Del 1 - Utgångspunkt Skövde

Bakgrund Sid 2 : A. Skövde stad och bebyggelse - kortkort äldre historia

Eftersom Skövde stad, dess fullmäktige och "starke män" var de som drev igenom SAJ 's fullbordande, så blir det naturligt att fördjupa berättelsen med utgångspunkt i själva staden Skövde.

 

I Skövdes stadsvapen finns helgonet S:ta Elin. Enligt legenden som nedtecknades på 1280-talet av biskop Brynolf var Elin en mycket from kvinna som bl a bekostade byggandet av Skövde och Våmbs kyrkor. På väg till en kyrkoinvigning i Götene blev hon mördad. Elin helgonförklarades enligt traditionen den 30 juli år 1164 och mot slutet av medeltiden räknades hon som ett av rikets skyddshelgon.
 
"Enligt sägnen låg "Sköt-ve" på Billingssluttningen ner mot nuvarande staden och kanske nära Våmb. "Sköttesledet" (Skyttesledet) kan vara en tänkbar plats. I dess närhet passerade den gamla landsvägen över berget, en väg som under medeltiden förband de båda klostren Varnhem och Alvastra. Denna väg kom aldrig att direkt beröra Våmbs eller Skövdes kyrkor. Platsen där Skövde ligger nu skall en gång i tiden kallats för Elene mark."
(Ur Skövde under 600 år; Skövde Stadsmuseum)
 

På karta för Skövde 1687 ser man tydligt en mycket liten stad med jordbrukslotter anknutna till tomterna inom staden. På många ställen utmärks enebackar/enebuskar. De inte ens 200 invånarna är fördelade på ett 70–tal tomter inom stadsgränsen. Ett sammanhängande staket finns runt staden med ett fåtal stadsportar för in- och utfart. På kartan är det norra staketet väl utmärkt, liksom i sydost. Förutom stigar och mindre farvägar till de egna markerna finns i stort sett tre "större" farvägar till och från staden samt väg mot Öm i sydost.

 

Prästgården har stora arealer markerat med 41 på kartan, i sydväst benämnda "Dagolen" och öster om staden kallas en stor lott för "Prästegårds Sandgierde" där senare folkmun kallade en del av området för "Prästens fårahage" innan "Boulognerskogen" döptes. Man kan utläsa "Kulla Gierde" och "Skarpa Backar" upp mot Billingen nordväst om staden, liksom "Mackas Kulle" för Västerhöjd. Staden var då mer orienterad mot söder – den nya stadsplanen hamnar hvudsakligen norr om Lögedammen, vilken syns på kartan som en blå damm.

 

I söder syns "Harke Giarde" och "Stora Sangierde", d.v.s. stora marker med sandjord i öster. Vatten var viktigt. Många uppsplittrade lotter kring de få "vattenhål" som finns på kartan, Lögedammen inom stadens gränser och den lilla "pölen" söder om staden. Även bäckarna runt staden är väl tecknade och utmärkta. Enebackar tycks vara rikligt förekommande i sluttningarna upp mot berget. Ett kargt landskap som Linné uttryckte som "ösligt" (ödsligt). Konstnärligt tecknad kyrka med två torn, rejäl kyrkport och ett litet fritt liggande rådhus med torn på torget. Kyrkan brann 1759 liksom rådhuset, men av kyrkan fanns ändå ruiner kvar att bygga på för nästa stad.

 

Stadens avgränsning ses med ett tydligt inritat staket mot norr, som kom igen i den nya stadsplanen från 9 januari 1760 med staket som gräns runt om staden och gränsgatornas namngivning som Norra, Östra, Södra och Västra Staketgatan.

 

Skövde hade liksom många andra städer drabbats av bränder genom åren och brandvakter vandrade stadens gator nattetid. Trots alla försiktighetsåtgärder drabbades Skövde av en förödande brand hösten 1759. De flesta av stadens byggnader förstördes. Staden hade minskat i storlek under seklerna efter reformationen och det var först inte självklart att staden skulle byggas upp igen. Idag finns bara den s.k. Helénsstugan bevarad från tiden före branden.

 

Linnés ord om "Sköfde " efter en övernattning i staden natten mellan 27-28 juni 1746 bekräftar Skövde som en liten stad omgiven av ett relativt kargt landskap med sandjord, enbuskar och gräsmarker. Hans ord ger en bakgrund till Skövdes prövningar att förbli stad under flera svåra tider bl a med anledning av litet befolkningstal .

 

"Så angenäm som Billingen war på wästra sidan, så öslig war han ock på östra; ty på wästra sidan är han innestängd, wharigenom man där såg gröna och löfrika lundar, med härliga blomster, däremot är östra sidan gifwen till spillo för fänaden."

 

"Sköfde var en mycket liten fläck, belägen på östra sidan om Billingen, utan sjö eller någon särdeles situation, husen woro små, gatorna irregulaire och Kyrkogården kringsatt av sköna Askar. Denne stad har fordom warit Sancta Helenae säte."

 

(Ur Carl Linnaeus WÄSTGÖTA-RESA Nytryck efter originalupplagan 1747 med textkommentarer av Natanael Beckman, Göteborg, Thulin 6 Olsson, Antikvarisk Bokhandel, 1928)

 

Den svåraste tiden var kanske efter den förödande branden i september 1759, då stora delar av staden ödelades. Det var tveksamt om staden och dess knappt 400 invånare skulle orka resa sig igen. En ny stadsplan kom dock till stånd relativt snabbt och Skövde blev den "kvadratiska stad" som man ser än idag, förskjuten norrut från den tidigare stadsplanen.

 

Inte alla tyckte det var viktigt att Skövde fick behålla sina stadsrättigheter. Så här kunde en röst låta om det "eländiga" Skövde - artikel i Stockholms Weckoblad 10 november 1759 - översatt till något mer modern svensk stavning än den "gammelsvenska" det uttrycktes på:

 

"Skövde stad, som nu nyligen av en olycklig vådeld är i aska lagd, har följande olägenheter, som gör en stad  mindre nödig på den orten. Han är belägen på flacka landet, så att ingen sjö och intet stort vatten fås på 10 mil när in till staden, varav han såg illa ut, och all transport måste ske på hjul och axel utan att kunna nyttja båt eller flottning; En bäck, knappt större än ett dike rinner förbi staden på den ena sidan, vilken från berget Billingen, därifrån han kommer, river med sig en hop kalkpartiklar, varför det vattnet är mindre tjänligt till kläders tvättning, färgerier och blekerier, så att man ej göra någon stat därpå, att några fabriker här framdeles bliva anlagda.

 

Staden lider brist på vatten, så att en uppkommen eldsvåda omöjligen kan släckas, ty omnämnda bäck ligger ett par stenkast utom staden. En enda landsväg går därigenom som norr ut delar sig åt Mariestad och Hova, samt söder ut åt Jönköping och Falköping.

 

Staden är belägen på en skoglös ort, så att den ej kan uppbyggas av trä utan stor och kännbar skada för den sädesrika men skoglösa slätt bygden Falan, som ligger därintill. Kringliggande landsbygden, som har någon förmån av Skövde stad, är icke vidlyftigare än om staden vore borta, ingens väg till nästa stad bleve förökt över halvannan mil.

 

Planteringar och fabriker är där inga, hantverkerier några få av mindre värde. Förnämsta näringen är krämare handel; En hel hop fattiga borgare resa omkring på marknader och minutera ur specierier, sidentyger och en hop onödige grannlåt, ibland också några manufakturvaror.

 

Hela deras rörelse kunde bestyras av av en köpman med tvenne bodgossar, så att deras dagsverken, många resor och skjutsar är onödiga för allmänheten och besvärlig för Landsbygden;  däremot publicum vore mer tjänt, om sådant folk sutto stilla och idkade slöjder.

 

Inga magasiner hava tillförne funnits i Skövde stad, ingen spannmålshandel, inga hökare, in summa, en fattig lantman har varken kunnat få köpa nödige eller föryttra överloppsvaror utan bara grannlåtscharm, som fläckar allmogen till yppighet, och krögare saker, som fördärvar lantfolk. Således tyckes en stad, där Skövde stått,  vara obekväm för handel och transporter, oläglig för manufakturer, onödig för nederlag, onyttig till gästgiverier och ej mycket benägen för planteringar, varför den tycks böra flyttas till bekvämligare ort."

 

("Översatt" utdrag ur: Skövde under 600 år; Skövde Stadsmuseum)

 

"Stadens borgare var inte nöjda med den nya planen, eftersom ingen hade fått tomtlägen motsvarande de före branden. Man överklagar till landshövdingen och efter diverse diskussioner och omdisponeringar är man till slut nöjda."                    

(Ur Skövde under 600 år; Skövde Stadsmsueum)

Skövde kyrka - Helenakyrkan

Helenakyrkan idag Fotograf: Inga Kajsa Christensson Bildrättigheter: Västergötlands Museum (Klicka bild!) Helenakyrkan idag Fotograf: Inga Kajsa Christensson Bildrättigheter: Västergötlands Museum (Klicka bild!)

Ur bebyggelseregister;

Skövde kyrka; "Historiken kompletterad vid inven-teringen 2002: Sankta Helena kyrka uppfördes ursprungligen av sandstenskvadrar under tidig medeltid. Kyrkan var tillägnad Skövdes skydds-helgon Sankta Elin eller Sankta Helena. 1200-talskyrkan var möjligen välvd och hade smalare kor i öster samt ett sidoskepp för Sankta Elins reliker i nordöst. En portal, den så kallade lejonporten placerades i söder (nuvarande nordportal). Koret förstorades under sen medeltid och möjligen tillkom nu tornet i väster. Kyrkan skadades vid en stadsbrand 1611 och vid en senare brand 1759 skadades den mycket svårt. Murarna återuppfördes till största delen på den medeltida grunden. Koret fick sin befintliga bredd och tresidig avslutning. Elinkapellet revs.

 

Invigningen ägde rum först 1769. 1838 kom nuvarande västportal. Nuvarande plan ritades av Carl Möller. Kyrkan fick vid renoveringen 1889-1890 en nygotisk stil med bredare och längre korsarmar, förstorat torn, sakristia, vidgade fönsteröppningar med masverk av sandsten och putsarkitektur. Lejonporten flyttades till norra korsarmen. 1927 genomfördes en restaurering under ledning av arkitekt Axel Forssén, som i interiören försökte återskapa något av 1700-talets kyrka. I korfönstret insattes glasmålningar av Gunnar Erik Ström. Mycket genomgripande var Yngve Tegnérs förändringar av interiören 1972. Kyrkan omdanades till centralkyrka i modernistisk stil. Den nya orgeln fick en central placering, som delvis avgjorde kyrkorummets disposition. Tack vare orgeln tillkom innertakets aluminiumskärm. Altarbord med calvariegrupp, nya bänkar, nya läktare, ett kapell i söder, en konstväv av Olle Nyman i korfönstret var några av nyheterna. Kyrkan fick ny färgsättning.1991 skedde konservering av nordportalen och västportalen av Solveig Marchner och Cecilia Strömer. 1993 byggde Per Brandstedt textilskåp för sakristian, ritade av Ulla Engqvist. Samma år förstärktes tornet av Siab Byggservice. 2001 byttes Olle Nymans vävnad ut mot en gobeläng av Gerd Allert i korfönstret. 2006: Inga synliga förändringar exteriört."


(Text från bebyggelseregistret; Riksantikvarieämbetet, med textansvar Skövde StadsMuseum)

KONTAKFORMULÄR FÖR DENNA SIDA NEDAN:
(av säkerhetsskäl loggas IP-adressen)

(din e-post lämnas aldrig ut!)

"Skiöfde Stads Grundritningh samt Geometrich:
Delineation på dess tillhörigheter." Del av större karta som visar Skövde och dess tillhörande tomter och landområden 1687.

(Karta från Lantmäteriet Historiska Kartor)

Vägar 1687; Västerut, norr om Våmbs ägor, går vägen mot Varnhem (mot Billingen över Brandstorp, Våmbskleven, Svarvarebacken, Löten, Ljungstorp, Hålltorp, Varnhem vidare mot Skara – "gamble vägen"). Norrut, genom norra stadsporten, går vägen mot Mariestad, som svänger av till Hjo vid Mörke och söderut finns en väg mot Falköping och österut en mindre väg mot Öhm.                  

(Karta från Lantmäteriets Historiska kartor)

Del av karta från 1687 visar Skövde stadsplan inom staketet, Lögedammen och kyrka med två torn, kyrkport och rådhus på torget. Längst i söder "Wattenpussen" som gett upphov till tät markreglering för Kålgårdar.

(Karta från Lantmäteriet Historiska kartor)

Del av karta från 1687 visar Skövde kyrka med två stora torn, kyrkport och "rådhus" på torget.        
               

(Karta från Lantmäteriet Historiska kartor)

Principritning/förslag till ny stad. "Sanatoriet" vid "vägen till Binneberg" i norr. Två tullportar planeras och två Storgator med utgångspunkt från det nyplanerade stora torget.

(Lantmäteriet Historiska kartor)

"Staden Skiöfde approberad af Kungl Majts till Reglerande (uti Allmänna Brand och Försäkringen finnes originalet)." Kartan visar den fastställda stadsplanen 1760 och har med en hänvisning till var det gamla torget låg för säkerhets skull. Kålgårdarna i söder inom den tidigare staden finns inritade för vattnets skull.

Länk - tryck på texten: Fördjupning i andra kartor och deras innehåll för Skövde under 1700-talet - bl a effekt av branden                                                              (Öppnas i nytt fönster!)

 

Du finner två ytterligare intressanta kartor med beskrivningar över Skövdes äldre tid i länken ovan - klicka här på: Sid 2: C, som är undersida till Del I. Sid 2.

 

Hela den geometriska kartan över Skövde 1687 Hela den geometriska kartan över Skövde 1687

På kartan ser man färdvägen söderut går mot "Henegårds egor på denne sidan". Hene används ännu idag om området sydväst om Skövde.

 

(Kartan/akten (1-3 sidor) finns att köpa digitalt på Lantmäteriet Historiska kartor för 150 kr totalt - den kan då studeras ner i minsta detalj! Klicka här!)

 

Hur du gör för att titta på/köpa historiska kartor - Klicka här!

 

Hene gård 1890-tal. Fotograf P. A. Eriksén. Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60865:B Hene gård 1890-tal. Fotograf P. A. Eriksén. Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60865:B

Hene gård 1890-tal. Fotograf P. A. Eriksén.
 

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60865:B)

1890 Hene gård. Utsikt från kullen vid Hene mot Skövde. Fotograf: P.A. Eriksén                

 (Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A60849)

 

 


Forts. Sid 2: B. Mer historia. -->
<--
Åter till Del I Sid 2. Järnvägsstationen.
Forts till Del I Sid 3. Omgivningar. -->