belägna afrösningsjord." - citat från skrivelse från Carl Eliasson (se nedan!)

Vid tiden för expropriationen 1904 var fortfarande ägaren satt till Karl Eliasson i dokumentet. Efterträdare var Andersons med familj - i folkmun "Huttens" kallade. Det är möjligt att "di gamle" Anderssons förvärvade fastigheten 1931. År 1941 skapades ett servitut för villa inom fastigheten, kanske tänkt för "di gamle", samtidigt med en gränsbestämning. 1946 förvärvade sonen Erik fastigheten, efter faderns död. Fastigheten hette Våmb Svenningsgården 7:7 fram till 1964-12-30. Idag Skövde Våmb 30:214.

(Källa lantmäterihandlingar)

FAMILJEN ANDERSSON I STENBERGET


"Di gamle": Anton Emil Andersson f 2/5 1865 i Skallmeja - död 18/2 1946 i Svenningsgården 7:7 Stenberget i Våmb
Gift 1888 med Inga Maria/Maja Hedberg f 29/3 1862 i Bolum - död 18/2 1942 i Stenberget Våmb
Barn:
1. Anna Josefina Andersson, f 1889 i Hangelösa - d 1951 i Stenberget, Våmb, ogift
2. Beda Karolina Berg f 1896 i Rådene - d 1976 i Hällekis, Österplana församling, gift m Johan Ivar Berg f 1889 d 1972.
Deras son Evert Petter Berg f 1934 - d 1983 i Ljungskile gm Kerstin Viola Linnea f 1937 - d 2009 i Udddevalla
3. Anders f o d i Brunnhem 1899
4. Erik Hilmer Erling Andersson f 1901 i Brunnhem - d 1990, vid sin död skriv. på församl. bor hos sonen Bengt i Igelstorp.
5. Gunnar f o d i Brunnhem 1905

Erik övertog Stenberget efter föräldrarna, 1946, gift med Signe f 1906 i Berg - d 1975 i Stenberget Våmb.
Deras barn:
1. Bengt Andersson f 1937, lantbrukare i Igelstorp, Kristinetorp, Sventorp.
2. Birgitta Andersson
3. Sten-Olof Andersson
(Källor: Folkbokföringen, kyrkoböcker o muntliga traditioner (Framtaget av Arne Sträng, Ljungstorp)


FÖRSÄLJNINGEN AV "AFRÖSNINGSMARKEN" STENBERGET 1875

Avskrift; Aktnr 37, 1875   KÖPEKONTRAKT

 

 

Till Carl August Eliesson i Brogården Våmb upplåter och försäljer jag min egande afrösningsjord lydande under 1/2 mantal Svenningsgården Våmb belägen emellan Hofmansgårdens och Kjellbergs afrösningar mot följande villkor:

 

1.)       Tillträdet sker den 14 nästa mars

 

2.) Köpesumman är bestämd till ettusenfemhundra kronor, derå en ladugård, som finnes qvar i Hofmansgården ingår i denna summa och får av köparen afhämtas vid tillträdesdagen.

 

3.)     Vid tillträdesdagen eller den 14 nästa mars, skall köparen till mig betala Ettusen kronor. Resten den 14 mars 1877, dock utan  ränta, men skulle inte köparen kunna uppfylla 2dra köpeskillingen på uppgjord dag, skall ränta erläggas derefter.

 

4.)    Köparen eger på egen bekostnad låta skattlägga nämnda afrösningsjord med skyldighet att till gården betala de skatter som en blifvande kommitté kommer att bestämma.

   

5.)    Köparen får ej låta anteckna detta kontrakt i hufvudgården, men deremot förbinder sig säljaren att om gården skulle öfvergå i annan hand, undantaga ifrågavarande afrösningsjord för all framtid.

 

Sålunda öfverenskommit som skedde i 

Skövde den 12 oktober 1874

A. Kronlund

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  

 

Rätt avskrivet betygar: Mariestad i lantmäterikontoret dec 22 oktober 1920, Hjalmar Siewerts

 

Inkom den 24 mars 1875.

No 47 år 1875     Den 12 maj 1875 utslag No 37

Till Kongl: Majts Befallningshavande i Skaraborgs län

 

      Undertecknad som jemlikt bifogade köptekontrakt utaf egaren till 1/2 mantal Våmb Svenningsgården I Våmb socken af Kåkinds härad på everderlig tid tillhandlat mig hemmandet längst bort på Billingens belägna afrösningsjord, får härmed vördsammast anhålla att Kongl. Majts Befallningshavande täcktes ej mindre fastställa denna afsöndring än jemväl bestämma årliga afgälden derfor i enlighet med det förslag ortens uppbördsförvaltning avgifvit.

Carl Aug Elieson

(Lantmäteriet Historiska kartor)

Gå till sidans topp!

SAJ EXPROPRIERINGEN AV STENBERGET

1902-04 års exproprieringskarta för SAJ-banan vid Stenberget. Det svagt rosa är exproprieringsmark.  Våmbobäckens början - här Skarsjöbäcken - slingrar sig i det tänkta banområdet   och 1870 års Varnhemsväg är streckad. Man ser ocskå nysträckningen för den allra äldsta Varnhemsvägen genom Ljungstorp med siffran  6 (exproprierad för ny vägstump istället för den vid siffran 1 som stängdes av).

(Lantmäteriet Historiska kartor)

 

Följande kan noteras i samband med exproprieringskartan:

Stenberget behandlades som en självständig fastighet i dokumenten med beteckningen Våmb 7:20.

"Lägenheten" Stenberget var avsöndrad från Sveningsgården (med ett "n" = Sven - ingsgården)

"Ägaren" noterades till Karl Eliasson. Samma man som i ortsnamnsregistret konstateras "ha givet namnet 1863 - lantbrukaren Carl Eliasson, Våmb".

 

Av kartan kan man se att vid ena siffran 2, har man gjort uttag för en banvaktsstuga, mellan"1870 års Varnhemsväg" och den "gamla Varnhemsvägen" över Ljungstorp, vilken hade sin avtagsväg något mer mot Skövde till än den nu planerade järnvägsövergången, som på sätt blev gemensam för de båda vägarna. Den äldre vägkorsningen syns underliggande i kartan, så att området med nummer 2 blev en liten "ö" mellan "gamla" och "nya" Varnhemsvägen. På kartan ser man alltså att man bygger om 1870 års Varnhemsväg något för att få en rätare vinkel på överfarten, samt drar man om den "gamla" Varnhemsvägen så att den går ner över samma överfart. Vägstumpen vid 1. (tillsammans med ladugården) finns med som exproprierad i handlingarna och togs alltså bort. Man måste då ha låtit bygga en ny ladugård lite längre från spåret.

 

 

Från Stenberget exproprierades följande mark för att bygga SAJ-banan:

 

Text:
"Lägenheten Stenberget Karl Eliasson - afrösning? från Sveningsgården"


Nr 1 (på kartan) Äng 1,10 ar Nr 2 Skogsmark 11,10 ar
Nr 3 Skogsmark 26,00 ar
Nr 4 Skogsmark 1,20 ar
Nr 5 Väg 4,20 ar/
Nr 6 Skogsmark ny 1,84 ar Nr 7 Skogsmark ny 1,00 ar.

 

Summa: 58,64 ar togs från gården Stenberget, Våmb 7:20 (står det).


(Lantmäteriet Historiska kartor)

För detta kvitterade lantbrukaren Carl Eliasson ut 219 riksdaler och 72 öre från Skövde -Axvalls Jernvägsaktiebolag. Antagligen en inte oansenlig summa för tiden.

Ekonomisk karta 1960. Så här kan man säga att resultatet blev. Det som tillkommit är den 1960 just nydragna riksväg 49. De båda gamla Varnhemsvägarna syns här tydligt och hur de drogs över järnvägen. Banvaktsstugan är utmärkt med BV.                                                                               

(Lantmäteriet Historiska kartor)

Så här såg det ut före SAJ på generalstabskartan från 1891. Den allra äldsta Varnhemsvägen (svart vägmarkering) går här gemensamt med 1870 års Varnhemsväg (gul vägmarkering) en sträcka fram till just Stenberget.

(Lantmäteriet Historiska kartor)

När man sedan ritade in järnvägen 1905, så kom Brandstorps hållplats att hamna vid Stenberget, och inte vid det som sedan blev Våmbsklevens hpl, som man kan tolka det.  (Från Vykort)

Gå till sidans topp!

VÄGEN TILL LJUNGSTORP - GAMLA KUNGSVÄGEN

Klicka på kartan för att få den mindre! Klicka på kartan för att få den mindre!

En rolig karta från 1771 som beskriver "En Måsse Gröne Walls - Råsen" kallad. Mossen ligger utmed landsvägen mellan Skara och Skövde på Billingen med Kronoparken Billingen "som gränsar alt härintill". Platsen är öster om Prästtorpet som finns än idag utmed Ljungstorpsvägen ett stycke från Stenberget.

(Karta Lantmäteriets Historiska Kartor)

Nedanstående text finns på kartan:

 

Den beskriver ett möte mellan lantmätaren, 3 nämndemän, Kronoheijderidaren som bevakade för Kungl Maj:t och Kronan, sökanden själv och samtliga Våmbs ogina bymän, vilka hade protesterat mot denna avstyckning. En inte liten samling av beslutskraftiga herrar!

 

Allt handlar om att vice Postmästaren i Skövde ansökt om att få utöka sitt svaga Kronorusthåll (Hofmansgården, Våmb?) med att odla upp en mosse på berget nära Prästtorp och bönderna i Våmb har gått däremot, då de har sin Byahästhage som allmänning nära.

 

År 1771 den 7de Junii, i anledning av Konungens Höga Befallningshafvandes under den 11te sidstledene Maji utfärdade remissorial resolution, instäldte sig, efter föregången laga Kungdgjörelse, undertecknad Landtmätare, med Nämndemännen Wälförständige Anders Arfvidsson i Hene, Lars Andersson i Nedergården Wåmb och Carl Jonson i Kväntorp, wid krono Rusthållet Hofmansgården, uti Skaraborgs Höfdingedöme, Kåkinds Härad, Wåmbs sochn och By, at på Charta aftaga, instena och beskrifva en på Kronoparken Billingen någorlunda Wäster om Våmbs Byes Hästhage, Samt Öster från hemmanet Prästetorpet intil Landsvägen som går emillan Skjöfvde och Skara Städer belägen Måsse, GröneWalls Råsen kallad, som vice Postmästaren i Skjöfde Högacktad Herr Pehr Ljunggren Sökt at under nämde sitt Svaga Krono Rusthåll få inhägna och til äng upodla.

 

Närvarande härvid, til bevåkande af Kongl. Majists och Kronoheijderidaren Wälbetrodde Herr Johan Moberg, begge enligt Konungens Höga Befattningshafvandes Skrifteliga ordres af den 18 nästwesine Maji, Samt jemte sökanden, såsom interessenter uti Betet, Samtlige Wåmbs Bijemän, hvilka til större delen wäl i början emot thenna upodling anförde protest, som dock, sedan måssen blifvit besiktigad och befunnen icke allena af en ringa storlek, utan ock, oachtad en nu så långvarig torka, så djup och sank, at man ej utan svårighet theröfver kunde framkomma, och således intet kreatur der kunde taga något bete, af de Häste lämnad blef. Kunnandes ock för öfrigit, då måssen til betande befants onyttig och obrukbar, ingen dugelig Skog igenom dess upodling bli skadad, men Kongl Majt sts och Kronan therigenom tillflyta någon inkomst och ett svagt Hemman vinna något understöd, på en sådan Prostest intet afseende hafvas, utan blef thenna Måsse, som i synnerhet mot Sder och mitt uti  genom Kjällsog är mycket sank och djup, til gräsbottn bestående af Starr och Granbuskar, samt til innehåll 3 tunneland och 4 kappeland, uti allas närvaro på Charta lagd, och från Kronoparken med följande märken afskild:

 

Till sidans topp!



SKARSJÖN, SKARSJÖMOSSEN OCH SKARSJÖBÄCKEN - BILLINGENS HÅLLPLATS

Karta 1960 med järnvägskorsningen för gamla vägen mellan Skara och Skövde just vid sifforna 255,36. Billingens hållplats låg nära denna plats tillsammans med vattenupptagn ingsmöjlighet för ångloken. Karta 1960 med järnvägskorsningen för gamla vägen mellan Skara och Skövde just vid sifforna 255,36. Billingens hållplats låg nära denna plats tillsammans med vattenupptagn ingsmöjlighet för ångloken.

Kartan över Skarsjömosse, Skarsjön och Skarsjöbäcken rinnandes österut som senare övergår i Våmbobäcken.
 

Vattnet till ånglokens pannor var från början ett stort problem eftersom vattnet var av mycket dålig kvalité. För att förbättra detta köpte SAJ 1922 ett stort markområde på Billingen. Området innehöll en tjärn, Skarsjön, med bra vatten i anslutning till huvudspåret. Ångloken försågs med så kallade ångelevatorer vilket möjliggjorde att loken kunde stanna vid tjärnen och själva suga upp vattnet och fylla på sina förråd.

(Text från Rolf Sten, www.historiskt.nu)

 

Då skapades också den Hållplats på Billingen som tidigare efterfrågats genom petition när järnvägen byggdes. Den namnades i tidtabellen till Billings hållplats, 8 km från Skövde station. Naturivrarna ville gärna direkt kunna komma ut på bergets "vildaste" del för att njuta den orörda naturen med promenader och så fanns här en hel del boende utmed Ljungstorpsvägen som hade närmare hit än till hållplatsen i Ljungstorp, lite på andra sidan "höjderna".

 

Brobeck, Skövde, född 1867:

"Det fanns ett vattten på berget. Skagsjö (Skarsjö) kallas det. Där intill låg ett ställe kallat Kakes. Det var förfärligt farligt att resa där förbi, när det var mörkt, för di la ut rep och järntråd på vägen och plundrade folk. Diligensen gick Hjo- Skövde-Skara. De bytte hästar i Skövde å Varnhem. Det var en gul kupé. På 1870-talet var länsman Kämpe ute efter tattare som stulit. Han for till Kakes. Med hade han en skjutspojke. Han drog revolvern och gick in i stugan. Det var sju karlar därinne. En hittade han i källaren under golvet, en under mederna till en binge, en i skrostenen och så vidare. Han lade handbojor på dem. När de kom ut sa en stor svart gubbe: 'Hade vi vetat att du bara hade en pojke med dej skulle du ente stått här nu!'.

"Kakes" i kakelierna är Carlstorp i Skarsjöliderna.

(Ur Billingen längesen, 2000, Verna Anderson, Arne "Skultorparn" Andersson och Alf Brage,Ljungstorp, m fl.)

 

På expropriationskartan 1902-04 står beteckningen "Skacksjömossen intäkt" och i underlaget för akvarellen som använts, står det med blyerts "Skarsjömossen" på samma karta. Mossen har haft en rad olika uttal som sedan ibland följt med ner i skrift. På karta från 1815 har Skarsjön namnats med "Skara sjön" - se här!

En bländande vacker bild av Skarsjön 2014! Fotograf Maria Terese Jarlvi, Skövde

Klicka på kartan för större bild! Klicka på kartan för större bild!

Häradsekonomiska kartan från 1877 ger följande bild av de båda vägarna vid Stenberget, som är utmärkt med ett "T."  för torp, eftersom det inte tillräckligt länge varit en egen fastighetsenhet för att ha hunnit in på kartan. Torpet som också är utmärkt som litet hus på kartan ligger precis där Gamla Varnhemsvägen över Ljungstorp och nya Varnhemsvägen från 1870 åter delar sig .1875 köpte Carl Elieson torpet under Västra Svenningsgården 7:7 och fastigheten fick egna gränser. Broddetorps Sockens Skogsvaktarbostad är belägen mitt emot Skarsjömosse och mellan de båda vägarna på den norra sidan  av 1870 års Varnhemsväg som går i norra bergskanten utmed mossen innan den svänger över en del av densamma.                                                                    

(Karta från Lantmäteriet Historiska Kartor)

Mariestads veckoblad 2 januari 1869:

VARNING! - De som ämna passera den nyanlagda vägen mellan Sköfde och Klostrets Gästgifvaregård (Varnhem) böra undvika det nattetid i anseende dertill att flere personer för en kort tid sedan blifvit rånade. Såsom exempel må anföras att en kringvandrande handlare blef på nämnde väg rånad på allt sitt gods och sina penningar. Samma missöde träffade ock en på resa till Sköfde för att hämta sin son. Alltså är det nödigt att man antingen förser sig med vapen eller inställer resan nattetid på denna farliga väg.

(Texten ingår en serie böcker "Billingen längesen" av Verna Andersson, Arne "Skultorparn" Andersson och Alf Brage - den fjärde boken, år 2000; Förlag Verna Anderssson & Alf Brage)

Varnhemsvägen vid Skarsjömosse:

Anna Andersson, Våmb, född 1850:

I början av 1800-talet: "Om det blev mörkt på hemväg från skogsarbetet tände man törestickor och kastade mot vargarna, som ville åt hästarna. På mossen vid Skarsjön slog sällan fel, utan där var sådana tjutande djur. Inga djur betade på berget, endast på sluttningarna."


(Texten ingår en serie böcker "Billingen längesen" av Verna Andersson, Arne "Skultorparn" Andersson och Alf Brage - den fjärde boken, år 2000; Förlag Verna Anderssson & Alf Brage)

SAJ - rallarna nära Skarsjön och Stenberget sommaren 1903 med loket F.U. Von Essen köpt 1902 som byggnadslok från Hjo-Stenstorps Järnvägsaktiebolag. Loket byggdes 1875 av Kristinehamns mekaniska verkstad, såldes av SAJ 1905 till DONJ och hamnade senare hos Sulfit AB Ljusnan innan det skrotades 1930.
Bild och info finns också på www.hsj.se (Hjo-Stenstorps Järnväg) under rubriken Lok.

 

Bilden är tagen ca 400 meter från banvaktsstugan vid Stenberget mot Billingens hpl (Varnhemshållet) med fastigheten Åsabacken - tidigare Skarsjöliden -se 1960 års karta ovan - och ännu tidigare Broddetorps sockens skogvaktarbostad  på 1877 års karta - uppe i sluttningen på berget ett stycke ovan 1870 års Varnhemsväg som gick ganska parallellt med SAJ-spåret och inte syns på bilden. Ladugården på bilden låg farligt nära järnvägsstakningen.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: B14790)

Olycka vid Skarsjö mellan rälsbuss och lastbil 1950-tal i korsningen med Varnhemsvägen. Då fanns ljussignaler för trafikreglering. Vägen korsade  SAJ-banan ungefär mitt på mossen längdledes utmed kanten på berget. Vägen fortsatte sedan mot Skövde uppåt i en liten sväng upp mot Skarsjöliden och sedan ner igen mot ny järnvägskorsning vid Stenberget.

"R
älsbussen är en mycket typisk Hilding Carlsson, med det uppfällbara bagageräcket i framändan. De var som jag minns det alltid gula, med en grön rand och silverfärgat eller grått tak. Lastbilen är en Volvo "rundnos", av den mindre plåten på kylaren att döma med dieselmotor. Dieselmotorn blev mera allmän på 50-talets början, tidigare gällde bensin- eller Hesselmanmotor, en mindre lyckad bastard mellan bensin- och dieselmotor. Ett öknamn på den var Djävelman.
"

(Berättat av Stig-Arne Jacobsson, Skövde, 2014)

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103699)

 

Här förbereder man upplyft på spåret igen! Observera karbidlampan som arbetsbelysning. Foto Knut Karlsson, Våmb - copyright/ Kent Friman

(Bild från Egon Karlsson, Skövde)

Sent på kvällen har man ännu inte fått undan trafikbilen som orsakade olyckan eller tågsetet! Såvitt man idag kommer ihåg, så skadades ingen allvarligt! Foto Knut Karlsson, Våmb - copyright/ Kent Friman

(Bild från Egon Karlsson, Skövde)

 

Gå till sidans topp!


OTERÖNA/ OTTERÖNA - ETT TORP PÅ EN "Ö" I SKARSJÖMOSSEN TILLHÖRIGT STENSTORPS SOCKEN SAJ-BANAN STAKADES RAKT GENOM LADUGÅRDEN - SENARE ETT KOLARSTÄLLE MED MYSTIK

Häradsekonomiska kartan 1877 med markering för var Oteröna/Otteröna, tillhörande Stenstorps socken, troligen låg längst ner t v. En bergsknalle (fjället) som stack upp ur den omgivande mossmarken i den allra västligaste delen av Skarsjöområdet. På marken låg ett torp under Stenstorps socken som hade Lars Nilsson med familj som inhyseshjon.

Arne Sträng, Ljungstorp undersöker 1998 de rester av stenmurar och stensamlingar som finns kvar efter det gamla torpet Otteröna. Foto Verna Andersson, Ljungstorp copyright

 

Texten om "Lars på metten" med familj PÅ OTERÖNA nedan bygger på texter av Verna Andersson, Ljungstorp:

 

Johan Apell föddes 1895 och dog 1992. Bodde senare under sitt liv i Melltorp, Ljungstorp. Han föddes på Grönemad vid Lerdalavägen, Skövde och det var därifrån han kom med sin far och mor med häst och vagn på väg till Axvall. Året var 1902 och de åkte vägen över berget Billingen som numera gick över Skarsjöområdet, efter att "nye vägen" var klar runt 1870. Väl komna till Skarsjö fick de se att det var nedsatt pinnar över berget med ca 20 meters mellanrum och däremellan ett slags stickor.

 

Att en järnväg skulle byggas över berget visste Johans far och han sa:

"Titta där nu sa i få se! Där har di stakat för bana rakt igenom lagårn hos 'Larsa på metten!'

 

En direktöverföring - muntlig tradition - om starten på banan över Billingen. Johan var alltså med och fick se starten på byggandet av Skövde Axvalls Järnväg. I Skara Tidning 1902-01-22 kunde man läsa att "stakningen beräknas komma igång om 8 dagar." Lite längre fram på våren gjorde alltså Johan resan med sina föräldrar och fick syn på hur man gjort.

 

"Larsa på metten" var ett ställe som låg nära Skarsjön i Skarsjömossen på Billingen.

 

Genom arkivsökning har Verna Andersson och Arne Sträng kunnat visa att "Lars på metten" är Lars Nilsson med familj som flyttade in den 24/10 1871 på "Billingen" (senare står det Billingen Otteröna) - ett torp på Billingen vid Skarsjön som enligt ortsnamnsregistret hörde till Stenstorps socken. Vilket också bekräftas av Häradsekonomiska kartan från 1877. Det var alltså deras ladugård som nu kom att hamna mitt i vägen för järnvägens framfart över Billingen mot Axvall.

 

Otvivelaktigt har familjen flyttat in på Otteröna 24/10 1871 i torpet under Stenstorps socken -  de har bott på olika ställen i området kring Svarvarebacken, Djäknekrogen, Storekullen och Billingen Otteröna. Anknytningen till Djäknekrogen har troligen gett upphov till de anteckningar som finns hos Gunnar Linde om krog på Otteröna. Några officella dokument om krogverksamhet vid Oteröna har nu inte kunnat hittats.

 

Möljligen var 1870 års vägbygge en nödvändig förutsättning för att det skulle kunna finnas ett torp här - eller åtminstone verkar det sammanfalla med att Lars Nilsson flyttade hit - att vägen fanns alldeles runt knuten vid foten av Oteröna, den bergknalle som ligger en bit från torpet Vasen och vid västra delen av Skarsjömosse - väster om Skarsjön (Skara Sjön enligt karta 1841).

 

Det tycks också vara så att järnvägens framdragning 1903 kom att bli slutet på torpets historia och siste man att lämna torpet var yngste sonen Adolf Teodor som alltså är den siste på Oteröna enligt officiella dokument. Han lämnar torpet den 20/6 1903 då han far iväg till Amerika. Strax därefter river alltså Skövde Axvalls Järnväg ladugården som står ivägen. När torpstugan slutligen jämnas med marken är något oklart - i stort sett alla lämningar försvann dock när den nya riksväg 49 byggdes under andra halvan av 1950-talet.

 

Sida med Familjen Nillsons ("Larsa på metten") uppgifter om födelse, död och boende genom tiderna - se här!

 

***********************************************************************************************************************************************************

Gå till sidans topp!

"SPIONEN VID OTERÖNA" UNDER 1940-TALET - SEDD FRÅN TÅGET OCH 1870 ÅRS VARNHEMSVÄG

KOLUGN OCH MILOR FÖR GENGASKOL

Ljungstorpstraditionen talar också om senare vistelse och verksamhet vid Otteröna - berättar Verna:

(Ur Varnhemsbygden år 2000 - hembygdsskrift för Skarke-Varnhems Hembygdsförening)

 

"Det rök ur skogen vid Otteröna uppe på Billingen vid vägen mellan Skara och Skövde. Nästan som när Lars på Metten bodde på Otteröna. Flera hade sett röken. Men nu var det 1940-tal och Lars på Metten var borta sedan länge. Det var krig i världen och det pågick mycket i hemlighet ute i bygderna. Folk uppmanades i radio att inte i onödan tala om personer och händelser som de kände till. Det skulle kunna hjälpa fienden. Folk var vaksamma. De såg röken över skogen och de undrade vad som pågick där. Vem hade tänt elden? Men man frågade inte. Jo, någon hade sett en figur där."

 

- "Han var svartmuskig, berättade Ame "Skultorparn" Andersson. Vi ungdomar vågade oss inte dit. Vi hade hört att det var en rysk spion och det var man rädd för vid den här tiden. Långt senare, när "den ryska spionen" hade flyttat, hittade Ame en mängd rostiga och trasiga krukor av plåt uppe vid Otteröna. Ett 30-tal krukor, 20-25-liters. Arnes uppfattning var att han använt dessa krukor i samband med tjärbränning"

 

Gunnar Andersson, Skövde - tidigare banvakt i Ljungstorp berättar:

 

- "Jag minns honom, säger Gunnar. Jag var uppe hos honom då när jag jobbade på järnvägen Det var i början på 40-talet. Han var tystlåten och svart av röken, så man såg knappt hur han såg ut och han sa inget om varför han var där. Han var inte så intresserad av att någon kom dit, han såg nog helst att ingen hälsade på. Han var väl några år äldre än jag, kanske i 40-årsåldern då. Dom sa att han skulle vara rysk spion, men det var han väl inte. Men något konstigt var det. Han var nog alltid ensam och han var väl där en tre, fyra år under kriget. Jag blir inte klok på vad det var för en. Och han kunde ju inte leva på kolningen. Så mycket kolade han inte. Det var inte så stora milor. Kojan och milorna låg uppe på den plana marken ovanför klippoma."

 

Erland Ullberg i Ljungstorp arbetade också på järnvagen under 1940-talet. Det reparationslag som han ingick i arbetade på linjen Skövde - Skarsjö. Han hade minnen från platsen.

 

Erland Ullberg, Ljungstorp:

 

- "Jag minns inte honom, men jag såg ugnen. Den var murad på en yta av 3-4 kvadratmeter och var 3-4 meter hög. Den låg alldeles bredvid den gamla landsvägen. Det var lite hemligt det där minns jag. Jag arbetade på järnvägen där mellan 1940-45 och han var där några av dom åren. Han kolade gengaskol, men jag vet inte hur han levererade eller till vem."

 

Astrid Åstrand (född Ullberg), Ljungstorp:

 

Hon minns den murade ugnen, som hon såg från den gamla vägen och från tåget. Den låg uppe på klippoma. Hon minns också att det låg kolhögar kvar långt efter att kolar'n slutat sin verksamhet. Astrid tror att ugnen revs när den nya vägen, 49:an, byggdes i mitten av 1950-talet.

Tills sidans topp!

KOL, GENGAS, KRIG OCH VÄDERLEK 1940-TAL

Även Samuel Frimans taxi i Vamhem hade gengasdrift. Sonen Egon Friman körde taxin mellan åren 1941 och 1946. Här visar han upp den fina Volvodroskan med gengasaggregat. I den stora behållaren bakpå bilen eldade man med kol eller ved och gengasen leddes därifrån till en gasblandare på motorns insugningsrör. Här genom en anordning i fronten. Bilden tagen vid Höjentorpssjön och på Kungsbron.

(Bild via Verna Andersson tillhandahållen av Astrid Åstrand, Ljungstorp - tidigare gift med Egon Friman)

I "Sverige 1939-1945" av Jakob Jakobsson och Erik Janson, 1990 och "I Sverige under 2:a världskriget" av Hans Dahlberg, 1989, har VERNA ANDERSSON hämtat följande uppgifter:


Krig och rekordkyla. Vintrama under kriget var rekordkalla. Den 26 februari 1942, då temperaturen ända ner i Skåne höll sig kring minus 35 grader, blev seklets kallaste dag. Människor frös ihjäl och många fick köldskador. Kriget stoppade oljeimporten och våren 1940 blev det förbjudet att anvanda varmvatten i många städer Det dröjde til ll September innan tillräckligt med bränsle kommit fram så att man kunde få varmvatten två dagar i veckan.


Bränslekommissionen, som hade uppdraget att organisera och sörja for bränslebehovet i landet och som verkat under första världskriget, återuppstod och riksdagen beslöt om skyldighet för skogsägare att avverka. Under vårvintem 1940 fick inkallade
skogsarbetare permission för att återga till sitt skogsarbete. 1942 bestämdes att alla män födda 1923 skulle hugga ett visst antal kubikmeter ved. Det gjordes avtal med markägarna som rapporterade den färdiga veden till Bränslekommissionen. Man räknar med att det tidvis var 40.000 skogsarbetare extra ute i skogama. De vedeldade ångloken klarade inte kylan, endast de koleldade fick dragkraft.

 

All tilldelning av bensin till privatbilar stoppades och även tilldelningen av ransoneringskuponger för nyttotrafiken började bli snål. I September 1944 upphörde kolimporten (stenkol). Cykel, häst och jämväg blev fortskaffningsmedlen för dem som inte skaffade sig ett gengasaggregat till bilen. Redan vid första världskriget hade man börjat att experimentera med gengas och under andra världskriget fanns det ett 50-tal olika slags aggregat, olika konstruerade för träkols- respektive vedeldning, som var godkända av Gengasbyrån.

 

Verna fortsätter:

 

Även Samuel Frimans taxi i Vamhem hade gengasdrift. Sonen Egon Friman körde taxin mellan åren 1941 och 1946. I den stora behållaren bakpå bilen eldade man med kol eller ved och gengasen leddes därifrån till en gasblandare på motorns insugningsrör. Se bild ovan.

 

"Gengas är en brännbar gas som framställs genom att luft blåses genom en bädd av glödande kol, koks, ved eller torv", står det i uppslagsboken. Gengasaggregatet placerades på fordonet eller på en liten kärra efter fordonet och den alstrade gengasen leddes till en gasblandare pa motorns insugningsrör. Det var en besvärlig och mycket farlig bränslehantering, eftersom gasen till stor del bestod av koloxid, som vid inandning ar dödlig. Nu behövdes mycket träkol för denna drift. Kolmiloma "växte upp" överallt i skogama. Träden fälldes på vintern och kolades och träkolen krossades under våren och om sommaren levererades gengaskolen.

 

Tjänstepliktslagen gav myndigheter rätt att ålägga medborgare visst arbete. Kunde det vara så att mannen vid Otteröna var en arbetslös, som blivit "beordrad" kolningen enligt tjänstepliktslagen? Men det är knappast troligt. Han skulle väl åtminstone ha fått en
bostad någonstans. Inte behövt bo i en koja som han själv snickrat ihop?

 

Till sidans topp!

 

OTTERÖNAKOLAREN FÅR ETT NAMN

 

Verna fortsätter sin berättelse från år 2000 i "Varnhemsbygden":

 

Närmaste granne till Otteröna är Vasen, den lilla stugan som idag ligger kvar på Billingen alldeles vid vägen mellan Skara och Skövde och som SAJ-spåret passerade nära - se nedan! Där bodde under den här tiden Gustav Johansson ("Pentagubben") med sin stora familj. De flytttade sedan till Granunds smedja, Broholm - alldeles nära SAJ-spåret - som de köpte i slutet av 1940-talet. Dottem Sara, född 1932, har minnen av kolningen på Otteröna.

 

Sara Johansson, Skövde:

 

- "Jo, säger Sara, visst minns jag honom! Vi kallade honom "kolar'n", men han hette Frans Svensson! Han var väl omkring 40 år. Han hade byggt upp ett träskjul som han bodde i. Det var otätt och kallt där, det frös inne på väggarna när det var som kallast. Men han hade en kamin och han lagade sin mat där Jag tror att det var 1944-45, men jag minns inte hur länge han var där. Jag vet i alla fall att han var där åtminstone ett helt år, eftersom han under vintern bodde hos oss i vårt storarum när det blev för kallt i hans koja. Han var från Stockholm och hade sin familj där och han reste hem och hälsade på emellanåt. Hans dotter Stina kom till honom en sommar och hälsade på. Hon var hos honom några veckor. Stina och jag var jämnåriga så vi lekte med varandra. Jag är född 1932 och vi var väl i 10-12 års åldem då. Hans fru var aldrig här, men jag vet att hon bodde i Stockholm. Stina och jag brevväxlade i många år. Jag tror att adressen var Djursholmsvägen 230, Lahall. Dom ville att jag skulle åka till Stockholm och hälsa på henne, men det blev aldrig så. Det fanns inga pengar till det."

 

-"Jag minns att han byggde upp kolmilor som han lade jord och trä på, berättar Sara. Han hade en åt gången. Kolen sålde han till bilistema. Det var ju dåligt med bränsle under krigstiden och bilarna gick med gengas. Om han brände tjära, vet jag inte. Han var lite fåordig och berättade aldrig, vad jag vet, något om varför han kom just hit, fortsätter Sara. Han var svartmuskig, lång och smal med mörkt hår och han hade mustasch. Jag vet att jag skojade med honom ibland. Jag kröp under köksbordet och när han kom in och satte sig på soffan skrämde jag honom genom att ta tag i hans ben. Han skrattade åt mig, minns jag. Folk trodde nog inte gott om honom, men vi märkte inget."

 

Stenstorpare ägde makerna sedan gammalt vid Ottteröna:

 

Alf Johansson i Tomten, Stenstorp:

 

- "Jo, jag minns honom, säger Alf Johansson i Tomten. Jag har varit där. Han var hemma hos far och ville köpa skog, men vi sålde inte. Men han var nånstans vid gränsen mellan Tomten och Prästegården. Han måste ha varit där 1941-42, kanske 43, kanske han var kvar 44. Att han var där så tidigt som -41 eller -42 vet jag, eftersom jag gjorde 14 månader i lumpen och var 43:a och det måste ha varit före det som jag såg honom." Alf berättar om en lite säregen manniska. Han köpte skog av böndema, sågade för hand, det fanns ju inte bensin till någon motorsåg. Han var från Stockholm, kanske i 35-40-årsåldem och kolade i mila. Han härstammade fran Stenstorp och hade lånat en häst av Kronan att köra fram med."

 

Lennart Andersson i Krackgarden:

 

- Jo, han ville köpa av far, men han sålde inte till honom, berättar Lennart Andersson. Men han köpte avverkning av grannen. Den gården heter också i Krackgården. Han gav 500 kronor för det. Idag är det min mark. Han kalhögg och hygget där han avverkade
syns tydligt idag. Det har inte växt upp på samma sätt där som den omkringliggande skogen Det fanns inga "liner" i skogen, sa han och tog ut området på kartan. Det gjorde han perfekt. Var kanske fem meter kvar till vår gräns. För att komma till hygget kör man in vägen vid Orrsjö och tar sedan till vänster. Han lejde en som körde ner virket till platsen där han kolade. När jag 1954 tog ner virke till min lagård, körde jag ner vid Vasen. Där bergvaggen är idag var upplagsplats, så dit går det att köra. Jag vet inte om han sålde gengaskolen direkt till bilarna. Det gjorde man ju annars med småhuggen ved. Jag och far träffade honom en gång och såg "ommen" (ugnen), säger Lennart. Det var en ugn av gjutjärn. Jag såg den. I milor använder man klenvirke, men han använde hela träden. Det gick bra i ugnen. Jag tror att han var byggare eller snickare från Stockholm, fortsätter Lennart och han hade släkt här nere, troligen i Ranstad. Men jag vet inte säkert vilka det är. Han började om sommaren här. Tjära tror jag inte han gjorde.
- Vart ugnen tog vägen, vet jag inte, säger Lennart. Kanske han sålde den till skrot? Det blev ju en hel del järnskrot av den. Men vad han kan ha använt kannoma till, det vet jag inte.

 

 ← Till sidans topp!

 

SVARVAREBACKEN

Klicka på bilden/texten så blir den mindre! Klicka på bilden/texten så blir den mindre!

Vid läsning av expropriationsdokumentet nerifrån kan man följa SAJ's väg genom de olika lägenheternas (fastigheternas) namn och ägare år 1904 från Svarvarebacken till Ljungstorp. Siffrorna t h visar hur många hektar, ar och m2 som exproprierades från respektive lägenhet (fastighet). Intressant att notera att "Jernvägsbolaget" redan hade inköpt någon mark vid Storekullen 9/176 mantal.

 

Storekullen 1/11 mantal eller Ljungstorp hade inköpts av August Andersson år 1900. Han blev den förste grind- och anhaltsvakten vid Ljungstorps anhalt mitt emot hans ägor. Hans son blev banvakt i Backa banvaktsstuga och anhalt och så småningom blev sonsonen banvakt och grindvakt en tid i Ljungstorp - se avsnitt Ljungstorp!

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

 

 Svarvarebacken nämns första gången i Jordeboken 1583.

 

 Kartan över Svarvarebacken 1844 nedan inleds med avskrift av texten:

 

 

 

 

 

 

 

1904 ägdes Svarvarebacken av en Alf Engelbrektsson och
var fortfarande 1/4 -dels mantal.

Efter att ha passerat Skarsjömosse och själva Skarsjön skulle man se Svarvarebacken i lutning upp mot berget ovanför SAJ-banan, om inte klipporna hindrade den utsikten uppåt. Karta från 1844. SAJ-spåret kom att dras i den nedersta kanten på området på kartan och "naggade" områdets gränser och tog 36 ar. Idag är området helt skogbeväxt ned mot forna SAJ-banan och vägen över Billingen och man ser inga utsikter åt något håll på platsen. Utanför Svarvarebackens gräns i söder finns Skarsjömossen med Skarsjön placerad ovanför namnet Stenstorps på kartan.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

Till sidands topp!
 

FRANSSONS KIOSK VID STOREKULLEN

 

Bilder och information från Rolf Fransson, sonson till paret på bilderna, 2015

Foto överst till vänster visar den masonitkiosk som Axel och Elsa Fransson drev på 1940-talet alldeles nära järnvägen, eftersom tågen gjorde ett stopp här för att få upp ångan efter att ha tagit sig upp för berget! Man kunde ringa på en klocka på stolpen vid kiosken. så kom man innefrån huset och expedierade enklare kioskvaror från masonitkiosken.

Fotona är tagna på 40-talet och personerna vid kiosken är Axel Fransson. (Frans Anderssons son) samt makan Elsa Fransson
(båda födda på 1800-talet). Dåvarande hus köptes av min far (Egon Fransson) som lät riva huset och byggde nytt (50-60-talet). Huset finns fortfarande kvar på tomten (ombyggt/tillbygt.


VID VASEN - FÖRSTA HUSFÖRSEDDA FASTIGHETEN (TORPET) PÅ SKARASIDAN AV KOMMUNGRÄNSEN

En vårvinterdag den 12/3 1950 med ånglok mot Skövde från Axvall. Röken hänger efter i träden. Kurvan är nära Vasen. Det lilla torpet utmed 1870 års Varnhemsväg som går alldeles nära och parallellt med SAJ-banan. En vinterdag som denna var vägen inte plogad, men järnvägen hölls ren av loken. Torpets ladugård som syns på bilden revs för vägbygget av riksväg 49 bara några år efter den här bilden är tagen i början av 1950-talet. Den nya vägen kom att gå just där ladugården ligger på bilden. Vasen är den första husförsedda fastigheten i Skara kommun efter att SAJ passerat gränsen från Skövde.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103693)

 

VASEN

Torpet Vasen friköptes  av de som bodde där den 26 augusti 1893  - Per August Persson och hans hustru Britta-Stina Persson och blev Storekullen 119.

Ur köpebrevet:

 

"Vi undertecknade upplåter och fösäljer här medelst, till Per August Persson och hans hustru Britta-Stina Persson från Vasen vår ägande afrösningjord eller betesmark om två (2) hektar, åttiofyra och femtonhundradels (84,15) ar, som nu på evärdelig tid afsöndras från vårt  ägande 9/176 dels mantal Storekullen i Skarke socken, Valle härad af Skraborgs län emot en öfverenskommen köpesumma stor nittio (90) kronor, hvilken är till fullo gulden och betald. Denna af oss försolda lägenhet innehållande en högländig mark eller backe, hvarpå köparens boningshus äro uppförda samt därintill varande mossmark.

 

Och som skillnadsgränsen å nämnda jordområde är i sydväst Segerstads skogsmarker och i väster och nordväst vid säljaren ägor, som skillnadsgräns vägen som är belägen allmänna landsvägen till köparens bostad, därjämte är landsvägen som gräns till linan eller rågången i öster, och söder intill Stenstorps skogar.

 

Köparen skall den förste mars hvarje år till ägaren af stamhemmanet som skattebidrag erlägga 50 öre samt villkoren i öfrigt enligt oss emellan upprättadt köpekontrakt af den 12 oktober 1891, hvadar vi afhänder oss och våra arfvingar berörde jordområde och tillägna detsamma bemälte Per August Persson samt hans hustru och deras arfvingar att genast tillträde sam evärdelig  äga och besitta. Och förbindande vi oss hemul efter lag. Till yttermera visso hafva vi uti nedanstående vittnens närvaro detta köpebrefv undertecknat, som skedde i Storekullen den 26 augusti 1893. Undertecknat Olaus Svensson med pennan i hand, och Inga Kristina Jonsson med pennan i hand (m.p.i.h)"

(Lantmäteriets Historiska Kartor)

Gå till sidans topp!

 

 

 

 

 

 

 

 

Rälsstöden bryts bort 12/5 1962, Billingen ovanför Vasen, nära Otteröna med nya vägen byggd 1954-55. BTA-buss passerar på nya riksväg 49.

(Bild från Skölds husarkiv, Broddetorp 2013)

Spårupptagning vid Vasen 1963 och den nya tidens "tåg", dvs buss, Billingens Trafik Aktiebolag (BTA), far förbi på den nybyggda vägen mot Skövde. Foto K G Ljungqvist

(Bild från artikel ur Skara Järnvägsblad - Tidning för Lungsbrunns Järnvägar, Nr 1 2002)

 

Till sidans topp!

RIKSVÄG 49 BYGGS 1954-55

text och bild väntas!

STOREKULLEN - MED TIDIGARE NAMN: SKIELLMEZKULLA (EG. "SKÄLMKULLEN")

Klicka på kartan för större bild! Klicka på kartan för större bild!

Expropriationskartan avseende SAJ förbi Storekullen och över till Ljungstorp (här: Jonstorp) 1902-04.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

Storekullen med omgivning vid tiden för Häradsekonomiska kartan 1877.  Man kan se att man redan då skissade på en järnvägsdragning - tunt rött streck förbi Storekullen och Lillekullen - som alltså var så seriös att den fastnade på 1877 års karta.

Storekullen är en gård med gamla anor, som sträckte sig från torpet Vasen ända in i Ljungstorp. Gården har genomgått många stadier av status för sitt brukande. Först dyker den upp som ett KRONOHEMMAN 1564, ägt av Kronan (dvs staten) med ett helt mantal (dvs en gård som kunde försörja en hel familj!).

 

Förste brukaren var Kronobonden Anders och senare hans son. Troligen hade han fått gården indragen till Kronan för svårigheter att betala sin skatt för sin allmänningegård. Gården var trots sin yta svår att få avkastningen att räcka till både räntan och försörjning. 1570 står gården som öde med Anders namn bredvid. Många bönder fick gå från gård och grund i dessa tider av betungande pålagor. 1578 står "Skiellmezkulla utan brukare" - "öde/otagen". 1590 hade troligen Anders son Anders gjort ett nytt försök att bruka gården och eftersom han var yngre fick han höjt från 4 till 6 dagsverken, i övrigt oförändrad ränta.

 

1612 blev Storekullen skogvaktarboställe, då det låg inom den bildade Kronoparken på Billingen och man läser i Jordeboken att "skogvaktare haver fri städja, K. Majs bref".

 

Sedan förlänades Adeln gården som FRÄLSEHEMMAN från Kronan och 1628 års jordebok beskriver Jöns i Kullan som brukare. 1636 beskrivs det som Adelsgods med Jöns som brukare och senare tillförs Bengt Gylta och vidare dottern Ingeborg Bengtsdotter Gylta som innehade Rådene säteri med Storekullen som utgård, död i mitten av 1640-talet. 1651 ingick det så i drottning Kristinas donation till greve Magnus Gabriel De la Gardie - det s k  Höjentorpsgodset som "arffeligt frälse" liksom Lillekullen, Löten, Ambjörntorp och Dyngesäter. Dessa gårdar kom därför senare att bilda Höjentorps fögderi.

 

1681 blev det genom reduktionen indraget till Kronan igen, eftersom det låg i Kronoparken, som var sk "förbjuden ort" (låg inom området för stadga 1647 om friparker), men försörjde ändå den adel som tidigare haft besittningsrätt, nu 1689 Johan Abrahamsson Brun (adlad Ridderbjelke) genom lön från Storekullens "räntor".

 

Riktigt KRONOHEMMAN var det  senare under hela 1700-talet fram till att skattebefallningsmannen över Höjentorps fögderi 1805 skattefriköper Storekullen. Dessutom börjar man i allt snabbare takt dela upp Storekullen i mindre mantal och med olika ägare, så att det 1904 finns en lång rad personer som har anknytning till Storekullen som ägare och/eller brukare - se text nedan!

 

1805 blir det alltså ett SKATTEHEMMAN, som snabbt efter hand delas upp. Under en tid används Storekullen som en förvaringsplats för människor med smittkoppor från hela närområdet väster om Billingen. Oåren fortsatte med missväxt och sjukdom. Det gick t o m så långt att hela Skaraborgs län offentligt kallades "ett kräftsår på statskroppen"!!

 

Det finns en rad statare, intäktslägenheter och olika ägare senare till olika delar av den ursprungliga gården, som också många gånger ändras vad beträffar mantal, dvs "försörjningsgraden" genom åren.

 

Gården låg där de första byggnaderna på vänster sida ligger idag när man svängt in på Storekullevägen.

 

En mycket nära granne får Storekullen i kronotorpet Lille Kullen, nämnt fösta gången i jordeboken 1596. Därefter börjar man också använda Store Kullen och Lille Kullen, som namn på de båda näraliggande lägenheterna.

 

I det andra huset t v på Storekullevägen idag, bodde förr Oskar Teodor Klint som en tid var grindvakt i Broholm på 1950-talet och tog sig dit med dressin till den lilla vaktkuren med liggbänk som fanns där då. Oskar Klint var född 8/11 1891 i Norra Fågelås och död 14/11 1959 i Varnhems församling boende på Storekullen 1:24. Gift den 9/10 1925 med Gerda Charlotta Klint född Andersson 9/10 1888 i Södra Fågelås och död 23/9 1956 boende på Storekullen 1:24 i Varnhems församling.

 

Lite längre ner, alldeles nära järnvägen, ligger ett torp (saknas ännu på 1877 års karta) som beboddes av Oskars bror Fritiof Lorentz Karlsson-Klint. Han är far till den  Gunnar Karlsson-Klint som 1942 köpte banvaktsstugan i Våmbskleven av Anna Sjöberg, död 1943. Fritiof Karlsson-Klint var född den 27/9 1883 i Norra Fågelås och död den 11/3 1974 i Varnhem boende på Vallehemmet i Axvall. Gift den 21/11 1914 med Ester Elisabeth karlsson, född Andersson 26/4 1884 i Södra Fågelås och död 24/10 1937 i Storekullen, Varnhem.

 

I Storekullen arrenderade även Hjalmar Holmberg med familj en liten gård under förra seklets första hälft. Hjalmar som på äldre dar blev bomvakt för bommarna vid Vasaplan och Skaraborgsgatan - se avsnitt här!

 

 

(Texten bygger bl a på en sammanställning som gjorts av Arne Sträng, Ljungstorp med ledning av  Gerd Silfversparres utredning, Storekullen, artikel i Billingsbygden.)

 

1981skrevs följande om Gerd Silfversparre i Billingsbyggden:

 

GERD SILFERSPARRE var bosatt på Storekullen vid Ljungstorp och har intresserat sig för gårdens/områdets historia. I sin ungdom utbildade hon sig till teckningslärare. Som jordbrukarhustru i Värsås har hon upplevt lantbrukets villkor. Vid sidan om detta tjänsgjorde hon som lärare i Värsås och Skövde, samt skaffade sig universitetsutbildning innan begrepept vuxenstuderade fanns.

 

Till sidans topp!

KULLARNS STUGA OCH HJALMAR ARLEMAN

Sist kan nämnas "Kullarn" som bodde i en stuga i början av 1900-talet, som finns kvar fallfärdig ännu idag. Han hette egentligen Anders Johansson Frid. Sitt namn hade han fått efter sin tid som torpare på Lillekullen (1/16 mantal) och hans stuga kallades "Kullastugan". "Kullarn" blev kyrkovaktmästare i Varnhem och efter att ha åkt tåget ner till Stationen trampade han med tiden upp en stig, som kom att kallas "kyrkstigen" och som nyttjades av många långt in i modern tid.

 

När "Kullarn" hade flyttat bodde där en tid konstnären Hjalmar Arleman, känd för sina väggmålningar, porträtt och illustrationer till Sagoböcker som "Prinsessan som tappade sin krona" och "Mikas marknadsresa".

(Foto ur Varnhemsbygden 2004)

 

Stilla försvinner kulturarvet i skogens tystnad! Kullarns stuga bestod av rum, kök, kammare och en förstuga. I rummet fanns en stor öppen spis. Ett tillbygge på östra sidan har tjänat som redskapsbod och vedskjul. Stugan är som synes förfallen, hjälpligt lagad med plåt och går inte att rädda åt eftervärlden.

 

Stugan köptes år 1920 av Ida Andersson, kallad "Drämbo-Ida". Efer att blivit änka ett antal gånger hamnar hon 1919 i Kullarns stuga ihop med skrot- och lumphandlaren Albin "Mars" Gustavsson. Son till "Marsagumman" Anna Britta Fogelberg och Gustav Isaksson - se avsnitt om Liden!

(Ur Varnhemsbygden 2004)

 (Ur Varnhemsbygden 2004)

 

Till sidans topp!

 

UTDRAG UR JORDEBOKEN 1825 ANGÅENDE STOREKULLEN

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

Utdrag af Special Jordeboken uti Höjentorps Fögderi och Skaraborgs Län  För År 1825. 

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

STOREKULLEN I JORDEBOKEN

Klicka på bilden för att se den större! Klicka på bilden för att se den större!

År 1681 Reducerat Som beläget på Jordbunden ort Kronoparken Billingen, härå Kongl Majts befallningsman till framliden Chapitaen Algruham Ridderbjelkes arvingar den 10 augusti 1689 har warit helt hemman men 3/4 förmedlat i allt efter Ransakning nemligen F2 år 1666 och F4 1693 den 11 November Krono Befallningsmannen gm lön och i Rote Nr-331 med 6-dels kmts taxering, köpt till skatt den 8 nobember 1804 af Brukspatron Möller och Inspektoren Idenberg samt Jungfru Bergner, förmedlingen 1693, då återtagen och Räntan af den fjärdedelen Krono behållen från och med 1804. Ändringen anbefalld genom ordras af den 11 mars 1805.

 

(Avskrivet så gott det går utan kunskaper om namn eller språkbruk av Kent Friman)

Färgglad karta över del av Storekullens gård 1846 med bäcken som främsta kännetecken för läget idag. Det är den första bosättningen till vänster när man kör in på Storekullevägen idag.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

Själva gårdssamlingen 1846 Storekullen.

Ur Billingsbygden 1981. Det är lätt att se på kartan var bron fanns vid vägen från Storekullen. Vägen gick då upp för bergets södra sida och kom ursrpungligen via Lille Kullen från Ljungstorp. Från Ljungstorp finns även en gammal led via Ändabäcken som går upp till "stora kullen", som alltså går vidare över skåran till f d skogvaktarbostället Orsjö och som sedan förgrenar sig i leder och stigar över Sydbillingen.

 

Storekullen är idag ett bostadsområde med dussinet hushåll. När det sista jordbruket lades ner på 1970-talet, bröts en mer än fyrahundra år gammal tradition. Storekullen nämns i jordeboken år 1564, då under beteckningen Kronohemman. Men odlingen är säkert äldre än så. Namnet Billingh finns första gången i ett bihang till Västgötalagen på 1300-talet. Det var ett av de berg i landskapet, som betecknades som allmänning. Vem som helst hade rätt i äldre tid att svedja till åker på sådan allmänning. En allmänningsbonde hade av hävd äganderätten till sin jord.

 

För att få in skatt, så började Kronan med Gustav Vasa att dra in jord till staten (Kronan).Skattegårdar kunde dras in till Kronan om de inte skötte sig efter noggrannt uppsatta regler eller inte betalade sin skatt.

 

 

Här en av 1950-talets tidiga rälsbussar vid kurvan ut mot Storekullen, med utsikten över Varnhemsslätten i bakgrunden, där kyrktornet sticker upp.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer:  B14651)

Ånglok i snö 1937 vid Storekullen, fotograferad från Varnhemsvägen. Järnvägsspåret på Skövde-Axvalls järnväg (SAJ) rensades från snö med en s.k. spårrensare.  Foto Nils Lann

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:27)

Gå till sidans topp!

OVANFÖR ROSENLUND OCH ULFSTORP (LUNDBERGS) MED 1870 ÅRS VARNHEMSVÄG

Redan från före 1800-talets mitt finns det dokument som visar att ny väg över Billingen hade börjat diskuteras och realiseras. Vägplanerna och bygget tog många år att genomföra, men 1870 var vägen troligen helt klar och kallas därför "1870 års Varnhemsväg" i texterna på hemsidan.

 

Redan 1843 diskuterades en ny vägsträckning mellan Skövde och Klostret. Man uttryckte det som så att man ville undvika höjder och ville ha "sådana vägar som brukligt äro i London, Frankrike och Italien där man transporterar så höga lass på landsvägarne med en häst, att samma tyngd skulle behöva fördelas på 5 par hästar för att komma från Klostret till Sköfde.

 

Man behöver endast en gång färdas mellan Klostret och Sköfde för att upptäcka den dalgång som genomskär nästan hela Billingshöjden och som naturen gjort till en lämplig plats att lägga en communcatinsväg på" - sade Kaptenen på Ängarås.

(Ur Varnhemsbygden 2012, Årgång 30, Verna Andersson artikel "Vägar kring Ljungstorpsområdet".)

13 maj 1844.
W.A.Dorchimont. W.Hedenstiema.

Den nästkommande 6 juni k l 11 fm hålles å Klostrets Gästgifwaregård inför Konungens Befallningshafwande, sammanträde rörande wäckt fråga om allmänna wägens emellan Sköfde och Klostret omläggning; och warda, med anledning häraf, ej mindre wederbörande wäghållningsskyldige, och de flere som af företaget kunna wara intresserade, härigenom kallade till inställelse wid sammanträdet, är äfwen Pastors-Embetena i de närbelägne församlingame anmodade uppmana dess röstagande medlemmar at wid Sockenstämmor inom sig utse ombud, att wid sammanträdet närwara för att derwid föra de frånwarandes talan och afgifwa yttrande huruwida och i hwad mohn de wilja i kostnaden för wägomläggningen och wägens framtida underhåll deltaga.

 

Marieholm å Lands-Kansliet den 6 Maj 1844.
Fp Landshöfdinge-Embetets wägnar
W.Hedenstiema C.J.Sundberg

 

 

Efter det nya vägbygget över Billingen vid 1860-talet slut (färdig 1870) berättas historien om den "nya" vägens tillkomst i en researtikel någon gång före 1880:

 

"Mellan Sköfde och det gent emot på vestra sluttningen belägna Värnhem sträcker sig en nedsänkning i berget, hvilken sålunda delar detsamma i tvänne partier, af hvilka det nordligaste är störst. Här framgår den en och en qvart mil långa väg, som förenar dessa båda. Nyss nämnda väg är en ny anläggning. Förut begagnades en något nordligare, men hvilken till följd af sina branta stigningar var svår att trafikera. Den nya vägen, som genom mycken möda - sprängningar, bergbäckars afledande etc. - frambragts, lärer egentligen hafva den ädelsinnade drottning Lovisa att tacka för sin tillkomst. Vi vilja anföra hvad derom berättas: För omkring femton år sedan var det, som drottningen, under en färd från den för sina truppsammandragningar och lustläger bekanta Axevalla excercished, med rörelse erfor, huru de arma dragarna öfver måttan ansträngdes, hvarför hon sporde, om ej någon beqvämare väg funnes öfver Billingen eller, i annat fall, om ej en ny sådan kunde anläggas, då hon skulle vilja bidraga med en del af kostnaden. Vederbörande togo häraf det lifligaste intryck. Inom få år blef den nya vägen färdig, och han skall hafva kostat omkring femtio tusen kronor, till hvilken summa drottning Lovisa, om vi blifvit riktigt underrättade, bidrog med öfver en tredjedel. Denna »kungsväg» borde således rätteligen benämnas Drottningvägen."

(Svenska Familje-Journalen / Band 19, årgång 1880 / Från Billingen. C. S. Hallbeck - projekt Runeberg)

 

Under andra hälften av 1800-talet pågick en häftig politisk diskussion om bördan av vägunderhåll och vinterplogning och hur vägarna skulle finansieras. De var i stort sett helt en börda för väghållaren, som var ägarna till marken, d.v.s. gårds- och skogsägarna. Ända sedan Magnus Erikssons landslag har detta gällt enligt: § 1. En var skall svara för vägar och broar, för gärdesgårdar och grindar, så långt som hans mark räcker. Byar skulle bildas och minst en väg skulle gå mellan dem. Under 1800-talet ökar trafiken på vägarna alltmer av andra än bönderna själva och de tycker det är dags att andra är med och betalar. En ny väglag tas dock inte förrän 1891 som ger bönderna och skogsägarna en viss omfördelning av kostnaderna, men den fick inte genomslag förrän fram mot 1920-talet.

(Montelius, Jan-Olof, Tillkomsten av 1891 års väglag. Vägverkets museum, Vägverket 2007, Publikation 2007:139, ISSN 1401-9612, VV-tryck Borlänge 2007-12)

 

 

Den nyare "pass-vägen" var alltså relativt sett inte så gammal, då järnvägsplanerna mellan Skövde - Axvall växte till sig, men tankarna stötte på motstånd och hade svårt att realiseras till övertygande planer. Kanske var det också så att det kring passagen på Billingen länge fanns en känsla av otrygghet. Lurendrejare och stigmän hade länge trivts kring den trånga passagen, liksom gråhunden (vargen) på 1860-talet när vintern gjorde vägen svårforcerad.

 

Särskilt på sträckan uppför, över och nedför Billingen vållade vägen Skara - Skövde fordom bekymmer för trafikanterna; den var brant, krokig och ofta dåligt underhållen. Fram till mitten av 1800-talet skrämdes mången av utsikten att råka ut för vargar. Varggropar har funnits kvar och kan ses i naturen i modern tid bl a vid avfartsvägen till Ljungstorp och i Varnhem.

 

Enligt uppgift deltog Jonas Johansson i Sjogerstad, vilken var kronorättare intill sin död 1849, i en upprensningsexpedition mot ett tjuvnäste på Billingen. Han var under tjänsteutövning utrustad med sabel, ryttarepistol och s.k. "dubbelpuff" då fem förbrytare överrumplades och fängslades.                                        (Dokument i svart och vitt, Karl-Anders Andersson, ISBN 91-970328-3-3, Skövde offsettryck AB, Skövde)

 

 

Varnhemsvägen nära Skarsjön - upp på Billingen med vägens påbörjade nerfart för berget. SAJ-spåret går inne bland buskarna till höger ett stycke.     (Vykort)

Varnhemsvägen 1904 på väg ner från Billingens högsta passage vid Skarsjön mot Varnhem. Man med uniformsmössa, kanske en järnvägsarbetare? Foto Ludvig Ericson, Skövde

(Bild från vykort)

1870 års Varnhemsväg lite längre ner mot Varnhemshållet till mellan Rosenlund och Vasen  (ovanför Lundbergs) där SAJ går nära vägen och uppe på en terass t v i bild på Billingsbergets norra sida. Telegrafstolparna utvisar  var järnvägen går fram. Bild från första delen av 1900-talet.

(Bild Skövde Stadsmuseum  - bildnummer:)

Ett skönt kolorerat vykort från samma ställe. Telegrafstolparna kan ses på samma ställe som på kortet ovan, men då med mycket större omfattning på trådarna. Vägavsnittet är just ovanför torpen Rosenlund och Ulfstorp (och senare Lundbergs "tapp"). Vykortet är avsänt 1911. Samma bild nedan visar att fotot är taget 1902. Foto P. A. Eriksén, Skövde

(Ägare tilll vykortet Kent Friman)

Samma foto, men i svart/vitt med påtryckt årtal 1902. Det tycks som om alla telegrafledningarna sedan kom att minskas radikalt när man byggde SAJ-banan ett år senare. Här var dragningen utmed vägen - senare blev det en nydragning utmed järnvägen som byggts.

Vykort från Ingegerd Hermansson, 2015

Hjalmar Holmberg, Storekullen med häst och vagn vid vägbygge - utbyggnad av bro vid Varnhemsvägen på Billingen- samma ställe som ovanstående bilder - nära Vasen på 1930-talet med SAJ-spåret till vänster i bilden. Svängen in mot Ljungstorp har just påbörjats där den passerat Storekullen.

(Bild från Hjalmars dotterson Lennart via Ingemar Holmberg, Skövde 2013)

 

Ovanför torpet Rosenlund (på skogsfskiftet Ulfsgården - Ulfstorp 2) på Nordbillingens sydsida med utsikt över Sydbillingen och början av slätten mot Varnhem. 1870 års Varnhemsväg går på sydsidan om torpet och den del av den finns kvar än idag, liksom huset. Nu går riksväg 49 på husets norra sida och tog med sig ladugården, som nu alltså är borta. Fotograferat några årtionden in på 1900-talet. Foto C. G. Rosenberg, Svenska Turistföreningen, Västergötland 5.

 

Här kom sedan Lundbergs bensinstation att byggas i början av 1960-talet  när riksvägen var klar. Torpet Ulfstorp 1, där Erik Lundberg bodde, snett emot Rosenlund, finns också ännu idag kvar.

Ulfstorp, en gammal bild från vykort med Varnhemsvägen sedd mot Skövde. Man kan förstå att även 1870 års "nya" väg tog stryk av vårfloderna. Varnhemsvägen gick innan den nya riksväg 49 bakom Rosenlund och inte som nu mellan Rosenlund och Ulfstorp.

(Bild från vykort -  Verna Andersson, Ljungstorp)

 

 

 

 

 

 

 

Här går SAJ-banan allt högre över dalen med landsvägen  och svänger stilla in över Nordbillingens sydända och senare fram mot Ljungstorp.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: B14655)

I den här svaga kurvan in mot Nordbillingen lämnar SAJ sin parallellitet med 1870 års Vanhemsväg och tar sikte på Ljungstorps anhalt framöver. Torpet som skymtar ner t v är Ulfstorp snett emot Rosenlund - friköpt 1881. Ulfstorp har bebotts av Erik Lundberg, vilken tillsammans med sina söner senare drev Lundbergs bensinstation just vid den här platsen när riksväg 49 byggts i slutet av 1950-talet.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103696)

 

SNABB-BILDSPEL FÖR SIDAN FRÅN VÅMB TILL LJUNGSTORP                                                                                   Bildspelet innehåller för närvarande: 74 bilder

Gå till nästa sida! Ljungstorp →

Vill du välja speciell bild - klicka på minibilden nertill!

Vill du få igång bildspelet igen - uppdatera sidan!

Vill Du ha kort info till bilderna - klicka i-knappen i övre vänstra hörnet!                                                                                                             ← Gå till sidans topp!

KONTAKTFORMULÄR FÖR DENNA SIDA

(av säkerhetsskäl loggas alla ip-adresser) 
(din e-postadress lämnas aldrig ut!)