Del III Sid. 3 Ulunda Kalkbrott/Kalkbruk och ett stickspår 750 m långt

ETT STICKSPÅR BYGGT - FOTO 1905 JUST EFTER FÄRDIGSTÄLLANDET AV STICKSPÅRET TILL ULUNDA

Ett unikt foto (vykort) från stickspårets allra första år! Man kan förstå att vykortsfotografen menar att den nu byggda järnvägen med stickspår och området däromkring gestaltade Varnhem. Jordbruk, kalkbrott/kalkbruk, järnvägsstation/ poststation/ telegraf, affär och smedja och inte minst Klosterkyrkan visade på det samhälle med verksamheter som knöts ihop med yttervärlden via järnvägen. Kalbruket blev en stor verksamhet som hjälpte många från jordbruksarbete till nytt arbete inom industrin.

På bilden ses i bakgrunden; från vänster Junkragårdens boningshus, Stationshusets tvättstuga, Stationshuset självt (ännu inte tillbyggt), det offentliga "afträdeshuset" norr om stationshuset, godsmagsasinet på lastkajen, nybyggd affär i Nydal, Klosterdahl med uthus och fram mot kyrkan Ryttaregården med uthus.

Närmare till höger i bild ligger Ryttaregårdens smedja med en egen tillfart över spåret! Just framför den södra delen av Ulunda Kalkbrotts lastkaj inom bangårdsområdet. Det sägs att smedjan placerades där för att också kunna inrymma sprängmedel och det är väl inte otroligt att det fanns ett samarbete med Ulunda kalkbrott - senare Kalkbruk.

All järnvägsmark ordentligt avskärmad med SAJ-staket.

Från stationen går spåret i en kurva samt i kraftig lutning ner till Fiskaregårdsbäcken. I öster är skärningen i naturen som mest ca 3,5 meter hög, medan det i väster ofta är det dubbla.

I banvallens högra del hittade undertecknad som ung flera stenar med tydlig utformning från att ha suttit i klostret. Konstfärdigt huggna och troligen delar av mindre valv, mm. Men på 1960-talet hade också Ryttaregårdens ladugårdsgrund hunnit att tippas vid stickspåret.

en nybyggda affären Nydal,

FLYGBILD ÖVER VARNHEMS STATIONSOMRÅDE MED STICKSPÅRET TILL ULUNDA KALKBROTT

På flygbilden från ca 1935 över spårområdet för SAJ ser man stickspåret till Ulunda Kalkbrott svänga ner till höger på bilden bakom Palmhyddan och Ludvigsbergs fastigheter. Karlbrottet hade en mindre lastkaj strax efter att spåren separerar från stationsområdets södra del. Det var en nedsänkning och en med kalksten inklädd kajkant, som syns rester av även idag (2014). Till lastområdet gick även en arbetsväg över spåren som syns på bilden nå fram till stationsvägen strax efter avfarten från Broddetorpsvägen.

Mitt för och väster om området med det ankommande stickspåret, mellan Stationsväg och Broddetorpsväg, har just Samuel och Nanny Friman uppfört sitt bostadshus med plats för taxistation 1933-34. (De var den här hemsidans skapares farfar och farmor.) Mitt för deras hus på andra sidan Broddetorpsvägen låg Ulfsgården.

 

STICKSPÅRET TILL ULUNDA SETT FRÅN VARNHEMS STATION

Foto från Trafik-Nostalgiska Förlaget, Stockholm, 2015

Varnhem med stickspåret mot Ulunda till vänster - sent 1950-tal.

PÅ STICKSPÅRET 1960-TAL

Foto från Trafik-Nostalgiska Förlaget, Stockholm, 2015

Bilden tagen under början av 1960-talet från söder på stickspåret mot Ulunda inom stationsområdet. Spåren har tagits bort från Ulundapåret.

STICKSPÅRET PÅ 1960 ÅRS KARTA MED UPPLAGSPLATSEN

Karta 1960

BESKRIVNING AV UPPLAGSPLATSEN VID TILLKOMSTEN 1905-07

Frän Lantmäteriet Historiska Kartor


Beskrifning över avsöndring från 3/8 mantal Ulunda Litt A. föreslagna lägenheten "Ullplagsplatsen" uti Skarcke (Warnhems) socken, Walle härad och Skaraborgs län enligt föreskrifter i 21 § av lagen om hemmens klyvning, egostyckning och jordavsöndring, upprättad år 1907.


Lägenheten, som består av tvenne ägofigurer, I och II, åtskilda av ett järnvägsområde, innehåller i areal 1, 3380 hektar och begränsas i norr av Qvarnbäcken, i öster av en avloppsbäck i gränsen mot Kloster bys egor, i söder av lägenheten Hammars qvarn och i vester af 3/8 mantal Ulunda litt A - eller Fiskaregården.

Skara den 15 maj 1907        Lar Th Åqvist/Kommissionslandtmätare   Vidimeras Otto Engstöm och C. K. Vallnery

 





Kartfigur till ovanstående beskrivning

KORT HISTORIA
Ulunda kalkbruk var beläget 1 km fran Varnhems järnvägsstation. Bruket/brottet daterar sig fran 1830-talet och hade då huvuddelen av stenbrytningen nära Hammars kvarn. Ett stickspår anlades till bruket 1904 i samband med att Skövde-Axvall järnväg anlades. Bruket inköptes 1918 av AB Västergötlands Förenade Kalkindustrier. Kalkbruket lades ned 1957.


Inom Billingen-Falköpingsomradet rådde det under 1800-talet stor brist på skog. Detta skapade tidigt behov av lämpligt ersättningsmaterial för trä som byggmaterial.

Inom området fanns rikligt förekommande, lättillgänglig och lättbearbetad kalksten. Stenhuggeriverksamheten går tillbaka till förhistorisk tid, men i mitten på 1800-talet påbörjades mekaniserad stenbearbetning i större skala. Under 1700- och 1800-talen bedrevs sten-                En av ugnarna i slutskedet av brukets historia, Ulunda kalkbruk
industrin som ren binäring till jordbruket.    

ULUNDA kalkbruk har börjat som stenbrott/stenhuggeri, och stenhuggeri drevs därefter i samband med kalk-bränning. 1910 fanns det ingen fran kalkbränningen helt fristaende stenhuggeri inom Billingen-Falköpingsområdet. Stenhuggeriverksamhet förekom vid Bjällums och Ulundas kalkbruk, produktionen vid Ulunda brott/bruk redovisas nedan. Man kan se att kalkbränningen under 1900-talet kom att överta stenbrytningens hela kapacitet - från kalkbrott till kalkbruk:

Försåld sten i ton         1910         1915        1920      1925      1930
Ulunda                           4.660        1.278        --           133         --

1918 bildades AB Västergötlands Förenade Kalkindustrier, VFK, och till styrelseledamot och verkställande direktör utsågs Gottfrid Nymberg. Under första året köpte bolaget upp de sju största bruken och nästa år ytterligare två. Han förvärvade aktiemajoriteten i VFK 1938 och var då sedan länge känd som Kalkkungen i Västergötland.

Disponenten för Ulunda Kalkbruk var för tiden 1903 - 1905 Sven Johan Svensson, född 1845. Hans dotter Elsa Charlotta, född 1878 blev hustru till Varnhems stations förste stationsinspektor Otto Rosander och flyttade in där 1905. Det paret kom att prägla en del av Varnhem i mer än 40 år.



Många av uppgifterna och bild är hämtade från Varnhemsbygden 1998, artikel av Alf Hansson.

GOTTFRID NYMBERG, DIREKTÖR I AB VÄSTERGÖTLANDS FÖRENADE KALKINDUSTRIER






 

Gottfrid Nymberg, direktör och senare majoritetsägare i AB Västergötlands Förenade Kalkindustrier som köpte upp Ulunda Kalkbrott 1918, vilket då redan hade förvandlats till ett fullskaligt kalkbruk från att ha varit ett industriellt kalkbrott för stenbrytning.

Ett foto från 1920-talet då han var bosatt i Falköping.


 















Bild från Kullens Hembygdsförening

VINTERTID 1940 OCH IBLAND KOM INTE TÅGET SÅ LÅNGT IN PÅ STICKSPÅRET!

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145233:3893


Ett av de äldre loken, troligen från SAJs tid, har använts för stickspåret ner mot Ulunda kalkbrott en vinterdag 1940. Med tanke på snödjupet tycks det inte så välbetänkt, men ett antal mannar tycks försöka se till att banan blir fri - åtminstone för att kunna backa ut från trångmålet.

Andra mannen till höger, bakom stationsinspektor Linus Lundqvist i Varnhem, är Evald Friman, son till taxiägaren Samuel Friman i Varnhem och hemsidesskaparens far. Vid tillfället boende i föräldrarnas hus rakt bakom de båda herrarna.

SOMMAREN 1957 FINNS INGA SÅDANA HINDER VID NERFARTEN MOT ULUNDA - SAMMA PLATS

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:32


Ett stycke in på stickspåret ser man lastkajen för Ulunda Kalkbrott vid Varnhems stationsområde. Den är för tillfället full av gods som troligen skall hämtas med järnvägsvagnar från det mindre stickspåret alldeles nedanför lastkajen. En täckt godsvagn står ett stycke in på detta mindre stickspår nämare stationshuset. Odlingarna stryker nästan spåret överallt. Det var viktigt att nyttja jorden även på de minsta remsor.

I husraden till vänster är först Samuel & Nanny Frimans hus Dalhem byggt 1933/34 med taxirörelsen, därefter sonen Eval Friman med sin Berit i Lillhem byggt 1950, samma år som Sven & Märta Karlsson hus Solhem byggdes och därefter kom Lindåkra byggt och inflyttat 1952 av byggmästare Nils Lann med frun Margit.

Den lilla 1950-talsgruppen av hus var en i raden av grupperade förtätningar med villor av Varnhems centrala delar. Detta efter Frimans bygge 1934 på Junkragårdens gärde som tillsammans med husen nära järnvägen mot Axvall och Broddetorpsvägen -  Ludvigsberg, Palmhyddan, Åkersberg och Källeberg utgjorde en grupperad villabebyggelse. Dessutom fanns en sådan förtätning med bostadshus också utgående från Simmesgården söderut utmed Öglundavägen under 1930-talet. En annan sådan gruppering med hus bildades vid utfarten från Varnhem i öster.

BRON FÖR SPÅRET ÖVER FISKAREGÅRDSBÄCKEN      (fotot visar en senare upplaga av själva brospannet)

Foto Magnus Wallqvister 2002
 

Foto av det nya brospann, med nya balkar, som blev ditlagd i slutet av 70-talet - kanske början av 80-talet - av markägaren Bo Hermansson, Ulunda och Börje Ahlm (tidigare Andersson från Fiskaregården), som då jobbade hos honom.
 

Bron konstruerades 1904-1905 av två höga landfästen från bäckens båda sidor byggda i grantisten. De var båda ursprungligen förbundna med varandra av sex 6,5 meter långa I-balkar, 35 cm höga, parvis sammanhållna.

 

Några data kring bron:
Brons höjd över botten:  4, 5 meter
Brons bredd:  3,7 meter

Brons spännvidd:  5,65 meter                                                                                                   (Uppgifter bygger på Magnus Wallqvisters iakttagelser 2002))

1965 RIVNING AV BRON ÖVER FISKAREGÅRDSBÄCKEN PÅ SPÅRETS VÄG NER I KALKBROTTET

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:34


Chefer och arbetare i färd 1958 med att montera ner den bro som gick över Fiskaregårdsbäcken på spårets väg ner till brotten. Med rejäla bropelare av granit och stålbalkar blev det en mycket stabil bro för last av sten vid överfarten. Än idag (2014) går det att se dessa magnifikt uppbyggda brofästen. För orienterings skull går det att på bilden se skorstenarna och gavelsnip av Ludvigsberg över krönet i horisonten till höger.
 

Foto från Verna Andersson samling, Ljungstorp, 2015

STICKSPÅRET NERE I KALKBROTTSOMRÅDET

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:33

Väl nere i kalkbrottsområdet på 1940-talet. Tågtrafiken på stickspåret krävde samma bemanning som på övriga spår och hierarkin var densamma vad gäller lokförare och biträdande personal, allt markerat med olika huvudbonader och klädsel.

 

INOM KALKBROTTET FANNS ETT EGET SPÅRKOMPLEX MED TRÄBROAR, VÄXLAR OCH MÖTESPLATSER

Efter kalkbrottets glansdagar och slut, ser man på den här bilden stickspåret från Varnhems station komma in i bilden nerifrån och spåret bort mot Hammaren är väl underbyggt med kalsksten. Billingen skymtar i öster.

Till höger finns en av de 7 ugnar som fanns inom bruket fortfarande oraserad.

Historiskt om kalkugnar:

De äldsta ugnstyperna utgjordes av en håla som var 1-2 meter djup och med en bottenyta av 4-6 kvadratmeter. Bränslet var löv- eller barrträdsved. I dessa ugnar lades ett halvmeters lager ved och ovanpå detta kalksten och ved varvtals konformat till 3 meters höjd. Enruskor anänvdes för att förhindra allt för kraftigt drag. För en sådan bränning gick det åt ca. 60-80 tunnor kalksten och 12-15 lass ved. Ugenen var färdigbränd efter 3 - 4 dygn.

 

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A40469

 

En bild från en bra bit in på 1900-talet i det östra större brottet med träbrokonstruktion och spår för hämtning av bruten kalksten. Fotograf K. G. Andersson (1900-1920)

Bild från Varnhembygden 1998

Bild från samma del av östra delen av brottet, just när produktionen avslutats.

Sida ur Varnhemsbygden 2010, artikel Alf Hansson, Varnhem

UPPBYGGD KALKUGN - NÄSTAN FÄRDIG FÖR FYR!

Kalkugnarna byggdes på rad nära omlastningsområdet i närheten av stickspåret upp till lastbryggan vid stationområdet och stablades i olika lager med alunskiffer och kalksten - se ovan!

Oljan i skifferna fungerade som bränsle för den eld som bröt ner kalkstenen till det som senare i processen blir cement och bränslet lämnade massiva högar i landskapet av bränd alunskiffer, "rödfyr".

Spåren användes överallt för transporter inom området.
Fotograf K. G. Andersson (1900-1920)

Industrialiserad bränning i fältugnar:
Bränning
0i s.k. fältugnar blev allmän i samband med industrialiseringen av verksamheten. Väggarna i ugnen är uppförda på varandra lagda alunskifferblock. Form av och storlek på dessa ugnar varierade något mellan de olika bruken, men ugnens bredd var vanligen ca 6 meter i botten och med en längd av normalt 5- 5,5 meter. I ugnens framsida fanns en c:a 2 meter bred öppning kallad "bröst". Ugnarna rymde 1 500 - 2 000 hl.

I ugnen lagrades alunskiffer och kalksten växelvis i ungefär lika proportioner. När ugnen var färdiglagrad täcktes den med ett lager "rödfyr" (redan bränd alunskiffer), bröstet murades igen och ugnen tändes med ved. Bränntiden var 8 - 10 dagar. Under bränningen upphettades kalkstenen till 800 - 1 000 grader C. Vid upphettningen bortgår kolsyra från kalkstenen. När bärnningen är klar tas ugnen ur, varvid den brända kalken lastades på tipp - eller järnvägsvagnar. Skifferaskan (bränd  skiffer)  kördes på rödfyrtippen.                                                           Här kan man se de olika lagren innan bröstet muras igen! Foto K G Andersson
                                                                                                                 Tändningen skedde undertill i en byggd tändkanal med vedbrasa.
                         (Uppgifterna hämtade ur artikel av Alf Hansson, Varnhemsbygden 1998)

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A40471

7 KALKUGNAR PÅ RAD

 

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A40472


7 kalkugnar på rad fanns i brottets "ugnsdel" ett stycke efter stickspårsbron in på området i det "Nya Brottet". Röken måste ha legat tung över området vid eldning och de många kalkarbetare som arbetade här. En del av dem boende i företagets hyrlägenheter i Gärdhem, Varnhem. Fotograf K. G. Andersson (1900-1920)

ETT ARBETSLAG VID KALKBRUKET

Arbetststyrkan 1920 vid en av ungarna och en intern vagn lastad med kalksten för bränning. Spåren ändrades hela tiden för att följa brottets utveckling. I bakgrunden den väldiga rödfyrshög som växte fram i söder.

GAMLA STENBROTTET/KALKBROTTET VID HAMMARS KVARN FRÅN 1830-TALET

Bild från Skarke-Varnhems Hembygdsförenings digitala bildarkiv på; www.varnhemshistoria.se


Tidigt drev man Ulunda kalkbrott också vid Hammarsbacken, nära kyrkan i det s.k. "Gamla kalkbrottet". Kallat Hammaren.

Bilden fotograferad i början av 1900-talet vid platsen för den tidigare gården och kvarnen, Hammars kvarn. Där fanns en hel del "ytlig" kalk att bryta och även här använde man enkla järnvägsspår vissa sträckor för att underlätta transporten, men det mesta var vid den här tiden hugget, lyft och buret för hand med hjälp av vinschar och andra hjälpmedel. Lägg märke till stenhammaren i den vänstra handen på mannen med den vita mössan längst till höger.

Lägg också märke till den ugn med välformad skorsten som byggts i Hammarsbackens nedre del.


I backen lärde sig hemsidesbyggaren själv att åka skidor under skoltiden i Varnhem, eller rättare sagt, försökte lära sig.
 

Bild från Skarke-Varnhems Hmebygsförenings digitala arkiv på; www.varnhemshistoria.se


Arbetsstyrkan vid brottet i Hammaren, det "Gamla Brottet" 1920 med spadar, skottkärror och spett.

JÄMFÖRANDE UPPGIFTER MELLAN KALKBRUKEN PÅ BILLINGEN UNDER 1900-TALET

Uppgifterna är hämtade från Varnhemsbygden 1998, artikel av Alf Hansson.


Av produktionssiffrorna kan man se att ulunda var ett av de största kalkbruken i området under 1910 -talet. Därefter sjönk produktionen drastisk med mer än hälften redan under 1920-talets första hälft! En faktor kan vara vara konkurrensen från Rökstorps kalkbruk, som startades av AB Västgöta Kalkförsäljning, Skövde, just under denna nedgångsperiod och tog över motsvarande förlorad kapacitet från Ulunda och snabbt ökade densamma till Ulunda kalkbruks forna nivå!

Disponent för Rökstorps kalkbruk 1924-04-01 blev Ernst Carl Allan Adelsköld, ur den adliga släkten Adelsköld, född 1892-12-27. Arrenderade Rökstorp i Norra Lundby församling, Skaraborgs län. Entreprenör för järnvägsbyggen i Kanada fram till 1935. Entreprenörverksamhet i Sverige. Gift 1924-07-09 i Alingsås med (Jane) Ida Amanda Charlotta Lange, född 1896-09-08 i Göteborg, Christine förs, dotter av optikern Louis Johannes Lange och Sofia Settergren. Barn: Nils Ernst Allan Sebastian, född 1926-02-16 i Norra Lundby förs, Skaraborgs län.

 

För järnvägen måste det ha varit ett tungt ekonomiskt avbräck, då Ulunda kom att bara över kort tid mer än halvera sin produktion och därmed trafik på spåret från Varnhems stations lastområde.Dessutom halverades produktionen återigen nästa femårsperiod! Så att man under början av 1930-talet bara hade en femtedel kvar av sin årsproduktion mot 1910-talet.
 

PERSONALEN VID ULUNDA KALKBROTT RUNT 1910

Bild från Skarke-Varnhems Hembygsförenings digitala arkiv på; www.varnhemshistoria.se


Personalen under Kalkbrottets dagar i början på 1900-talet, då man hade ett drygt 20-tal anställda. Verkmästaren Johan Augustsson, född 1871 i Österplana (anställd 1905), längst till höger. Här före försäljningen till Västergötlands Förenade Kalkindustrier 1918.

Många Varnhemsbor fick sin första försörjning utanför jordbruket som arbetare i det industriella kalkbrottet och senare kalkbruket. Kalkindustrin var en viktig del av den industriella "revolutionen" inte minst för cement till stora industribyggen.
dia.

STORA ULUNDA'S SENARE ÄGARE FICK TA ÖVER ETT NEDLAGT KALKBRUK

Bild från Bo Hermansson, Stora Ulunda, Varnhem, 2014.

Paul Hermansson, senare ägare till Stora Ulunda, bland ruinerna av ett kalkbruk. Man har varit tvungen att medverka till raserandet av ugnarna för att inte lekande barn skulle skadas av nedfallande stenar.


Ur Vem är vem 1965

- kan man läsa följande om direktörsfamiljen Hermansson, då ägare och brukare av det närbelägna Fiskaregården, Varnhem, sedan 1943.


RVO är en förkortning för Riddare av Vasaorden - en utmärkelse som tilldelades personer som gjort goda insatser för jord- och bergsbruk, konst, hantverk, teknisk utveckling, handel, undervisning och de fria konsterna.

Vasaorden är en fri orden, det vill säga obunden av regler om exempelvis börd och samhällsställning. Orden instiftades år 1772 av Gustav III.

Till orden hör bl a  Vasamedaljen för allmänt medborgerliga förtjänster. Medaljen utdelades i 8. och 5. storleken i guld eller silver.

Orden är vilande sedan år 1975.

 

(Information från hemsidan Sveriges Kungahus)

EN KALKARBETARES VARDAG - EN ARTIKEL I VARNHEMSBYGDEN 2010 AV ALF HANSSON

2015-06-04 hade 74 personer nåtts

Se bilderna redigerade och läs gärna mer om bilderna i Skarke-Varnhems Hembygdsförenings digitala bildarkiv på;...

Posted by Skarke-Varnhems Hembygdsförening on den 10 april 2015