WÄHBERGIA BIJ - Väberga by 1701 - 1860; Norr om Backa gård
Glöm inte att du kan klicka på bilderna för att lättare kunna se bild och läsa texter!
Wähbergia by var 1701 vid denna geometriska avmätning en ansenlig by till ytan, med gårdsbyggnaderna samlade norr om Backa, då inte skiftade. 150 år senare var byn borta som by och juridisk enhet i lantmäterivärlden. Troligen mest på grund av att en ägare samlade marken till sig som ensam ägare genom köp också av Backa gård. Marken kom också senare att i stora drag införlivas med Backa egendom som växte.
Väberga by gränsade mot Öglundavägen i väster, Backa gård i söder och Hålltorp och Höjentorps ägor på norra/östra sidan samt samfälld betesmark på östra sidan. Inom byns gränser fanns också utombys gårdars marker. Dessa gårdar finns på kartan söder om Väberga by inom Skarke by; Tåbo, Ledsgården, Dunagården, Swen Jonsgård, Skräddaregården (Hustru Ingrids Gård) samt Tomten.
"Väberga by utgjordes av åker, äng och hagar. Någon skog fanns inte. Jordmånen var mul och "öhr"-jord och ängen bestod av mager stagg och hårdvall, bevuxen med eke och ensbuskar, tuvig och stenig. Delar av marken var mycket stenig "full med stenrör, dös = jordfasta stenar, klappersten". Mitt i byn hade Nohlgården en "samfelt Beteshage med Lars Håkans gårdh af mycket mager och stenig mark som nöttigas till kalfhage. Den ligger strax öster om Nohlgåren och Lars Håkans gård. Mellomgården hade kålgård och på Lars Håkans gård fanns en humlegård. På Nohlgårdens äng som gränsar till Såntorps by finns en "gammal wargegraf".
Byn tillämpade "Treding Träde", vilket var växelbruk och innebar att man inte odlade mer än 2 år i rad på samma åker. Tredje året låg marken "i Träda" = man odlade inget. Jorden skulle återhämta sig. Åkrarna eller gärdena har namn som - Nohlgierdet, Dijeksgierdet, Södergierdet och Sohlbergagierdet. Till byn hörde också mulbete på Kronoparken Billingen.
Enligt "afritningen" 1701 gränsade Väberga by i nordöst till Höyentorps, Skaricke och Klåsters Bijs Engar, i öster till Solberga ägor, där Solberga också är utritat. I sydöst till samfelt betesmark och i söder till Backas och Skarcke bys ägor."
(Stycket hämtat från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstorp,1989)
GÅRDARNA I VÄBERGA BY - SOM FÖRSVANN!
1.
Gård Nr 1 på kartan, längst i norr av gårdshusen. Ägor xxxxxxx hemmanet NOHLGÅRDEN i WÄHBERGA. Står som Croun***** 1 (mantal). (Kronogrund?, Kronohem.), boställe till Diurewachtaren (Djurvakten) widh Höijentorps Dieuregårdh (Höjentorps djurgård). Här ser man också en stig/möjligt fädrev som en prickad stig ut mot en stor samfälld betesmark utanför bybildningen i öster - se kartan ovan! Djurvakten hade inte långt till inhägnaden för Höjentorps djurgård, då den gränsade till Väberga by i nordväst.
Höjentorps djurgård var till för de kungliga och där utfordrades och sköttes hjortar och rådjur som sedan kunde levereras till gästabuden ute på kungsgårdarna och slotten. Djurgården underhölls med skattemedel i form av hägnads- och reparationsvirke och av "ödeshö" till djurladorna. Djurgården omfattade totalt ett område av 800 ha skog och ängar. I en skrivelse av den 23 augusti 1690 befallde Karl den XI att Skara djurgård skulle ödeläggas, att Höjentorps djurgård skulle förbättras och att djuren skulle överföras dit från Skara!
(Stycket hämtat från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstorp,1989)
2.
3. a
3. b
4.
GRANNEN TILL VÄBERGA - HÖJENTORPS DJURGÅRD SOM DJURVAKTAREN I NOLGÅRDEN, VÄBERG HADE SOM SITT ARBETSOMRÅDE
Karta från lantmäeteristyrelsens arkiv via Riksarkivet; http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=21561&refid=22519
Väberga by 1802, alltså 100 år senare. Byn finns kvar med gårdsbyggnader men ägs av en större jordägare som också äger Backa. Kanske är redan flera öde och byggnaderna förfaller. Redan 1860 tycks den sista Väbergabon lämna dessa byggnader.
På kartan av år 1877 finns endast namnet Väberga kvar söder om Backa gårds bebyggelse. I beskrivning till kartan står "Väberga, Skatte Nolgården 1, Frälse Millomgården 2, Frälse Håkansgården 3, 1 ofördelat mantal. Under "Särskilda anteckningar hittar man: "lyder under Backa och i dess egosummor inräknadt.
Väberga by skiftades aldrig. En orsak kan vara att det redan då fanns bara en ägare till gårdarna i Väberga by.
I jordeboken 1825 upptas Frälsehemman: Wäberga Millomgård 2, Ibm Håkansgård 3 och Ibm Wäberga 4. För Wäberga 4 står:
"Wäberga 4 är uti äldre jordeböcker annoteradt för obefintligt och öde, i Hvilket stånd det ännu är och ingen wet hwilken som warit egare dertill, utan efter 1736 års jordrannsakningsprotokoll; kronobefallningsman åsagd, att vid ordinarie Tinget med frälserätten låta lagligen förfara tills vidare härom förordnas. Vid 1824 års jordrannsakning beslöts att detta hemman, som derintill stådt i jordeboken för ett helt mantal skulle uteslutas."
(Stycket hämtat från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstgorp,1989)